Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Stolt trampört är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).
kärlväxter/tvåhjärtbladiga blomväxter/nejlikordningen/slideväxter/trampörter/trampört/stolt trampört
Taxasida
stolt trampört
Polygonum aviculare subsp. excelsius
Karlsson
stolt trampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
stolt trampört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- stolt trampört
Taxonomi
Klass
Ordning
Familj
Släkte
Namn
Vetenskapligt namn
Polygonum aviculare subsp. excelsius
Vetenskapligt namn, fullständig form
Polygonum aviculare subsp. excelsius Karlsson
Svenskt namn
stolt tramört
norwegianBokmal
stivtungras
norwegianNynorsk
stivtungras
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Stolt trampört är endemisk för Norden och känd från Norge och Sverige. De svenska fynden är gjorda i Bohuslän, sydöstra Blekinge och på Öland. Stolt trampört växer på skyddade, steniga eller sandiga havsstränder; i Blekinge växer den även i sprickor på klippstränder. Flera lokaler är obetade och där hotas stolt trampört på sikt av igenväxning. Samtidigt missgynnades den och försvann när fårbete infördes på en lokal i Bohuslän. I främst Blekinge är några noteringar gjorda längs stigar där vegetation hålls nere genom tramp av besökare. På Öland är den funnen på två lokaler utmed västra kusten, båda ohävdade.
Stolt trampört växer upprätt, även sidogrenarna är upprätta. Bladen är smala och snärpslidorna upplösta i långa fibrer. Blomställningen har få, mycket små blad vilket ger plantan ett speciellt utseende.
Gammal men förbisedd, bofast.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Stolt trampört växer på lera eller sand på havsstränder och havsstrandängar i skyddat läge. Underarten är förmodligen endem för Sverige och Norge. Endast sent under inventeringen började vi intressera oss för denna underart, och trots sitt karakteristiska utseende är den förmodligen förbisedd.