Taxasida

vanlig luddvicker

Vicia villosa subsp. villosa

vanlig luddvicker är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

vanlig luddvicker är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vanlig luddvicker
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Vicia villosa subsp. villosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Vicia villosa subsp. villosa
Svenskt namn
vanlig luddvicker
norwegianBokmal
englodnevikke
norwegianNynorsk
englodnevikke
Finskt namn
peltoruisvirna
finlandSwedish
luddvicker
Danskt namn
Sand-vikke
Foton
Patrik Engström
Ystad 2021-06-12
Thomas Gunnarsson
Kastlösa,Kastlösa,Mörbylånga 2022-06-29
Thomas Gunnarsson
Kleva,Resmo,Mörbylånga 2004-05-30
Thomas Gunnarsson
Karum,Högsrum,Borgholm 2014-06-30
Thomas Gunnarsson
Lilla Frö,Resmo,Mörbylånga 2012-06-23
Thomas Gunnarsson
Lilla Frö,Resmo,Mörbylånga 2012-06-23
Patrik Engström
Ystad 2021-06-12
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2012-08-11
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Den i Närke numera allenarådande underarten. Åkerogräs, tidvis vallodlat. Den uppträder tillfälligt och har utan framgång förgäves sökts under 1990-talet på flera tidigare kända lokaler. Vid Åsen i Norrbyås antecknade Holmer 1 000 plantor 2007.

Förr täml. allm. (Hartman 1866) numera sälls. och tillfällig. Den har uppträtt i vägkanter och trädgårdar, på lagårdsbackar m.m. En massförekomst är känd från åkrar vid Rostorp i Sköllersta 1937 (Broddeson ms).

Växten ansågs vara ett svårt ogräs i svenska åkrar (Lyttkens 1885). Höstvetet i länet var särskilt utsatt och 1918–1919 var hälften av frörensade utsädesposter starkt förorenade (ÖLHK 1920).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även luddvicker Vicia villosa.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: bofast och troligen gammal men dessutom någon gång odlad som foder- och gröngödslingsväxt. Ofta ansedd som en sentida inkomling men om så verkligen är fallet i Skåne är oklart då arten uppenbarligen var etablerad på åtskilliga lokaler redan under tidigt 1800-tal.
Förändring och hot: minskning med 46–60 % sedan förra inventeringen men förefaller åter ha ökat något de allra senaste åren. Under 1800-talet ansedd som ett mycket besvärligt ogräs i sandiga åkrar och betraktad som allmän åtminstone i östra delen av landskapet (Lilja 1838 och 1870). Nationellt rödlistad (NT).

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Kulturföljeslagare.
Åkrar, gärna sandiga, främst i råg, men även i raps och korn; även i vallar och trädesåkrar. Enstaka fynd från åker- och vägkanter nära åkrar. Kanske är vanlig luddvicker inkommen som åkerogräs så sent som vid mitten av 1800-talet.

Vanlig luddvicker bedömdes av Johansson (1897) som ”Flerst.”, motsvarande mindre allmän. Den minskade under 1900-talet, och under senare år är den alltmer sällan sedd.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Förr ganska vanligt åkerogräs. Numera förekommer arten tillfälligt på skräpmark. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal inkomling, har kanske till stor del kommit in i vallfröblandningar, växte förr som traktvis vanligt ogräs framför allt i råg, nu påträffas den mest på trädor, på matjordsupplag och andra odlade ställen. Rödlistad art (NT missgynnad). Sällsynt och oftast tillfällig. 58 lokaler i 42 rutor (5 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Luddvickern är ettårig och var förr ett vanligt ogräs i sandiga sädesåkrar. Nu finner man den mest i åkerkanter och trädor samt på skräpplatser och vägrenar, främst på sand. Luddvicker odlades i början av 1900-talet som foderväxt i vallar och åkrar (Lyhagen 1991). En del av den nutida förekomsten har säkert sitt ursprung i denna odling. Enligt äldre källor var emellertid luddvickern allmän som åkerogräs i Sörmland även före denna tid (Hofberg 1852, Thedenius 1871). Arten har gått mycket starkt tillbaka under senare år. Sålunda rapporterar Almquist (ms) arten från 23 lokaler i Eskilstunatrakten, medan den under inventeringen endast hittats på fyra ställen i området. Fröna är emellertid långlivade och arten kan, efter att ha varit osynlig under lång tid, åter dyka upp på omrörd jord.

Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige sällsynt i Götaland och Svealand.