spenslig ullört

Spenslig ullört är i likhet med föregående en gammal, kulturberoende och konkurrenssvag annuell. Den växer i sandiga, övergivna åkrar, på torra backar och slänter i naturbetesmarker, i grus- och sandtäkter samt på åkervägar, vägrenar och järnvägsområden.

Ohlander (1965 a) uppgav arten från grustaget vid Fjärås bräcka. Först 1991 återfanns den, nu växande i 1000-tal kring de nyanlagda dammarna i grustagets botten.

Torrängsväxt varav inget fynd ännu är belagt från Närke.

Gammal bofast art.

1779 Filago minima (Sm.) Pers.

Syn.: Oglifa minima (Sm.) Rchb., Logfia minima (Sm.)Dumort.

This species occurs in most of Europe (except N and E) and adjacent parts of Africa. It has been favoured by the clearing of dry, sandy ground. It is more obviously adventive in northern localities.

Larsson 1851.

(Filago minima)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: generll minskning med 31–45 % men synbarligen ökande i vissa trakter och minskande i andra.

[Logfia arvensis × minima]
Status: uppgiven 1903 från S. Åsum (ARot i LD) men belägg tillhör L. minima (det. PLa).

Spenslig ullört växer på öppen, mager, kalkfattig och sandig mark som åkrar, trädor, fårbetad sandgräshed och ohävdad ljunghed. Den ses även på kraftigt kulturpåverkade lokaler som golfbanor, grusplaner och sandtag. Som synes kan lokalerna vara betade, slåttade eller ohävdade men de måste vara magra och med ett glest växttäcke.

Spenslig ullört är ovanlig på Öland och glest spridd främst i de västra socknarna samt vid Köping och Lindby tall. Arten är konkurrenssvag och beroende av återkommande störningar som gör att växttäcket inte sluter sig. Den har haft en tydlig tillbakagång beroende på igenläggning av sandiga åkrar där den ofta växte förr. Jämfört med Sterner (1938) ses en tydlig minskning i statistiska analyser (Frescalo och Telfer).

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr miljö, ofta med blottad sand: främst sandiga kalkhällar, men även kalkkullar och torrängar. Äldre fynd från minst 33 växtplatser. Johansson (1897) angav frekvensen ”Täml. sälls.”. Detta stämmer rätt bra med dagens läge, men möjligen minskade arten något under 1900-talet. Orsaken bör i så fall vara att färre öppna sandytor skapas numera, då utmarksbetet har minskat.

Spenslig ullört växer på liknande ståndorter som ullört men förekommer oftare i störd och starkt sliten gräsmark. Den har minskat i mycket stor omfattning sedan mitten på 1900-talet, något som troligen beror på det minskade betet i magra marker, som medför att växttäcket sluter sig.

Spenslig ullört växer på sin lokal i Trosa på örtrika klippavsatser i solexponerat läge, vissa år sparsamt, vissa år tämligen rikligt. Följearter är bl.a. vitknavel och blåmunkar.

Europa, Nordafrika. I Sverige upp till Sörmland.