vattenpilört

Gammal bofast art.

Tämligen allmän i S och O (särskilt längs Vänern); spridd-sällsynt i övrigt. Ej konsekvent lokalnoterad.

Vattenpilört är en ursprunglig men kulturgynnad flytbladsväxt som också kan växa på land. Som vattenväxt är den beståndsbildande i näringsrika eller ganska näringsrika vatten - sjöar, åar med sakta rinnande vatten, dammar, märgelhålor, havsnära strandgölar och någon gång större diken. Den saknas i torvmarks vatten. På land växer vattenpilört på stränder och i fuktsänkor i betesmarker men framfor allt på åker- och vägrenar samt diverse ruderatmarker, både torra och fuktiga.

Starkt kulturgynnad ört med förekomster såväl i vatten som på land. Vattenpilörten var täml. allm. i Närke (Hartman 1866) och på Tylöskogen (Segerström (1932). Enl. nutida undersökningar är arten täml. allm. i Viby (Nilsson 1978), spridd i Hallsberg (Dalhielm 1985) och allm. i Glanshammar och Rinkaby (Nilsson 1986). Den kan nu betraktas som spridd–allm. i hela landskapet med undantag för glesare bebyggda delar av Skogsbygden där den saknas.

Under senare år är den sedd på skiftande växtplatser, bl.a. flerstädes i de stora sjöarna, i många av de mindre ända inne i Skogsbygden samt i bäckar och dammar, på lagårdsbackar, banvallar, vägrenar, åkerkanter, tippar m.m. Den växer även på kalk.

Allmän i Mälaren; allmän-tämligen allmän i S. och SÖ. Västmanlands kulturområden. Härovan spridd-sällsynt (saknas i stora delar av Västra och Övre Bergslagen). Utbredning huvudsakligen edafiskt betingad. Utbredningstyp: S2.

Näringsrika grunda vatten i tjärnar och sjöar, även vid havsstrand. - 16 (16).

Först uppgiven av G. Fineman enligt Dusén (1880): Sveg: i Solnen (troligen 16E 6g).

652 Polygonum amphibium L.

This polymorphic species s. lat. is widely distributed in Eurasia and N. America. The Eurasiatic subsp. amphibium, the E. Asiatic subsp. amurense (Korsh.) Hult. and the N. American subsp. laevimarginatum Hult. (syn.: var. stipu/aceum [Coleman] Fem.) are mapped separately. The European taxon has been introduced into many extra-European countries, also to N. America. This species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 174 and map 166). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 130.

(Polygonum amphibium)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: uppvisar osedvanlig anpassningsförmåga: som submers ofta på relativt stort vattendjup och med välutvecklade breda flytblad, på fastmark däremot lågväxt med smala och håriga blad.

Vattenpilört växer i måttligt näringsrikt sötvatten i bäckar, diken, bevattningsdammar och vattenhål. Den klarar även kalkrika och näringsfattiga växtplatser som större alvarvätar och vattenfyllda stenbrott. Vattenpilört ses i sumpskogar, skogskärr och även betade eller ohävdade kalkfuktängar. Landformen av vattenpilört kan växa påfallande torrt i vägrenar, kanten av dåligt dränerade åkrar, på tippade jordhögar, driftvallar eller sandstränder; på de sistnämnda lokalerna gärna vid sötvattensutflöden. Vattenpilört är sällsynt i brackvatten men noterad i vassbälten utmed Grankullavik, Böda sn.

Vattenpilört är vanlig på Öland och spridd i hela landskapet. Endast i de magra barrskogarna i Böda sn ligger fynden glest. Dagens många bevattningsdammar erbjuder lämpliga miljöer för arten och något hot bedöms inte föreligga.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Våt ängsmark och andra fuktmarker, åar, kanaler, diken, pölar och dammar. Arten är också funnen i åkerkanter, på fuktiga körvägar och utdikad myrmark. Någon gång hittas den på torrare mark, då sällan blommande. Fram till 1920 hade vattenpilört setts på ett tjugotal lokaler. Förmodligen har arten minskat sedan dess p.g.a. utdikningar och minskat bete på växtplatserna, även om vi nu känner till fler lokaler. Förutom vid Kungsladugården har denna växt kvar rika bestånd även i Närkån i När och i Gothemsåns vattensystem, där den sågs redan under 1800-talet.

Vattenpilört uppträder i två ganska distinkta former. Vattenformen växer som flytbladsväxt i något näringsrika sjöar, dammar och andra vattensamlingar och blommar ofta vackert. Landformen förekommer på lerig jord i åkrar, på vägkanter, banvallar och i skräpmark, ibland mycket torrt. Den blommar mera sällan och sprids oftast vegetativt.

På en industritomt i Sibo, Hanebo, lagrade man bärgat sjunkvirke från Ljusnan, stammar som hade sjunkit till älvbottnen under de tider då man flottade virke på älven. På denna tomt, som låg långt ifrån älven, i en skogskant, växte vattenpilört, troligen från frö som kommit med sjunkvirket. När arten ses på land är det annars vanligen i kontakt med större bestånd i ett angränsande vatten.
Vattenpilört växer huvudsakligen i ganska djupt vatten, liksom gäddnate och gul näckros, och bildar där täta bestånd, ofta utan inblandning av andra arter. Som andra flytbladsväxter följer den växlingarna i vattennivå och kan alltså lätt anpassa sig till korttidsreglering, om amplituden är måttlig, till exempel några decimeter. Där bestånden är täta skjuter den ibland upp bladiga stammar ovan vattenytan, något som annars är dess växtsätt på land. Bladen är ofta svårt insektsangripna, men oskadade blad kan bevara sin grönska in i lärkarnas tid.
Bestånden på land blommar sällan, men i vatten bildar vattenpilört mängder av rosa blommor. Den blommar huvudsakligen i linneans eller mjölkens tid, men kan ses blomma ännu i lingonens tid. Blommorna besöks av humlor.