Taxasida

sotigelknopp

Sparganium erectum

L.

sotigelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

sotigelknopp är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • sotigelknopp
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Sparganium erectum subsp. erectum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Sparganium erectum subsp. erectum
Svenskt namn
sotigelknopp
Finskt namn
haarapalpakko
finlandSwedish
stor igelknopp
Danskt namn
Grenet pindsvineknop
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2011-09-11
Le Carlsson
Olika lokaler i Blekinge 2008-09-01
Åke Widgren
Sissebäck 2008-08-31
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2021-08-14
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2011-09-11
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Se under vanlig storignelknopp, S. microcarpum.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Sydlig art, hittills känd från ett 30-tal lokaler fr.o.m. 1932 vid Hjälmaren i Almby, Glanshammar, Götlunda, Lillkyrka, Mellösa och Rinkaby R. Morander, ! (OREB, UPS/ThK, CBl, Nilsson 1986). Ett av dessa bestånd sågs i ett kärr 200 m från sjön, de övriga i strandvassarna.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Se även storigelknopp (aggregat) Sparganium erectum agg.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

[8]; syns uteslutande tillhöra Mälarområdet, funnen i Mälaren och närbelägna, hemeroba småvatten. Sannolikt vanligare än som hunnit uppdagas (vanligen förbisedd intill senaste tid). Sydlig typ, vars utbredning helt torde vara betingad av temperaturklimatet. Utbredningstyp: S12.

Jag har själv haft små möjligheter att inventera Mälarens vattenväxter. Sporadiska strandbesök och undersökning av angränsande småvatten har dock resulterat i flera fynd av subsp. erectum (1973). N om Mälaren har jag förgäves sökt den.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

383 Sparganium erectum subsp. erectum

Syn.: S. ramosum Huds. subsp. ramosum

This subspecies belongs to a group of taxa which together have an almost circumpolar distribution (incl. S. stoloniferum Hamilt. in E. and SE. Asia and S. eurycarpum Engelm. in N. America). For the taxonomy, nomenclature and geography of the European taxa, see Fl. Eur. 5/1980, p. 274. Of these S. erectum subsp. microcarpum (Neum.) Domin occurs on the whole more to the north on the British Isles and in N. Europe than subsp. erectum.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: okänt, men se under aggregatet storigelknopp S. erectum.
Kommentar: B, granskare KAO.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Mörk igelknopp
Sotigelknopp är sydlig och har sin huvudutbredning i Mellaneuropa. I Sverige upptäcktes den sent; de få kända förekomsterna är regellöst strödda i näringsrika trakter norrut till Västmanland, och ett par lokalgrupper har upptäckts de senaste 20 åren. Allt detta kan tyda på att underarten är kulturspridd och sent inkommen, men å andra sidan har den varit dåligt uppmärksammad och kan vara gammal men förbisedd. – I trakten av Kalmar växer sotigelknopp i övergödda diken och grävda smådammar, i Tranås i en naturligt näringsrik sjö.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Sotigelknopp har spridda förekomster (11 lokaler) på främst norra halvan av ön. Växtplatserna utgörs liksom för de andra arterna främst av kärr och olika småvatten, men den förekommer även vid Hornsjön (åmynningen i sydost) och i Hornsjökanalen (avflödet i nordväst).

Gammal, bofast.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Två fynd under inventeringen.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer i vatten och på lerig mark vid stränder av åar och sjöar. verkar vara näringskrävande och kräver lång vegetationsperiod. Finns sällsynt i Göta älvs dalgång och vid Vänern. Lite uppmärksammmad under inventeringen. 9 lokaler i 7 rutor.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sotigelknoppen växer vid näringsrika sjöstränder. Enligt Malmgren (1982) är den i Västmanland spridd kring Mälaren. Kanske är det så också i Sörmland, men få fynd har rapporterats.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Tämligen allmän i Uppland. Klotigelknopp är rödlistad. 483 kartblad, 1061 kvadranter.
Storigelknopp förekommer bland andra högvuxna vattenväxter i kanten av näringsrika sjöar och åar, i dammar och diken.
Förändring + 14 %. – Ökningen kan bero på att diken inte längre påverkas av bete och slåtter och på ökad näringstillgång.
Vanlig storigelknopp är den helt dominerande underarten. Klotigelknopp har påträffats på en lokal. Sotigelknopp har rapporterats från ett antal förekomster efter 1990, men riktigheten hos alla dessa har på grund av brist på belägg inte kunnat bekräftas.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Storigelknopp är troligen ursprunglig. I Gävletrakten ansågs arten sällsynt 1848 och var då enbart känd från Gavleåns nedre delar. 1863 uppgavs den förekomma flerstädes. Arten har ökat starkt under 1900-talet och är möjligen en ganska sen invandrare. Den har säkert gynnats starkt av ökad näringstillgång samtidigt som maskinella grävarbeten och massförflyttningar befordrat spridningen.
Några fynd har också gjorts i diken genom myrmark. Storigelknopp har hittats i åmynningar vid havet men inte i bräckt vatten. Vid de större näringsrika sjöarna, längs Dalälven och vid Storsjön växer den ofta i den blöta strandzonen innanför vassarna eller vid bryggor och båtplatser där vassar saknas.
De vanligaste följeväxterna är svalting, topplösa och mannagräs men ofta förekommer andra näringskrävande arter som kaveldun, strandklo, andmat och sprängört.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Storigelknopp förekommer i de mest näringsrika vattnen i kustbygden men har under slutet av 1900-talet expanderat i inlandet. Ofta är växtens förekomst ett tecken på att vattendraget har näringsanrikats genom avlopp eller dylikt, men den finns också i naturligt näringsrika miljöer. Den uppträder i ruggar bland annan frodig vegetation i större bäckar och i åkanter i kulturmarker. I kustens vassjöar brukar den finnas kring in- och utlopp, men den kan också stå i en kärrig strandkant med tjock gyttja.