strandnål

1408 Bupleurum tenuissimum L.

This species is restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. It has been introduced into some of the outlying localities in N. Europe. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 309.

Gammal bofast art.

Strandnål är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).

Strandnål fördelar sina lokaler mellan alvarmarken och strandängar. På alvaret växer den på välhävdad, tuvig mark med tunnare jordtäcke men klarar även lokaler på uppfrysningsmark (grusalvar). Sällsynt kan den hittas på de tunna mosskuddar som täcker kalkstenshällen. På betade strandängar växer den i de tuviga och friska partierna, ofta runt gråstenar som ligger inbäddade i marknivå eller i närheten av skonor. Strandnål är konkurrenssvag och föredrar tydligt växtplatser i betesmarken där marken är störd såsom i kanten av kreatursstigar, längs traktorvägar och vid grindhål.

Strandnål växer spritt över hela Stora Alvaret där det erbjuds gott om lämpliga miljöer. I östra sjömarken har den flera rika lokaler. Längs kusten på sydvästra Öland där strandbetet till stor del upphört är endast tre lokaler noterade. Inom Mittlandet finns några observationer från alvarliknande miljöer. I de tre nordligaste socknarna är det också glesare med fynden men noteringar finns bland annat från Mensalvaret, Böda sn. Jämfört med Sterner (1938) förefaller strandnål ha ökat i utbredning. Endast från Gärdslösa och N. Möckleby socknar saknas aktuella fynd. Eftersom växten varierar mycket mellan åren och är notoriskt svårfunnen kan den ha varit förbisedd av Rikard Sterner. Sommaren 2019 var ett extremt bra år för strandnål. Många nya lokaler med rika förekomster hittades under denna växtsäsong. Troligen hade torrsommaren 2018 som ledde till massdöd av perenna gräs, exempelvis fårsvingel Festuca ovina, banat vägen för den konkurrenssvaga växten. En viss ökning jämfört med Sterner (1938) ses i statistiska analyser (Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Betade strandängar, ofta relativt fåtalig, någon gång i rikliga bestånd (t.ex. på en kraftigt hästbetad strandäng i Klinte). Påfallande ofta växer strandnål vid kanten av stenar och på myrkullar (Englund 1942 s. 118). Den kan också påträffas i kanten av strandskonor. Arten är inte helt bunden till havsstränder, men inlandslokaler är sällsynta och utgörs alltid av betad alvarmark.

Englunds utbredningskarta (Englund 1942 karta 50) från hans inventeringar 1928–36 visar på fler förekomster än i dag (119 kustavsnitt). I stort sett markeras samma områden som i dag är aktuella, men prickarna på Englunds karta ligger tätare och bildar flera sammanhängande band; då fanns lokaler också på Fårö. Englund bedömde själv strandnål som förbisedd av tidigare botanister och skildrade sina egna svårigheter vid inventering av denna oansenliga växt. Han förmodade att hans egen inventering inte heller är fullständig vad gäller Gotlands östkust (sedan dess har betingelserna för strandnål försämrats p.g.a. minskat bete).