skärmstarr

Gammal bofast art.

450 Carex remota L.

This rather variable species has a wide, disjunct distribution. The occurrence in Newfoundland is uncertain. The populations in Himalaya and other mountains towards the east and in E. and SE. Asia are distinguished as subsp. alta (Boott.) Kiik. and subsp. rochebruni (Franch. & Sav.) Kiik., respectively. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 69.

Skärmstarr är ursprunglig. Den tuvbildande arten är i hög grad bunden till ganska näringsrika områden med framträngande grundvatten. Typiska växtplatser finner man i skuggiga, löv- bevuxna bäck- och ådalar med källor och källflöden eller mera diffust framträngande grundvatten. Alkärr/alsumpskogar och översilningsmark i näringsrika lövsluttningar är andra ganska vanliga miljöer.

Skärmstarr är en värdefull signalart för lokaler med hotade, fuktighetskrävande kärlväxter, mossor och lavar.

Täml. sälls.–spridd i skuggig, källdragpåverkad skogsmark i raviner, sumpskogar, kärr, bäckar, diken och dråg. På kalkrik mark i Tysslinge uthärdar arten en viss upptorkning i lundbryn och vägkanter

En massförekomst sågs i den översilade sluttningen med alkärr, dike och en uppgrävd dikesvall vid Silvergruvekärret i Lännäs 1993, där den förekom över 100-tals m² delvis tillsammans med spädstarr. Ett 40 m² stort bestånd fanns i Kil NV om Moshyttan i Göljebäckens västra del i ett källdrag 1994 (R. Karlsson, OREB). På en översilad sluttning ovan Markkärret i Almby var den ymn. över flera 10-tal m² 1991.

Hardin 1838.

8; sällsynt i kalktrakter och i källsumpskog i silikatområdet. Liknar i sina edafiska anspråk C. disperma. Liksom denna här i utkanten av sitt utbrednings område - nära den svenska N-gränsen – därmed mer krävande än i S-Sverige. I viss mening Alltså begränsad i sin förekomst av temperaturklimatet men på kalk bofast ända upp i Övre Bergslagen. Utbredningstyp: Kalk/källskog.

Skärmstarr växer i skog på näringsrik mark vid bäckar, källor eller i anslutning till rörligt vatten i sluttningar, dalgångar och raviner. Växten åtföljs ofta av andra mindre vanliga arter och anses därför som en viktig indikator för skog med högt naturvärde. Den är känslig för uttorkning genom kalavverkning, dikning och vattenavledande körskador av skogsmaskiner. – Likväl har arten knappast minskat under 1900-talet; en jämförelse med tidigare uppgifter antyder snarare att den ökat både i frekvens och utbredning.

Ett udda fynd är Västervik Västervik Lucerna (7H0a 3537), där skärmstarren 2006 växte på avfall från hantering av lettiskt timmer (RK, belägg i OHN).

Skärmstarr växer i fuktig, näringsrik löv- eller barrskog, helst på ställen med rörligt grundvatten. På Öland finner man skärmstarr i sumpskogar, ofta med ädellöv eller klibbal, vid skogskärr och längs fuktiga skogsvägar. Den växer också nedanför västra landborgen i granskog med framspringande källor, utmed diken i planterad bokskog, i fuktiga hässlen och vid bäckutflöden på havsstränder.

Utbredningen på Öland är rent västlig, från Köping sn i norr till Vickleby i söder. Dessutom finns flera förekomster längst i norr, Böda och Högby sn. Skärmstarr kan missgynnas av den fortgående torrläggning som sker av landskapet men förefaller ännu ganska stabil på sina gamla lokaler. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); även enligt vår bedömning är den oförändrad.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. 
Fuktig skogsmark på mullrik jord, på en lokal i svag sluttning, i övrigt på rätt plan mark. Rapporterad från fyra lokaler, men på en av dessa ej återfunnen.

Skärmstarr växer i frisk till blöt, näringsrik skogsmark, framför allt utefter bäckar, i raviner, längs fuktdråg och rörligt vatten i både löv-, bland- och granskogar. Ibland förekommer den också i alkärr och andra skogskärr samt i mer öppen miljö längs fuktiga källdråg i sluttande hagmarker. Arten har ökat sedan mitten av förra seklet, kanske mest beroende på igenväxning av tidigare öppna marker.

Skärmstarr växer i örtrik fuktskog med rörligt grundvatten, både alkärr och fräkengranskog, vanligen på översilad mark längs bäckdråg och skogsdiken.