Taxasida

videkornell

Cornus sericea

L.

videkornell är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

videkornell är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • videkornell
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cornus sericea
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cornus sericea L.
Svenskt namn
videkornell
norwegianBokmal
alaskakornell
norwegianNynorsk
alaskakornell
Finskt namn
lännenpensaskanukka
finlandSwedish
videkornell
Danskt namn
Hvid kornel
Foton
Torbjorn Tyler
O-sidan av Tjörnarpssjön, Tjörnarp socken 2018-05-05
Anders Delin
Vikarsjön, Ljusdal 2016-08-04
Anders Delin
Vikarsjön, Ljusdal 2016-08-04
Torbjorn Tyler
O-sidan av Tjörnarpssjön, Tjörnarp socken 2018-05-05
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Se under vitkornell (aggregat) Cornus alba agg.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Prydnadsbuske, förvildad i Sverige sedan omkr. 1870, allmänt järnvägsodlad (Sundius 1906), sälls.–spridd förvildad i Närke. Sedd i och kring parker och gamla utkast. Den bildar stora snår, t.ex. V om Hjortsbergstorp i Ånsta (Löfgren ms 1995) och genom på 1930-talet planterat bestånd 30 m V om ladugården vid Tivedsskogen i Askersund 1990 (B. Pettersson).

På flera lokaler i kärren vid Bystad i Asker och vid Myrö i Rinkaby ger växten intryck av spridning genom fåglar (Löfgren m.fl. 1998f, K. Rosenberg 1979).

Växtplatser är ödetomt, bangård, damm i skog, ålund, ledningsgata, tallskog etc.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Videkornell är bofast i landskapet och växer som kvarstående eller förvildad i strandsnår, bryn, trädridåer och tomtgränser. Den har ökat under 1900-talet.

Arten, som härstammar från Nordamerika, odlas som prydnadsväxt och är känd som vildväxande i Sverige sedan 1800-talets senare hälft.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även vitkornell (aggregat) Cornus alba agg.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Fuktig skogsmark, vid kärrväg, byväg och på gammal slåttermark , även i strandsnår vid havsfjärd. Kulturspridd eller fågelspridd från äldre bebyggelse. - 5 (4).

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

19; tämligen sällsynt; bofast i alla regioner i anslutning till bebyggelse, ofta bruks- och parkanläggning från 1800-talet syns vara klimathärdig i hela området. Möjlig utbredningstyp: U.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: se under arten kornell C. alba.
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: B, granskare KAO. Frekvensen kan vara något underskattad till följd av förväxling med skogskornell C. sanguinea.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
C. alba ssp. stolonifera
Videkornell härstammar från östra Nordamerika. Från senare delen av 1800-talet har den odlats som prydnadsbuske, främst för sina starkt färgade grenar (lilaröda eller lysande gulgröna), ibland också som viltskydd. Den står ofta kvar på planteringsplatsen och förvildas på fuktig, näringsrik jord, främst i strandskogar, lövkärr, skogsbryn och slänter. Fruktsättningen är ofta dålig, men växten kan med hjälp av sina rotslående grenar bilda vidlyftiga snår.
Funnen i 167 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. Ganska sällsynt i västra hälften av Småland, sällsynt i östra. – Förvildad; bofast.
Videkornellen har liksom många andra prydnadsväxter ökat som förvildad under 1900-talet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Videkornell härstammar från Nordamerika och går ner till norra Mexiko. Den är vanlig i odling och olika kultivarer planteras flitigt. Videkornell naturaliseras lätt och sprider sig i landskapet genom rotskott. Växten vill ha fuktigare och skuggigare växtplatser än sin släkting skogskornell C. sanguinea. Videkornell finns uppgiven för Resmo sn under den inventering som pågick 1997–98 men tyvärr saknas lokaluppgift för fyndet. Det finns också ett äldre belägg av videkornell men eftersom insamlaren inte alltid höll ordning på var han tagit sina belägg får det bedömas som osäkert. Inga fynd av videkornell gjordes under inventeringen.

Tillfälligt utkommen.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, tillfällig.
Odlad buske, förmodligen tidigt samlad som förvildad, eftersom den vilda arten skogskornell angavs på kollekten. Även funnen i sandgrop, förmodligen som utkast..

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Odlad prydnadsbuske från Nordamerika, som förvildas och påträffas på lerig, näringsrik jord i fuktiga strandskogar och snår, vägkanter och tippar.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsbuske från Nordamerika. Påträffas kvarstående eller i utkast, där den ibland etablerar sig med rotskott. Ej konsekvent noterad. 134 lokaler i 107 rutor (13 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nordamerika, Sibirien. I Sverige odlad och förvildad. I Sörmland tämligen sällsynt – (4%). Kornellen odlas allmänt och uppträder då och då som förvildad. Den sprider sig mest vegetativt och växer på allehanda lokaler nära bebyggelsen. Vanliga växtplatser är soptippar och andra avfallsplatser, vägkanter, skogsbryn, parker och lövdungar. Någon gång kan den vara naturaliserad längre från bebyggelse, förmodligen fågelspridd. Ett exempel är Vårdinge Nysund 1975 (HRY S), där den sedan decennier växer skenbart vild i barrskog. Nästan alla fynd gäller subsp. stolonifera – videkornell. Av den lika allmänt odlade subsp. alba – rysk kornell finns rätt få belägg, främst från tippar.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Videkornell kommer ursprungligen från östra Nordamerika. Den är en tålig prydnadsväxt i trädgårdar och används ofta som häckväxt. Troligen började den odlas i landskapet först under 1800-talet. Vid 1800-talets slut var den i alla fall ganska vanlig i nyare planteringar (Arnell 1902). Arnell angav den även som förvildad vid Kvarnbo i Österfärnebo.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Videkornell finns vid Ljusnan på många ställen talrikt förvildad i strandskogar och strandsnår. De flesta lokalerna finns på sträckan Ljusdal–Bollnäs. Småplantor har setts nära stora buskar vid Kyrksjön i Ljusdal. Arten finns också på flera ställen vid Sillerboån i Tallåsen, Ljusdal, och spridning därifrån med vattnet ner till Ljusnan är en möjlig källa, men källorna kan vara flera. Det finns till exempel gamla buskage av arten intill älven på Långnäs i Bollnäs, med lokal spridning. Därifrån är också en av de äldsta noteringar vi har funnit av arten, från 1924 (Säfverstam 1973). Några andra noteringar av videkornell är från kulturmarker utan kontakt med Ljusnan, framför allt i Dellenbygden. Arten bildar bestånd i halvöppna busk- och trädbestånd, men kan även växa i mycket mörka sumpskogsmiljöer nära stranden. Mogen frukt finns i ljungens tid.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Videkornell är ofta odlad; den planterades mest i äldre tid men är fortfarande vanlig som prydnadsväxt på äldre gårdstomter. Den är också en av de vanligaste förvildade buskarna vid kusten och i dalgångarna, lätt synlig även vintertid genom sina röda stammar – den expanderar starkt vegetativt genom rotslående grenar. Videkornellen ses ofta i bäckraviner och fuktsvackor intill gårdar, ofta inne i lövlundar eller i uppväxande sly. Idag är den också etablerad på stränder, t.ex. bildar den stora bestånd i en bård längs stranden nedanför järnvägsstationen i Stöde Kärvsta och vid ett forsparti i Sörforsån i Attmar. Ibland växer den torrare, t.ex. på banvall. Den ses också ibland som utkastad i brinkar etc.