uddnate

Uppgiven från KH Mörrum Elleholm (Holmgren 1921) och RO Ronneby i en damm vid ån strax N om bruket (Westerlund 1890). Inga belägg sedda.

Uppgiven av Lindeberg 1878 under namnet P. mucronatus från Tvååker Strömma kvarnar baserat på uppgift av L. A. Bondeson. Belägg saknas och varken Hagström (1916) eller Ahlfvengren (1924) godkände uppgiften.

Uddnate finns närmast i Skåne, Västergötland och Danmark.

Enligt Mossberg m fl (1992) växer den på dybottnar i grunt, näringsrikt vatten.

Mkt sälls. i näringsrika sjöar.

106 Potamogeton friesii Rupr.

This widespread species occurs in large parts of Europe (except extreme N and S) and in adjacent parts of Asia. Further, there are scattered localities in C. and E. Asia. Finally, there is a wide distribution area in N. America. However, the distribution is on the whole incompletely known, and several reports are not confirmed. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 25.

5; sällsynt inom samma område som P. crispus; blott ett fynd under 1900-talet: Västmanland (WALL 1852 så som P. pusillus ß major). Troligen menades någon av följande: Mälarområdet: Irsta Ångsjön (Iverus 1877). Kung Karl Kungsör (Iverus 1877). Lundby Johannisberg (Iverus 1877). Västerås S †Lillån (Iverus 1877). (Bestämningsfel kan ha förekommit) - Skogslåglandet: Fläckebo Gussjön 1973(!, UPS).

Utbredningsekologi i Västmanland såväl som i Skandinavien lik P. compressus'. Utbredningstyp: S3.

Uddnate är känd från många landskap norrut till Norrbotten men är överallt sällsynt. Den småländska lokalen är typisk för arten – en näringsrik sjö med god vattenkvalitet.

Uddnate växer på sandiga–leriga bottnar i måttligt–kraftigt näringspåverkat, gärna kalkrikt sötvatten. De få fynden på Öland är gjorda i bevattningsdammar, alvarträsk och i Ölands största sjö, Hornsjön. Den upptäcktes som förmodad ny för Öland 1994 i en bevattningsdamm i Ventlinge sn. Vid granskning av belägg på Riksmuseet uppmärksammades att uddnate samlats redan 1943 i Möckelmossen, Stenåsa sn. Under inventeringen är den funnen på ytterligare lokaler och bland annat är den spridd i en stor del av Hornsjön, Högby sn.

Uddnate känns igen på att bladspetsen är trubbig med en avsatt udd, bladen har nertill fem tydliga nerver och snärpslidan har 10–17 otydliga nerver och två kraftiga huvudnerver; slidan splittras upp V-format där de två huvudnerverna bildar benen.

Inkommen, bofast.

Ursprunglig?. Känd från ön endast genom denna kollekt.

Uddnate är funnen i två närbelägna brackvattensjöar.

Uddnaten växer i grunda, varma och näringsrika sjöar och åar med klart vatten.

Uddnate förekommer främst i naturligt eutrofa sötvatten med hög elektrolythalt, mest på mjuka sediment. Den uppges från brackvatten av Almquist (1929), men inte under inventeringen. Uddnate har inte lika höga krav på vattenkvaliteten som bandnate och kan till skillnad från denna oftare förekomma i mindre vatten, till exempel dammar. I Norrbottens skärgårdar är arten vanlig i igenväxande vikar, laguner och strandnära gölar och mindre sjöar. Det är möjligt att den är förbisedd i liknande miljöer längs norra Upplands landhöjningskust. Artens bestånd kan variera kraftigt i storlek mellan olika år, då övervintringen endast sker med frön och övervintringsknoppar.

Förändring - 27 %. – Utbredningsbilden liknar i stort sett den på Almquists tid. Han rapporterade dock arten från fler platser i Stockholms- och Hallstavikstrakten. Samtidigt har den rapporterats på betydligt fler lokaler i Mälaren under inventeringen än vad som var känt på Almquists tid. Det är svårt att dra några slutsatser vid en jämförelse mellan utbredningskartorna, eftersom arten sannolikt är och alltid har varit förbisedd. Situationen kompliceras också av att bestånden av uddnate kan variera starkt mellan åren. På vissa lokaler har arten dock sannolikt försvunnit, t.ex. från Garnsviken, på grund av övergödning och igenväxning med vass och näckrosor.