Taxasida

sprödarv

Myosoton aquaticum

(L.) Moench

sprödarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

sprödarv är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sprödarv
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Myosoton aquaticum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Myosoton aquaticum (L.) Moench
Svenskt namn
sprödarv
norwegianBokmal
sprøarve
norwegianNynorsk
sprøarve
Finskt namn
vata
finlandSwedish
sprödarv
Danskt namn
Kløvkrone
Foton
Patrik Engström
Hovgårdstippen, Uppsala 2011-09-17
Torbjörn Tyler
Hammarmölledammen, Brönnestad socken 2025-07-31
Torbjörn Tyler
Hammarmölledammen, Brönnestad socken 2025-07-31
Torbjörn Tyler
Hammarmölledammen, Brönnestad socken 2025-07-31
Torbjörn Tyler
Hammarmölledammen, Brönnestad socken 2025-07-31
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Mo ej preciserad (Myrin 1832). Myrin skriver: "Pastor Hardin. Växtstället var förgätet, men jag såg exemplaren.” Belägget finns ej bevarat och arten är ej senare observerad.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Sprödarv är en ursprunglig art som enligt äldre uppgifter växte i kärr och utmed vattendrag. Den är emellertid kulturgynnad och det enda aktuella fyndet är en tillfällig förekomst på en soptipp.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

För denna sällsynta art föreligger en gammal och en ny uppgift: Lillhärdal: Åkersberg (16E 2c, i åker, Birger 1908a). Förekomsten är registrerad i Hultén (1971). Överhogdal: stranden av Hoan V om Prinsbacken (17E 1j 3- 2-, 290 m. 1991, Sven Jonsson i UPS).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

756 Myosoton aquaticum (L.) Moench

Syn.: Stellaria aquatica (L.) Scop., Malachium aquaticum (L.) Fr.

This widespread species has apparently two separate distribution areas in Eurasia, one in Europe and W. Asia (and N. Africa?) and one in S. and E. Asia. It may be questioned whether the populations within the two areas are identical. The species has been introduced into N. America.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Utanför Hjälmaren mkt sälls. Norra Storhjälmaren utpekades som artens förnämsta tillhåll i Närke av Blomberg (1865a). Antal lokaler där, ett 20-tal, tycks vara oförändrat sedan sjösänkningarna på 1800-talet (Morander 1986, Borgergård m.fl. 1987).

Utom på kväveberikade stränder finns växten i Hjälmarens närhet i betade eller obetade al- och björkkärr och diken samt, mer ovanligt, på friskare mark i vägkanter, ekhagar och lövlundar samt på lagårdsbackar. Mycket sällan ses den uppe på strandhällar ss. på ön Foren i Götlunda 1987.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd (-tämligen allmän) i Mälarområdet; högre upp ett fåtal äldre, mer eller mindre tillfällig, antropokora fynd upp i Bergslagen Edafiskt och klimatiskt fordrande. Utbredningstyp som idiokor: S12. Som antropokor: S8.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Ej känd nordligare i landet. - 1(1).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sprödarv växer på näringsrik jord vid stränderna av sjöar och vattendrag, gärna i lövskugga och på trampade ställen, t.ex. i betesmarker eller längs stigar. Den uppträder dessutom på vägkanter, utfyllnader och soptippar, även långt från trakter där den förekommer naturligt.
Funnen i 19 rutor; tidigare uppgifter från 31 rutor. Sällsynt. – Ursprunglig.
Åtminstone i nutid finns arten naturligt bara i norra Småland; de båda sydliga lokalerna är soptippar. De aktuella lokalerna är långt färre än de tidigare. Skillnaden beror på att åtskilliga utkantslokaler har försvunnit. Många av dessa kan dock ha varit tillfälliga, och på det hela taget verkar inte arten vara hotad i landskapet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sprödarv förekommer i Eurasien men saknas i de centrala delarna av Asien. I Sverige finns fynd från de södra och mellersta delarna av landet med enstaka fynduppgifter längre norrut. Sprödarv anses ursprunglig på fuktiga stränder, i strandsnår och alkärr. Arten är konkurrenssvag, den behöver öppen jord och försvinner när vegetationen sluter sig. Sprödarv växer även apofytiskt eller som inkommen på kväverika ruderatmarker, i hamnar och trädgårdsland, då ofta betydligt torrare. Apofytisk benämns en växt som är ursprunglig men som även växer på starkt kulturpåverkade lokaler. Under inventeringen gjordes ett fynd i ruderatmiljö som därmed var primärfynd för Öland.

Inkommen, tillfällig.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Sprödarv har under Projekt Gotlands flora rapporterats från den utdikade Elinghemsmyr i Tingstäde, där den är funnen på störd mark i dikeskant, i djurfålla, i vägkant och på en vallåker nära en körväg. Här är den möjligen inkommen i samband med myrens utdikning. Äldre fynd från Gamlehamn och Kopparsvik i Visby antyder att sprödarv tidigare även kommit in med sjöfarten.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Tillfällig. 

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer på dyiga, leriga stränder utefter sjöar och åar. Konkurrenssvag och gynnas av tramp eller, som vid Vänern, av isgång. Kan någon gång finnas på tippar eller andra kulturmarker. Troligen klimatkrävande. Mindre vanlig vid Vänern, sällsynt vid slättsjöarna och i Valle. Mycket sällsynt för övrigt. 72 lokaler i 30 rutor (4 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Asien. I Sverige från Skåne till södra Norr land. I Sörmland tämligen sällsynt – (9%). Sprödarven är flerårig men något konkurrenskänslig och förekommer på näringsrik bar mark vid stränderna av Mälaren, Hjälmaren, Öljaren, Båven, Yngaren och några andra sjöar. Särskilt rikligt förekom mer den på grus- och moränsträndernas driftvallar, men också på mull i alskog. I vissa trakter, som på Kolmården, växer den dessutom ofta i diken, på skogsvägar och annan skräpmark, även ganska torrt.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sprödarv har nordgräns i Gästrikland för bofasta förekomster. Den är sällsynt i Uppland, men lokalt tämligen allmän vid Mälaren, Skedviken, Erken och Forsmarksån samt i skogsområdet mellan Tämnaren och Dalälven. 133 kartblad, 220 kvadranter.
Vid sjö- och åstränder växer sprödarv på grusstränder och ofta på driftvallar eller isskjutna vallar, vid insidan av vassbälten och stundom i alridån och i ganska hög vegetation. I skogarna mellan Tämnaren och Dalälven finner man den i örtrika skogar med högt grundvatten i samma miljöer som lundarv. Den kan även spridas till fuktiga partier av betesmarker, gårdsmiljöer och vägkanter.
Förändring + 15 %. – Ökningen kan förklaras av minskat bete i de strandnära miljöerna.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Det är svårt att avgöra om sprödarven har kommit in i landskapet med kulturen eller om den är ursprunglig. Flera gamla fynd har gjorts i havets närhet i Gävle men arten har inte följt med barlast i någon större utsträckning. Alla fynd från Gävle hamn är gjorda på 1900-talet. Den äldsta lokalen är från utkanten av Gävle – »en skogsäng vid Skogmur« – där den hittades av Carl Johan Hartman och Claes Östling 1810. Det finns betydligt fler gamla fynd än nya vilket antyder att arten minskat.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Sprödarv sågs på två barlastplatser före 1898. Under vår inventering hittades den på en vägkant och vid avfallsanläggningar utanför Hudiksvall och Söderhamn, samt i ett par rabatter och jordhögar i Söderhamns utkant. Den har inte setts i mer naturlig vegetation. Inga gröna delar övervintrar.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
En stor förekomst av sprödarv hittades nyligen på rötslam- och barkhögar i Timrå. Den blommar där i slutet av augusti. I äldre tid i fuktig stadsmiljö och på barlast.