tyskiris

Trädgårdsiris är en vanlig prydnadsväxt. Den kan kvarstå på ödetomter eller någon gång vara planterad utanför trädgårdar. Troligen förvildas den mycket sällan. Tillfällig.

Odlad som prydnadsväxt och kvarstående eller tillfälligt förvildad t.ex. i utkast. 

Prydnadsväxt från Medelhavsområdet, först förvildad i Sverige på 1810-talet. Den odlades vid Falltorp på Tiveden och på kyrkogårdarna i Lännäs och Mellösa 1931 (Sernander 1933). Odling i mullbänk är känd från Lekhyttan i Hidinge i sen tid (Sylvén 1933). Eckerbom (1947c) påpekade att Sernander ansåg den vara en ”vallinkomling”.

Trädgårdsiris härstammar från östra Medelhavsområdet; den har troligen kulturursprung. Växten omnämndes i svensk litteratur redan på 1500-talet (Lyttkens 1912–15). Från Småland vet vi att den odlades i slutet av 1700-talet i Aneby Lommaryd Skareda (Ljungh ms) och i början av 1800-talet i Hylte Femsjö (E. Fries ms 1810a), Värnamo Fryele Granstorp (Forsander ms 1809c) och Växjö Växjö (Forsander ms 1810a). I mitten av 1800-talet odlades den ´allmänt i bondtäppor´ (Scheutz 1864 under namnet Iris squvalens). Utanför trädgårdarna planteras den torktåliga växten ibland som prydnad på hällmark och i slänter. På sådana platser och vid ödetorp står den ofta kvar ganska länge. Man finner den också på avfallsplatser.

Trädgårdsiris härstammar troligen från östra Medelhavsområdet men är fullt naturaliserad i stora delar av Europa. Den förekom i Sverige som odlad redan under medeltiden och är fortfarande populär i trädgårdar. Eftersom äldre botanister inte urskilde andra, närstående taxa är det svårt att dra några slutsatser om historisk utbredning. Före vår inventering fanns endast två belägg av trädgårdsiris från Öland. Utan blommor är det omöjligt att skilja olika taxa. Förvildade förekomster går inte alltid i blom varför inte alla fynd gått att artbestämma och således inte är med på utbredningskartan.

Trädgårdsiris växer i vägrenar, åkerkanter, gamla sandtag, på stentippar och jordhögar. På några lokaler har den spridit sig från tippat trädgårdsavfall till mindre lövdungar och även ut i ohävdade torrängar på gränsen till alvarmark. De flesta förekomster ligger nära trädgårdar – men inte alla. På några lokaler täcker förekomsterna 50–100 kvadratmeter och trädgårdsiris bör anses bofast på Öland. Endast fynd med belägg eller tydliga foton där karaktärerna har gått att bedöma har tagits med i redovisningen på kartan.

Trädgårdsiris är en "skäggig iris" där de yttre och inre kalkbladen har kontrasterande färger i skalan från blekblått till mörkviolett; blommornas stödblad är gröna–violetta. På Öland har den dominerande färgformen blekt, orent syrenlila inre kalkblad och mörkt blålila yttre kalkblad.

Kulturflykting, bofast.

Odlad prydnadsväxt, som kan stå kvar länge och förvildas tillfälligt. Påträffad på ödetomter, vägkanter och i hällmark. Ibland planterad utanför tomtmark.

Trädgårdsiris är en gammal prydnadsväxt som ofta finns som kvarstående, i övergivna trädgårdar, ofta i årtionden vid gamla torpgrunder. Ibland förekommer den också spridd till skräpmark och vägkanter med trädgårdsavfall. Främst rör det sig om gammaldags relativt småblommiga vita, blekgula och blekblå former, men även den starkt brokiga ”Maori chieftain”, som kanske bör räknas till I. versicolor, finner man då och då i landskapet.

Prydnadsväxter av kulturursprung, utgörande ett hybridkomplex där I. germanica ingår. Förvildas med trädgårdsutkast på tippar och tippad jord eller förekommer som kvarstående efter upphörd odling. Sterila irisplantor som inte med säkerhet kan bestämmas tillhör troligen ofta denna grupp.