tranbär

Gammal bofast art.

Trivialart

Allmän

Tranbär är en ursprunglig art. Den växer rikligt på mossar, i tallsumpskogar och många kärrtyper.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833), som då inte urskilde dvärgtranbär.

1458 Vaccinium oxycoccos L.

Syn.: Oxycoccus palustris Pers.

This mainly boreal species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 140 and map 131), although there are distribution gaps in the North Atlantic and Pacific areas. The closely related V. macrocarpum Ait. occurs in eastern N. America, mainly S of V. oxycoccos. For subsp. microphyllum (Lge) Löve & Löve, see no. 1459. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 330.

Inhemsk i kärr och mossar över hela området och är därmed allm. utom i myrlösa områden. Den är sälls. vid Vättern men f.ö. allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Björkman (1987a, b) fann den allm. vid 236 av länets sjöar. Lämningar samlades i Axberg (Sernander & Kjellmark 1896) och är kända vid Lerbäcksmossen (Sernander 1898) från senare än atlantisk tid för 4 000 år sedan.

Allmän-tämligen allmän utom i sammanhängande jordbruksbygder, såsom på Mälarslätten, där den i nutiden är spridd-tämligen sällsynt (flerstädes funnen i barrskogskärr och i åsgropskärret S Horn i Rytterne[!]). På Mälaröarna hittills endast känd från Ängsö: Fagerön, "ansatser till myrar" (WALLDÉN 1958a). Uppgiven från alla socknar utom Kungs-Barkarö. Utbredningstyp: N1.

Tranbär och dvärgtranbär

Vintergröna ris som bildar långa, slanka, slingrande revor långs marken. Läderartade, trubbspetsade, nästan trekantiga, upp till 1 cm långa blad med nedvikt kant. De har korta skaft och är fästade direkt på revorna, är mörkgröna ovan och vaxigt silvergrå under. Rosa blommor med tillbakaböjda kronblad (“raketer”) på upprättstående skaft. De röda bären, som liknar lingon, lägger sig till slut på myrytan.
Vanliga på myr, men även strandkärr. Saknas eller ovanliga i fjällen, går ej högt upp.

Förväxlingsrisk:
Omisskännliga!
Rosling har också vit bladundersida, men bladen är längre, har ej tvär bas, och växten är upprätt.
Krypvide (Salix repens) (ej i innersta Norrland) har grövre kvistar och är oftast tätt silkeshårig under bladen.

Tranbär växer på våt torvmark i tuvor av vitmossor Sphagnum sp. Den har noterats från fattigkärr i barrskog samt sumpig tallskog med skvattram Rhododendron tomentosum.

Tranbär är sällsynt på Öland och har försvunnit från flera lokaler som en följd av utdikningar. På sina få växtställen är den sparsam och riskerar att försvinna då skogen sluter sig, marken blir torrare och vitmossetuvorna försvinner.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Vitmosstuvor i källmyrar (Högström 1999c), f.d. högmossar, gungflyn och pH-mässigt sur torv. Denna typiska fastlandsart har alltid varit sällsynt på Gotland. Antalet lokaler för tranbär har säkerligen minskat genom dikningar av växtplatserna, även om Johansson (1897) bara nämnde fynd på elva ställen.

Tranbär växer på mager torvmark, på öppna mossar, tallmossar och framför allt på vitmossemattor och gungflyn vid mossgölar. Man finner också växten i sumpskogar och i kanten av skogskärr.

Skillnaderna mellan dvärgtranbär och tranbär beskrivs under den förra arten. För bägge arterna gäller att små nygrodda plantor inte har iakttagits. De vuxna plantorna ser ut att kvarleva länge, krypande med långa utlöpare. Bladen övervintrar gröna, men rödbrunpigmenterade och nedfällda. Tranbär blommar från skogsstjärnans till ekorrbärets tid, ibland även in i linneans, senare än dvärgtranbär. Även fruktmognaden är senare än hos dvärgtranbär.