vanlig hönsarv

747 Cerastium fontanum Baumg. subsp. triviale (Link) Jalas

Syn.: C. vulgatum L. 1762, C. caespitosum Gilib., C. holosteoides Fr.

This subspecies of the polymorphic species fontanum (cf. Fl. Eur. 1/1964, p. 142) is considered as originating from Europe and W. Asia. It has then been widely spread as a weed. With its present distribution this subspecies belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 232 and map 224). For subsp. scandicum see no. 748.

Hönsarv uppträder oftast fåtaligt och tillbakadraget men är ändå nästan alltid för handen på rörd kulturmark. Den är en snabb kolonisatör i markblottor men försvinner när vegetationen sluter sig. Idag är den mest påtaglig längs vägkanter, på parkeringsytor och utfyllnadsjord, i grustäkter och liknande. Den följer skogsbilvägsnätet och är en vanlig pionjär på vändplaner och uppkastade jordvallar längs nybrutna vägar; den finns också i traktorspår och i planteringsgropar på hyggen. I kulturområden växer den gärna i kväverikare miljöer, vid ladugårdar och på avfallshögar, men finns också på torra grusplaner m.m. Den är dessutom regelbunden i nysådda vallars bottenskikt – och sedd blomma under augusti i nyvällen som i Boda, Liden. Man ser den också i betade f.d. vallar; mindre vanlig är den däremot som ogräs i odlingar. Förr har den också varit typisk i fuktsvackor och grundvattenutsläpp i slåttermark, idag mer sällan.
Hönsarv har dessutom naturliga ståndorter, främst i närhet av källflöden. I skogsmark kan den ses vid källor och ibland även på bar mineraljord under rotvältor, i rasmark eller i mullrika hällspringor. På stränder växer den på sipperytor, och på strandängar kan man hitta den i kanten av höga starrtuvor; vid havet även i glesbevuxna, steniga–grusiga strandpartier och på driftvallar. I inlandet ses den ibland som inkomling på kulturpåverkade stränder – reglerade eller eroderade, gärna bland block, på erosionsskydd o.dyl. Någon gång är den t.o.m. sedd i en myr.