Taxasida

vägsenap

Sisymbrium officinale

(L.) Scop.

vägsenap är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

vägsenap är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • vägsenap
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sisymbrium officinale
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sisymbrium officinale (L.) Scop.
Svenskt namn
vägsenap
icelandic
Götudesurt
norwegianBokmal
veisennep
norwegianNynorsk
vegsennep
Finskt namn
rohtopernaruoho
finlandSwedish
vägsenap
Danskt namn
Rank vejsennep
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2022-06-26
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Tillfälligt införd med barlast. - 4 (3).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

905 Sisymbrium officinale (L.) Scop.

This species presumably originates from S. and SE. Europe, N. Africa and SW. Asia. It has then been widely spread to other parts of Europe and, among other places, C. and S. Africa, Japan, N. and S. America, Australia and New Zealand. The present distribution is incompletely circumpolar (Hultén, Circumpol. Il, p. 262 and map 253).

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Vägsenap är en gammal, kulturberoende art som är konkurrenssvag och ljuskrävande. Den växer oftast i anslutning till järnvägsområden, i grustagens högar av fyllnadsjord samt längs vägar och gator i villaområden och tätorter. Även kring bondgårdar, på industritomter, soptippar och avskrädesplatser är den ganska vanlig.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Vägsenap är en gammal följeslagare till männi­skan. Den ettåriga växten trivs särskilt på bar, nitratrik, gärna trampad jord på ladugårdsbackar och väg­kanter, stadsgator, hamnar och kring äldre bebyggel­se. Arten var betydligt vanligare under 1800-talet och början av 1900-talet och har minskat starkt genom lokalernas uppstädning och asfaltering, särskilt i städerna. Den är dock fortfarande vanlig på bar jord i planteringar och längs trottoarkanter på hela Södermalm i Stockholm.

Sydeuropa, Främre Asien, Nordafrika. I Sverige i Götaland, Svealand och södra Norrlands kustland.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Läke- och kryddört. Vägsenap ingick i Svenska farmakopén 1 (1775). ”På apotheken fås Erysimi ört. Hiälper för heshet af starkt ropande. Siropen rensar ut slem, som lagt sig på lungorna, är god i antäppa och moderquaf ” (Samzelius ms 1758).

Se även: kal vägsenap Sisymbrium officinale var. leiocarpum och hårig vägsenap Sisymbrium officinale var. officinale 

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Sällsynt men anträffbar i Mälarområdet; därovan mest tillfälliga ströförekomster (undantag lokal 24–26?). Fortfarande vanlig inom ett begränsat, ofullständigt asfalterat område i den äldsta delen av Västerås stad. 1 Skandinavien uttalat sydlig; gynnad av Mälarområdets sommarvarma klimat. Utbredningstyp (som bofast): S9?

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Kindberg & Sundblad 1854.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Vägsenap växer på torr eller frisk jord vid hamnar och i järnvägsområden, längs gator och vägar, på avfallsplatser, jordhögar och gårdsplaner samt som ogräs i trädgårdsland. Den förekommer ofta tillsammans med stillfrö Descurainia sophia.
Funnen i 390 rutor; tidigare uppgifter från 120 rutor. Vanlig eller ganska vanlig i östra Småland, kring Jönköping, Huskvarna och Tranås samt i sydligaste delen av landskapet, i övrigt sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Vägsenap växer främst i ruderatmiljöer såsom jordhögar, stentippar, sandtag och nyanlagda gräsmattor. Den är även funnen i vägrenar, åkerkanter och betesmarker; i den sistnämnda miljön helst i trampade och kvävepåverkade betesfållor. Ofta finner man växten i gårdsmiljöer och på ladugårdsplaner. Vägsenap gynnas när marken störs som vid röjningar, grävningar och annan markberedning.

Vägsenap är vanlig över stora delar av Öland. Den saknas på Stora Alvaret utom vid några alvarbyar. Även längst uppe i norr, i Bödas barrskogar, är det glesare med fynden. Vägsenap är kvävegynnad och klarar sig bra i dagens landskap där den är snabb med att hitta lämpliga miljöer som jordtippar och annan ruderatmark. En ökning anas jämfört med Sterner (1938).

Vägsenap finns i två varieteter: hårig vägsenap var. officinale och kal vägsenap var. leiocarpum och de skiljs på om skidan är hårig eller kal. Endast få fynd under inventeringen är bestämda till varietet men båda taxa tycks förekomma på Öland.

Gammal kulturföljeslagare, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Gammal kulturföljeslagare.
All sorts näringsrik mark, i öppna lägen: stads- och gårdsmiljöer, ladugårdsplaner, åkrar, körvägar, utfodringsplatser och andra jordblottor på beten, jordhögar, soptippar och annan ruderatmark. Under Projekt Gotlands flora har arten noterats från Sundre till Fårö. Johansson (1897) uppfattade arten som ”Täml. allm.” från Hamra till Fårö. Möjligen minskade den något under 1900-talet. Orsaken kan vara förändrad djurhållning och mer restriktiv gödselhantering.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Vägsenap är en gammal kulturföljeslagare som växer friskt till torrt på grusig, näringsrik mark. Man finner den nära bebyggelse på vägkanter, grusplaner, i hamnar, kring bondgårdar och i industriområden liksom på jordhögar och soptippar. Arten har minskat sedan förra inventeringen, mest i mellanbygden, kanske beroende på uppsnyggning av gårdsmiljöer och industritomter.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växer på störd mark som kring gårdar, på bangårdar, stadsgator och vägkanter. Vanlig i Göteborgstrakten, mindre vanlig till sällsynt i övrigt. 212 lokaler i 110 rutor (13 %).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Mindre allmän i Uppland. 47 kartblad, 72 kvadranter.
Vägsenap föredrar störd, öppen, ofta lerig, kväverik mark kring bebyggelse, vägar, gårdar och på industriområden.
Förändring - 63 %. – Minskningen beror åtminstone delvis på att många för arten lämpliga lokaler såsom gårdar och industriområden städas, besprutas och asfalteras i alltför stor utsträckning.

Två underarter kan urskiljas: var. leiocarpum och var. officinale. Båda underarterna har identifierats bland de äldre fynden.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Vägsenap har kommit in med människan och förekommer enbart på kulturskapad mark. Den anges som sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och 1863. Den första fynduppgiften är från 1833, då den antecknades av Thedenius vid »Qvarnen« i Gävle (Thedenius ms 1835). Ytterligare ett femtontal gamla lokaler är kända. Arten har uppenbarligen minskat starkt och är kanske inte ens bofast i landskapet längre.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Vi känner elva gamla fynd av vägsenap, alla i tätort. Ett fynd har gjorts under vår inventering, i en rabatt.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Vägsenap är på senare tid sporadiskt funnen på omrörd mark i Sundsvallsområdet. Förr samlad på barlast. (jfr Neuman 1885a: sporadiskt på barlast).