Taxasida

tranbär

Vaccinium oxycoccos

L.

tranbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

tranbär är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • tranbär
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Vaccinium oxycoccos
Vetenskapligt namn, fullständig form
Vaccinium oxycoccos L.
Svenskt namn
tranbär
norwegianBokmal
stortranebær
norwegianNynorsk
stortranebær
Finskt namn
isokarpalo
finlandSwedish
tranbär
Danskt namn
Tranebær
Foton
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2020-06-26
Katarina Stenman
Bjuröklubb NR, Lövånger 2024-06-21
Katarina Stenman
Storsandberget, Lövånger, Skellefteå kn 2025-07-12
Anders Delin
Los 2011-08-16
Anders Delin
Offsjön, Järbo 2009-06-18
Bengt Stridh
Pettersbergsskogen, Vstm 2021-11-20
Bengt Stridh
Pettersbergsskogen, Vstm 2021-11-20
Torbjorn Tyler
2011-06-23
Torbjorn Tyler
2011-06-23
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2020-09-02
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2018-09-10
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-05-20
Ingemar Gustafsson
Nässjö 2021-05-20
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2010-08-20
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Trivialart

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Allmän

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Tranbär är en ursprunglig art. Den växer rikligt på mossar, i tallsumpskogar och många kärrtyper.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som då inte urskilde dvärgtranbär.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1458 Vaccinium oxycoccos L.

Syn.: Oxycoccus palustris Pers.

This mainly boreal species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 140 and map 131), although there are distribution gaps in the North Atlantic and Pacific areas. The closely related V. macrocarpum Ait. occurs in eastern N. America, mainly S of V. oxycoccos. For subsp. microphyllum (Lge) Löve & Löve, see no. 1459. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 330.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Inhemsk i kärr och mossar över hela området och är därmed allm. utom i myrlösa områden. Den är sälls. vid Vättern men f.ö. allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Björkman (1987a, b) fann den allm. vid 236 av länets sjöar. Lämningar samlades i Axberg (Sernander & Kjellmark 1896) och är kända vid Lerbäcksmossen (Sernander 1898) från senare än atlantisk tid för 4 000 år sedan.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Allmän-tämligen allmän utom i sammanhängande jordbruksbygder, såsom på Mälarslätten, där den i nutiden är spridd-tämligen sällsynt (flerstädes funnen i barrskogskärr och i åsgropskärret S Horn i Rytterne[!]). På Mälaröarna hittills endast känd från Ängsö: Fagerön, "ansatser till myrar" (WALLDÉN 1958a). Uppgiven från alla socknar utom Kungs-Barkarö. Utbredningstyp: N1.

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Tranbär och dvärgtranbär

Vintergröna ris som bildar långa, slanka, slingrande revor långs marken. Läderartade, trubbspetsade, nästan trekantiga, upp till 1 cm långa blad med nedvikt kant. De har korta skaft och är fästade direkt på revorna, är mörkgröna ovan och vaxigt silvergrå under. Rosa blommor med tillbakaböjda kronblad (“raketer”) på upprättstående skaft. De röda bären, som liknar lingon, lägger sig till slut på myrytan.
Vanliga på myr, men även strandkärr. Saknas eller ovanliga i fjällen, går ej högt upp.

Förväxlingsrisk:
Omisskännliga!
Rosling har också vit bladundersida, men bladen är längre, har ej tvär bas, och växten är upprätt.
Krypvide (Salix repens) (ej i innersta Norrland) har grövre kvistar och är oftast tätt silkeshårig under bladen.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: minskning med 16–31 %. Påfallande långlivad på gamla lokaler men sällan etablerad på nya.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Oxycoccus quadripetalus
Tranbär växer vått eller fuktigt på sur och näringsfattig torv, oftast bland vitmossa. I mossarna är den vanlig utom på lösbottnar och i höljor. Den förekommer också allmänt i sumptallskog, på gungflyn vid myrgölar och skogstjärnar samt i andra typer av kärr, även i rikkärr och i små kärr i hällsänkor i klippskärgården.
Funnen i 1351 rutor; tidigare uppgifter från 345 rutor. Mycket vanlig nästan överallt, men sällsynt vid Vättern (ej känd från Jönköping Visingsö) och nära kusten i söder. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Tranbär växer på våt torvmark i tuvor av vitmossor Sphagnum sp. Den har noterats från fattigkärr i barrskog samt sumpig tallskog med skvattram Rhododendron tomentosum.

Tranbär är sällsynt på Öland och har försvunnit från flera lokaler som en följd av utdikningar. På sina få växtställen är den sparsam och riskerar att försvinna då skogen sluter sig, marken blir torrare och vitmossetuvorna försvinner.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Vitmosstuvor i källmyrar (Högström 1999c), f.d. högmossar, gungflyn och pH-mässigt sur torv. Denna typiska fastlandsart har alltid varit sällsynt på Gotland. Antalet lokaler för tranbär har säkerligen minskat genom dikningar av växtplatserna, även om Johansson (1897) bara nämnde fynd på elva ställen.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Tranbär växer på mager torvmark, på öppna mossar, tallmossar och framför allt på vitmossemattor och gungflyn vid mossgölar. Man finner också växten i sumpskogar och i kanten av skogskärr.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på mossar, i kärr, kärrkanter, på gungflyn vid gölar och sjöar och i sumpskogar. Mycket vanlig i skogsbygderna, sällsynt eller saknas i många rutor på lerslätterna. 659 rutor (79 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Nordeuropa, Sibirien, Nordamerika. I Sverige hela landet utom längst i nordväst. I Sörmland allmän i skogsbygderna samt i yttre skärgården – (50%). Tranbär växer i både kärr och mossar. Arten är relativt ljusälskande och växer därför ymnigast på myrar utan träd- och buskvegetation, men tranbären växer länge kvar i dikade och skogbevuxna tallmossar. Typiska växtplatser är på vitmossemattorna i öppna fattigkärr särskilt av gungflykaraktär, vilka är vanliga åtminstone i de centrala och västra delarna av landskapet. Tranbär varierar mycket i bladform, bladstorlek och i fruktens form, färg och storlek. Småbladiga typer liknar mycket dvärgtranbär.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i Uppland som helhet. 593 kartblad, 1466 kvadranter.
Almq. I skogstrakter och yttre skärgården allmän, i inre skärgården tämligen allmän, kring Mälaren spridd (på öarna tämligen sällsynt).
Tranbär växer på torv och är en av de fåtaliga kärlväxterna på vitmosstuvor i mossar, både tallmossar och öppna mossar. Den förekommer även i fattigkärr, speciellt starrkärr, på gungflyn och i sumpskogar. Tranbär finner man även i småmossar på vanlig skogsmark och i småmossar i svackorna på kustklippornas hällmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Tranbär är ursprunglig och betecknas som allmän i alla gamla referenser från landskapet. Arten har minskat något genom dikning och torrläggning av våtmarker. Gamla namn för tranbär är »tuvbär«, »myrbär« och »tränjon«.
Större mängder bär är svårt att hitta i landskapet, men gungflybårder runt tjärnar brukar vara bra ställen att leta på. Tranbär kan plockas sedan myrarna frusit och till och med på våren. De vanligaste följearterna är rosling (37%), vattenklöver, trådstarr, tuvull och rundsileshår. Arten blommar senare än dvärgtranbär men samtidigt med lingon, ekorrbär och gökblomster.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Skillnaderna mellan dvärgtranbär och tranbär beskrivs under den förra arten. För bägge arterna gäller att små nygrodda plantor inte har iakttagits. De vuxna plantorna ser ut att kvarleva länge, krypande med långa utlöpare. Bladen övervintrar gröna, men rödbrunpigmenterade och nedfällda. Tranbär blommar från skogsstjärnans till ekorrbärets tid, ibland även in i linneans, senare än dvärgtranbär. Även fruktmognaden är senare än hos dvärgtranbär.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tranbär växer i krypande revor på vitmossemattan och dess bär ligger direkt på denna. Det uppträder regelbundet i nästan alla myrar men är rikligast i fattiga kärr. I småmyrar breder det ut sig över vegetationslösa fastmattor av vitmossa. I större myrar ser man det i mjukmattor, ibland även i lösbottnar, ute på myrvidderna. Arten är också typisk i botten av blöta högstarrkärr med flaskstarr Carex rostrata och trådstarr C. lasiocarpa. Särskilt påtaglig är tranbär på gungfly i tjärnkanter, där det i stora mattor ensam kan dominera. I rikkärren växer det även torrare, på låga tuvor eller i kanten av höga tuvor. På tallmossar vid kusten finns tranbär i höljorna.
Arten växer också på små växelblöta grubbor i skogen och i mager videsumpskog, men är även sedd i artrik, lövdominerad kalksumpskog (Hässjö). Den kan krypa fram på fuktig naken mineraljord på stränder av skogssjöar och åar. Någon gång finns den i springor på strandklippor och i hällkar vid kusten. I kulturområden kan den vara riklig i vattenrika svackor av kråkklövertyp. Tranbär koloniserar ibland nygrävd fuktig mineraljord eller torv i diken i som vid Haverö Hortesån eller på gamla fuktiga myrodlingar.