Katarina Stenman
1985-07-01
Taxasida
strimgröe
Glyceria striata
(Lam.) Hitchc.
strimgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt
strimgröe är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- strimgröe
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Glyceria striata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Glyceria striata (Lam.) Hitchc.
Svenskt namn
strimgröe
Finskt namn
viirusorsimo
finlandSwedish
strimgröe
Foton
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Nordamerikansk art som växer i fuktängar och i kärr (Nilsson & Gustafsson 1976–1982).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Strimmigt mannagräs
Strimgröe förekommer naturligt i hela Nordamerika. I Sverige är den inkommen, sannolikt med gräsfrö och i helt sen tid; efter 1975 har den blivit funnen även på Öland samt i Västergötland, Östergötland, Uppland och Medelpad. – I Jönköping Skärstad växer den i en översilad kärräng som dikades 1941, i Eksjö Hult i björksumpskog.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Strimgröe härstammar från Nordamerika och noterades första gången i Sverige 1975 i norra Småland. Gräset hittades på Öland 1983 på gränsen mellan Köping och Gärdslösa sn, först felaktigt bestämt till glesgröe G. lithuanica. På lokalen växer strimgröe än idag i en igenväxande sumpskog som påverkats av de upprepade utdikningar som skett av närbelägna Skedemosse. De senaste nydikningarna skedde under slutet av 1800-talet. Det är oklart hur strimgröe hamnat på lokalen eller hur länge den funnits där men vid upptäckten fanns två mycket stora bestånd.
Under inventeringen konstaterades att strimgröe är kvar inom samma område. På grund av igenväxning förefaller beståndet ha minskat något.
Strimgröe känns igen på den slaka, hängande vippan som har små och fåblommiga småax och ytteragnar med sju strimmor.
Inkommen, bofast.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Sentida inkomling från Nordamerika, finns etablerad i centrala Europa, i Sverige mycket sällsynt, först funnen i Småland (Carlsson 1976), har troligen kommit in med vallfrö, möjligen spridd med fåglar. I Västergötland växer den på gamla mossodlingar på dikade fuktängar, som övergått till bete och sedan övergivits som betesmark. Mossodlingarna har troligen insåtts till vall under perioden 1930-50. Troligen kalkgynnad; gynnas av att betet upphör eller minskar, eller troligare är att den hittas först då. Mycket sällsynt. 2 lokaler i 2 rutor.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Nordamerikanskt gräs, i sen tid inkommet till Sverige, ännu med bara ett fåtal förekomster i landet rapporterade. Sannolikt spridd med gräsfröinsåningar.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Strimgröe är funnen i ett vägdike där den etablerat sig och funnits på en sträcka på 2 meter i åtminstone 15 år. Denna nordamerikanska art anses inkommen till landet med gräsfrö, men enligt Vägverket har man inte sått in gräs på växtplatsen.