vanlig tallört

1444 Monotropa hypopitys L.

This species s. lat. is widely distributed in Eurasia and N. America. Besides the Eurasiatic subsp. hypopitys (incl. M hypophegea Wallr.), subsp. japonica (Franch. & Sav.) Hult. in C. and E. Asia and subsp. lanuginosa (Michx) Hara in N. America are mapped. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 325.

Tallört är ursprunglig. Den växer i små grupper, främst i friska, men ibland också torra skogar av olika sammansättning samt i granåkrar.

Arten är oregelbunden i sitt uppträdande. Vissa år är den talrik, andra ser man den ytterst sällan.

Den i Närke vanligaste tallörten är spridd över hela Skogsbygden och täml. allm. i bl.a. Lerbäck och Glanshammar, där Nilsson fann ett 30-tal lokaler i resp. socken fr.o.m. 1979.

Växtplatser är tall- eller blandskog, gärna kalkrik. Ett bestånd om 100-tals ex. registrerades på en tallhed vid Mariedam i Lerbäck 1923 (Broddeson ms).

Kända växtplatser är också aspdunge, skarp lavtallmo, björkhage, hassellund, ekbacke och andra örtrika lövskogar, slagghög m.m. Vid Bo slott växte den i en lund av bokar på nästan vegetationsfri mark bland enst. gräs 1998. Frodigast sågs den i en frisk–fuktig strandlund intill Hjälmaren vid Hästnäs i Götlunda 1991 bland ask, lundgröe och hägg m.m. (OREB).

Gammal bofast art.

Myrin 1832.

I något fall där belägg saknas kan det vara fråga om den före 1976 ej uppmärksammade M. hypophegea. Detta gäller särskilt fynden på basiskt underlag i Nora och Nordingrå.

Spridd-tämligen sällsynt i Mälområdets odlingsbygder, för övrigt överallt spridd-tämligen allmän; vanligast i barrskogsdominerade trakter. Utbredningstyp: U.

Sydlig med få lokaler ovan Dalarna (huvudsakligen nära kusten). Dock tämligen allmän även i Ljusnarsberg enligt LINDBLAD (1960); "ej så ovanlig" i Hällefors [Sikfors-trakten] enligt Lindberg, 1958.

Vanlig tallört växer på torr–frisk, sandig, mager och något kalkfattig mark. Vanligast är den i tallskogar på bundna sanddyner. Den är också noterad från betade hässlen, i fuktiga björkskogar med inslag av gran och tillsammans med planterade bokar.

Vanlig tallört växer främst på nordligaste Öland. I Böda sn är den noterad från många lokaler längs Bödabukten i den tallskog som planterats för att binda sanddynerna. För övrigt finns spridda fynd främst från tallskogarna vid Köping, Rälla (Högsrum sn) och norr om Gårdby. Vanlig tallört förefaller ha blivit något mer frekvent sedan Sterner (1938) och dagens rika lokaler längs Bödabukten verkar ha varit okända under 1900-talets första hälft. Jämfört med Sterner (1938) antyds en ökning i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Vanlig tallört hör hemma i sandig tall- och barrskog samt i skog på torvjord. Den är den vanligaste underarten på Avanäset och Gotska Sandön, Fårö, där mer kalkfattig sand dominerar. Förmodligen är frekvensen oförändrad efter Johansson (1897). Han bedömde den som ”Flerst.”, vilket motsvarar dagens frekvens, mindre allmän. I listan över lokaler uppgav han fler lokaler för vanlig tallört än för kal tallört ssp. hypophegea, men tillfogar en reservation: ”En del af dessa lokaler [för vanlig tallört] hänföra sig dock troligen till följande var. [kal tallört].”

Vanlig tallört växer i små klungor i torra till friska barrskogar och tycks trivas även i planterade granskogar med mycket glest fältskikt. Ibland finner man den också i triviallövskog.