skogsbräsma

Se: källbräsma Cardamine flexuosa var. ambigua och vanlig skogsbräsma Cardamine flexuosa var. flexuosa

Skogsbräsma är ursprunglig. Den är karaktärsart för översilade fuktstråk i näringsrika bokskogssluttningar men den kan också förekomma i andra skogstyper under liknande betingelser. Växten är konkurrenssvag och gynnas av måttlig markstörning, vilket gör att den inte sällan ”blossar upp” i t ex fuktiga hjulspår eller andra markblottor. I skogstrakter ser man den ibland även på mer eller mindre tillfälliga sand- och dybankar vid bäck- och åstränder samt i nästan torrlagda forssträckor.

Skogsbräsman är ettårig och växer i fuktig, örtrik skog på bar jord, gärna med rörligt grundvatten. Den är konkurrenssvag och växer särskilt på stigar, i diken och i sår efter skogsmaskiner eller vindfällen. Förekomsterna varierar starkt i antal beroende på nederbörd och slitage. Den skenbara ökningen under 1900-talet beror förmodligen inte på att arten ökat i frekvens utan på att skogsbräsman i äldre tid var förbisedd eller missförstådd.

Europa, Nordamerika. I Sverige spridd från Skåne till mellersta Norrland, sällsynt i Svealand.

1; mycket sällsynt: Övre Bergslagen: Hjulsjö Brofallet 1918 (BINN. 1921; GB, 4 ex., LD, 3 ex.; conf. !). - [Uppgiven från atypisk omgivning på Ängsö: Ö skolan, "lövskogsbryn med friskt, örtdominerat ängssamhälle" (LIND.-WESSBG 1971). Inga beläggexemplar. Troligen annan art, möjl. C. hirsuta.]

Utbredningstyp osäker.

Gammal bofast art.

Örtenblad 1973, (Hultén 1950).

Fuktig skogsmark. - 1 (1).

Hot. Arten är sällsynt i Härjedalen och sårbar, om dess biotoper utsätts för uttorkning genom skogsdikning eller kalhuggning med ändrat ljusklimat som följd.

934 Cardamine flexuosa With.

This polymorphic species, intricate especially in E. Asia, has a wide disjunct distribution. The species s. str. (subsp. flexuosa) occurs in Europe and sparsely in N. America (probably native), thus being an amphi-atlantic plant (Hultén, Amphi-atl., p. 144 and map 125). Some subspecies (or species) are distinguished in C. and E. Asia, for instance subsp. debilis (Don) O. E. Schulz in the Himalayas, China etc. subsp. fallax O. E. Schulz in China and Japan and subsp. regeliana (Miq.) Hara (syn.: C. scutata Thunb.) in Kamchatka, Japan, Korea etc. C. flexuosa is reported from India, the Sunda Islands and the Philippines.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: generell frekvensförändring mindre än 16 %, men synbarligen lokalt ökande och med större utbredning i landskapet nu än vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO.

Skogsbräsma växer halvskuggigt på frisk och mullrik mark, gärna i närheten av källflöden. Den förekommer i skogar med ädellöv, avenbok och i planterade bokskogar; sällsynt i alsumpskog och ängsgranskog. Skogsbräsma gynnas av viss markstörning och ses längs skogsvägar, i hjulspår av skogsmaskiner och utmed diken. Vid två tillfällen är den noterad som rabattogräs, troligen inkommen med växtmaterial från någon plantskola. Möjligen är dessa skogsbräsmor en speciell ogräsform som skiljer sig från den ursprungliga.

Skogsbräsma är sällsynt på Öland med lokaler främst i Halltorps hage, Högsrum sn, samt längst uppe i norr i Böda sn. Under inventeringen har den hittats på flera nya lokaler. Arten kan vara svår att skilja från bergbräsma C. hirsuta (se nedan) varför den är lätt att förbise; troligen gömmer sig fler förekomster som rabattogräs. En rik lokal med 1000-tals plantor upptäcktes av Urban Ekstam och Börje Ekstam 2019 i Böda sn, på mullrik och sandig mark som frilagts när två större granar gått omkull. Här växte den tillsammans med källarv Stellaria alsine.

Skogsbräsma kan vara svår att skilja från bergbräsma och båda kan uppträda som ogräs i plantskolor eller rabatter. Skogsbräsma har oftast blommor med 6 ståndare, en sicksackböjd stjälk med 4–7 blad som är hårig, åtminstone nertill. Bergbräsma har oftast 4(–5) ståndare, en rak, kal stjälk med 0–4 blad. Hos skogsbräsma är bladrosetten vissnad när blomningen sker medan bladrosetten hos bergbräsma är väl utvecklad under hela livscykeln.

Gammal och inkommen, bofast.

Skogsbräsma växer på fuktiga ställen i mullrika löv-, bland- och granskogar, ofta på översilad mark och utefter stigar och traktorspår, där marken störts. Den har blivit betydligt vanligare sedan förra inventeringen, vilket kan bero på att skogsarealen har ökat i landskapet, men också på att skogsbräsman förmodligen gynnas av det moderna skogsbruket. Arten har också på senare tid, eventuellt med annan proviniens, kommit in via plantskolor till kommunala planteringar och som ogräs i trädgårdar och gräsmattor.

Skogsbräsma har övervintrande grön blad­rosett. I skog växer arten vid källor och bäckar samt i surdråg. Den finns även i rotvältegropar och i diken på hyggen. Av alla observationer är hälften i bäckmiljö. Utbredningen är koncentrerad till några få områden. Lokalerna ligger tätast mellan Furuberg och Hedvigsfors i Bjuråker. Trots att ett par av lokalgrupperna ligger nära liknande koncentrationer av bäckbräsma, och arternas växtmiljöer liknar varandra har de noterats tillsammans bara fem gånger. Vanliga följearter till skogsbräsma är revsmörblomma, bergdunört, källarv, ögonpyrola, och torta. Något mindre vanliga är gullpudra och lundarv.Enligt många uppgifter på Internet är skogsbräsma ett svårt ogräs i odlingar på fuktig jord i stora delar av världen, som Storbritannien, USA, Australien, Nya Zeeland och Tasmanien. Där förekommer den omväxlande med den nära släktingen bergbräsma. Skogsbräsma har även i Sverige hittats på jord i handels­trädgårdar och tillsammans med plantor därifrån (Bertilsson 2002, Petterson 2007, Svensson 2010).
Spontan skogsbräsma i Hälsingland tillhör åtminstone delvis den nordliga varieteten källbräsma var. ambigua. Bild i Natur och vegetation, sid. 244.