vaxnycklar

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har alltid varit ytterst sällsynt med aldrig mer än fem aktuella lokaler samtidigt. På samtliga nu aktuella lokaler i mycket individfattiga populationer. Nationellt fridlyst.
Kommentar: B, granskare KAO.

Vaxnycklar växer på fuktig, kalkrik mark där den ibland ses tillsammans med axag Schoenus ferrugineus, ett tecken på rörligt grundvatten med källflöden. Ofta ses även blodnycklar D. incarnata var. cruenta på lokalerna. Rikkärr, tuviga kalkfuktängar och källdråg är ställen där orkidén växer. Vaxnycklar föredrar de blötaste partierna på lokalerna och har en blomningstopp runt midsommar, något senare än de plantor av blodnycklar och äkta ängsnycklar D. incarnata var. incarnata som den växer tillsammans med.

Vaxnycklar var i Sterner (1986) inte känd norr om Mittlandets kalkkärr men idag är flera nyfynd gjorda i kalkfuktängar och rikkärr norr om Borgholm. Även sydgränsen för orkidén har flyttats en bit söderut. Liksom förr är huvudutbredningen för vaxnycklar Mittlandet med enstaka observationer i östra sjömarken och på Stora Alvaret. Troligen rör det sig inte om någon verklig expansion av vaxnycklar som i stället uppmärksammats mer under den aktuella inventeringen. Jämfört med Sterner (1986) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Vaxnycklar kan förväxlas med vitblommiga plantor av äkta ängsnycklar, de sistnämnda är sällsynta. Typiska vaxnycklar känns igen på att de är högresta med tätblommiga ax, större blommor och blad som är bredare mot basen. Blommorna hos vaxnycklar har en gulvit grundfärg med tydligt starkare gulfärgad läpp (Mossberg & Nilsson 1987).

Gammal, bofast.

Se även ängsnycklar Dactylorhiza incarnata

Ursprunglig.
Vaxnycklar hittar man i samma biotoper som äkta ängsnycklar, men de föredrar de våtare delarna, såsom blöta kanter i agmyrar och vid bäckar i kalkfuktängar. När de växer tillsammans med andra varieteter kan de ha något större blommor och läppens sidolober är ofta urnupna, men skillnaderna är inte konstanta (Hedrén & Nordström 2009). Varieteten kan även variera i hur pass kraftigt gula blommorna är, och vissa orkidéintresserade anser att vaxnycklar ska begränsas till de mest högvuxna och gulfärgade formerna (att betrakta som art), medan lågvuxna former med blekgula blommor hellre skulle betraktas som en färgform av äkta ängsnycklar. Genetiska studier ger dock inte något stöd för detta synsätt, utan visar att samtliga gulblommiga former utgör en genetiskt väl sammanhållen underenhet av ängsnycklar.

Vaxnycklar saknar vanligen helt röda pigment i blommorna, men tre ex. med blommor som var gulröda upptill och gula nedtill växte på en Molinia-äng i Träskmyrs sydvästra del 1996 (TK). Ängsnycklar med blekgult inslag i blomman har tidigare ibland tolkats som hybrider där vaxnycklar ingår (t.ex. hos Rosvall & Pettersson 1951); ämnet behandlas av Hedrén (2005). Liknande former med svagt rödtonade blommor är kända från andra områden runt Östersjön: Skåne, Öland, Ösel, Dagö.

I genetiskt hänseende står de oftast närmast rent gulblommiga vaxnycklar, medan äkta ängsnycklar kan avvika starkt från båda när de förekommer tillsammans på lokalerna (Hedrén, muntl.).

Vaxnycklar redovisades inte av Johansson (1897), och därför är det svårt att veta om denna varietet ökade eller minskade i frekvens under 1900-talet. Eftersom vaxnycklar föredrar blötare växtplatser än de andra varieteterna av ängsnycklar kan den ha drabbats hårdare av torrläggningar och dikningar under 1800- och 1900-talen.

Mycket sällsynt med förekomster vid Dalälven i Älvkarleby kommun samt på en lokal i Enköpings kommun. Äldre uppgifter finns från ytterligare två lokaler i Älvkarleby. I övriga Sverige växer vaxnycklar allmänt på Öland och Gotland samt mer eller mindre sällsynt i Skåne, Västergötland, Östergötland, Jämtland och vid Dalälven i Gästrikland. Den svenska utbredningen är begränsad till de rikaste kalkområdena. De uppländska vaxnycklarna har mjölkvit–vaxgul blomfärg. Vaxnycklar från Uppland har inte undersökts genetiskt, men material från andra områden i Sverige är genetiskt mycket enhetligt (Hedrén & Nordström 2009).

Vaxnycklar växer i extremrikkärr, alla de nutida fynden utom ett är belägna i direkt anslutning till Dalälvens nedre del.