Ingemar Gustafsson
O 2018-05-29
Taxasida
stor sommarvicker
Vicia sativa subsp. segetalis
(Thuill.) Gaudin
stor sommarvicker är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt
stor sommarvicker är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- stor sommarvicker
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Art
Underart
Namn
Vetenskapligt namn
Vicia sativa subsp. segetalis
Vetenskapligt namn, fullständig form
Vicia sativa subsp. segetalis (Thuill.) Gaudin
Svenskt namn
stor sommarvicker
norwegianBokmal
åkervikke
norwegianNynorsk
åkervikke
Finskt namn
rikkarehuvirna
finlandSwedish
stor sommarvicker
Danskt namn
Ager-vikke
Foton
Calle Ljungberg
Mörlundaslätten, Lilla Aby, Sm 2014-09-20
Calle Ljungberg
Garpen, vägen till bergtäkten, Sm 2019-05-30
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Se även åkervicker Vicia sativa.
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Hartman (1866) fann den här och där och Hultén (1971) hade ca 10 Närkelokaler. Kjellmert (1947) fann 14 i Svennevad. Örebro frökontrollanstalt anmärkte växten 1890 (Zetterlund 1891). Broddeson (ms) ansåg att den säkerligen hade införts med gräsfrö till Karlslunds prästgårdsträdgård i Längbro 1924.
Meddelade växtplatser är gårdsplan, tipp, dikeskant, grustag och banvall men vanligast är råg- och havreåkrar och trädor på sandjord.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
(Vicia angustifolia var. segetalis)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt.
Kommentar: B, granskare KAO och PLa.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Stor sommarvicker växer på torr, något näringsrik mark. Växtmiljöerna är ganska jämnt fördelade mellan åker/träda, betade torrängar respektive ruderatlokaler (tippade jordhögar, sandtäkter och nygrävda dammvallar). Stor sommarvicker kan växa i vägkanter, skogsbryn och också uppträda som ogräs i trädgårdar.
Stor sommarvicker är spridd över ön men med en viss västlig slagsida i utbredningsmönstret. Stora Alvaret och Bödas barrskogar hyser få fynd. Det är svårt att dra några säkra slutsatser om huruvida stor sommarvicker har minskat eller ökat i senare tid eftersom avgränsningen mot närstående taxon har växlat under tid.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Gammal kulturföljeslagare.
Kulturpåverkad gräsmark, betade strandängar, åkrar: även på ruderatmark, jord- och skräphögar. Stor sommarvicker är den vanligaste underarten på Gotland. Den är noterad från 242 km2-rutor, men den verkliga frekvensen är säkerligen högre; troligen visar utbredningskartan för åkervicker även förekomsten av stor sommarvicker på Gotland.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Stor sommarvicker är ett ettårigt åkerogräs på sandig mark. Arten är sedan länge spridd med utsäde och vallfrö. Förr växte den särskilt bland säd, men tycks inte ha varit allmän. Så kan man ibland ännu finna den, men oftast växer den numera i igenväxande vallar, på åkerkanter och på skräpmark, ibland i nysådda gräsmattor.
Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige i Götaland och Svealand, norr därom tillfällig.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Collinder (1909): på barlast. Dessutom möjligen inkommen med frö.
Någon av nedanstående uppgifter kan utgöra subsp. nigra, liten sommarvicker.
Någon av nedanstående uppgifter kan utgöra subsp. nigra, liten sommarvicker.