Taxasida

skånemaskros

Taraxacum scanicum

Dahlst.

skånemaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

skånemaskros är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • skånemaskros
Taxonomi
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Aktuella fynd från fyra rutor.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Funnen: 58 rutor (4 %). Härtill kommer drygt 40 äldre insamlingar.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Skånemaskros är trots namnet känd från hela landet.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 7 rutor. Sällsynt, nästan endast funnen i södra Småland och främst i inlandet.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Skånemaskros växer på typiska sandmaskroslokaler men är inte främmande för starkt kulturpåverkade marker som gräsmattor. Från det första öländska fyndet på 1960-talet har den nu noterats spridd från Högby sn i norr till Ås i söder. I Sverige är den vanlig i Skåne och förefaller vara under spridning i landet, det finns fynd ända upp till Kiruna.

Skånemaskros är en ganska storvuxen sandmaskros. Den har pollen och mörka märken, holkfjällen har otydlig hinnkant och bladen avslutas ofta med en utdragen, tunglik spets.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Inkommen, bofast.
Sandiga gräsmattor och annan lågvuxen gräsmark, sanddyner, sandiga vägrenar. I stadsmiljö i Visby även i gatu- och trottoarkanter samt bland kullerstenar. Några lokaler på alvarmark och kalkhällmark har också rapporterats.

Skånemaskros ökar nu starkt på Gotland; före 1950 var arten känd från bara två lokaler, Mästerby (1924) och Hejdeby (1946). I dag får den betraktas som närmast allmän i Visby, där den är rapporterad från åtta växtplatser, och därutöver är den nu känd från ytterligare sju socknar. Vi tror att arten kommit till Gotland, kanske med gräsfrö, vid ett eller flera tillfällen under 1900-talet.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Göteborg, Västra Tunhem

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Nicolai Residensparken 1989, Vårdskolan 1989, 300 m N om kyrkan i gräsmattor 1998 (HRY h).

Äldre fynd: Brännkyrka Tellusborg 1940 (F. Nilsson S).

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Arten är i Sverige sydlig, men är funnen ända upp till Lappland, i nutiden dock inte längre norrut än till Sörmland. Förekommer mest i gräsmattor, troligen inkommen med gräsfrö. Ej funnen efter 1990, möjligen förbisedd.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Skön Näs på gammal barlast 1907, 1912, 1913 och 1914 (Collinder i S).