vägsenap

Gammal bofast art.

Tillfälligt införd med barlast. - 4 (3).

905 Sisymbrium officinale (L.) Scop.

This species presumably originates from S. and SE. Europe, N. Africa and SW. Asia. It has then been widely spread to other parts of Europe and, among other places, C. and S. Africa, Japan, N. and S. America, Australia and New Zealand. The present distribution is incompletely circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 262 and map 253).

Vägsenap är en gammal, kulturberoende art som är konkurrenssvag och ljuskrävande. Den växer oftast i anslutning till järnvägsområden, i grustagens högar av fyllnadsjord samt längs vägar och gator i villaområden och tätorter. Även kring bondgårdar, på industritomter, soptippar och avskrädesplatser är den ganska vanlig.

Vägsenap är en gammal följeslagare till männi­skan. Den ettåriga växten trivs särskilt på bar, nitratrik, gärna trampad jord på ladugårdsbackar och väg­kanter, stadsgator, hamnar och kring äldre bebyggel­se. Arten var betydligt vanligare under 1800-talet och början av 1900-talet och har minskat starkt genom lokalernas uppstädning och asfaltering, särskilt i städerna. Den är dock fortfarande vanlig på bar jord i planteringar och längs trottoarkanter på hela Södermalm i Stockholm.

Sydeuropa, Främre Asien, Nordafrika. I Sverige i Götaland, Svealand och södra Norrlands kustland.

Läke- och kryddört. Vägsenap ingick i Svenska farmakopén 1 (1775). ”På apotheken fås Erysimi ört. Hiälper för heshet af starkt ropande. Siropen rensar ut slem, som lagt sig på lungorna, är god i antäppa och moderquaf ” (Samzelius ms 1758).

Se även: kal vägsenap Sisymbrium officinale var. leiocarpum och hårig vägsenap Sisymbrium officinale var. officinale 

Sällsynt men anträffbar i Mälarområdet; därovan mest tillfälliga ströförekomster (undantag lokal 24–26?). Fortfarande vanlig inom ett begränsat, ofullständigt asfalterat område i den äldsta delen av Västerås stad. 1 Skandinavien uttalat sydlig; gynnad av Mälarområdets sommarvarma klimat. Utbredningstyp (som bofast): S9?

Kindberg & Sundblad 1854.

Vägsenap växer främst i ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar, sandtag och nyanlagda gräsmattor. Den är även funnen i vägrenar, åkerkanter och betesmarker; i den sistnämnda miljön helst i trampade och kvävepåverkade betesfållor. Ofta finner man växten i gårdsmiljöer och på ladugårdsplaner. Vägsenap gynnas när marken störs som vid röjningar, grävningar och annan markberedning.

Vägsenap är vanlig över stora delar av Öland. Den saknas på Stora Alvaret utom vid några alvarbyar. Även längst uppe i norr, i Bödas barrskogar, är det glesare med fynden. Vägsenap är kvävegynnad och klarar sig bra i dagens landskap där den är snabb med att hitta lämpliga miljöer som jordtippar och annan ruderatmark. En ökning anas jämfört med Sterner (1938).

Vägsenap finns i två varieteter: hårig vägsenap var. officinale och kal vägsenap var. leiocarpum och de skiljs på om skidan är hårig eller kal. Endast få fynd under inventeringen är bestämda till varietet men båda taxa tycks förekomma på Öland.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gammal kulturföljeslagare.
All sorts näringsrik mark, i öppna lägen: stads- och gårdsmiljöer, ladugårdsplaner, åkrar, körvägar, utfodringsplatser och andra jordblottor på beten, jordhögar, soptippar och annan ruderatmark. Under Projekt Gotlands flora har arten noterats från Sundre till Fårö. Johansson (1897) uppfattade arten som ”Täml. allm.” från Hamra till Fårö. Möjligen minskade den något under 1900-talet. Orsaken kan vara förändrad djurhållning och mer restriktiv gödselhantering.

Vägsenap är en gammal kulturföljeslagare som växer friskt till torrt på grusig, näringsrik mark. Man finner den nära bebyggelse på vägkanter, grusplaner, i hamnar, kring bondgårdar och i industriområden liksom på jordhögar och soptippar. Arten har minskat sedan förra inventeringen, mest i mellanbygden, kanske beroende på uppsnyggning av gårdsmiljöer och industritomter.

Mindre allmän i Uppland. 47 kartblad, 72 kvadranter.
Vägsenap föredrar störd, öppen, ofta lerig, kväverik mark kring bebyggelse, vägar, gårdar och på industriområden.
Förändring - 63 %. – Minskningen beror åtminstone delvis på att många för arten lämpliga lokaler såsom gårdar och industriområden städas, besprutas och asfalteras i alltför stor utsträckning.

Två underarter kan urskiljas: var. leiocarpum och var. officinale. Båda underarterna har identifierats bland de äldre fynden.