rubinmaskros

Funnen i 17 rutor (9%); utbredd i de sydvästra delarna av Listerlandet, samt mellan Näsnabben i Bräkne-Hoby och Sturkö.

Rubinmaskros växer på betade alvartorrängar, sandgräshedar vid havet och andra sandiga marker. Ibland ses den i gamla sandtag, hässlen, glesa tallskogar och grusplaner. På Stora Alvaret går den även ut i grusalvar och kan växa på sprickrika kalkstensplatåer. Rubinmaskros är vanlig på alvarmarker, utmed kusterna och längs västra och östra landborgen. Delar av Mittlandet och barrskogarna längst i norr har glesare med fynd.

Rubinmaskros är relativt enkel att känna igen vilket säkert har bidragit till det höga antalet rapporter. Bladen har tunna, purpurfärgade skaft och de mittersta bladen i plantan pekar uppåt vilket gör att den ser ut lite som en buske. Pollen saknas ofta men inte alltid. Blomstjälken är helt kal och glänsande purpurfärgad.

Ursprunglig.
Öppen, torr gräsmark, hällmark och annan alvarmark. Rubinmaskros förefaller vara konkurrenssvag, känslig för överväxning och knuten till naturlig miljö. Utbredningen är något kustbunden. Rubinmaskros är, efter gutemaskros T. gotlandicum, den oftast rapporterade sandmaskrosen. Lange (1911) bedömde den som ”antagligen allmän”.

Rubinmaskros är nog den vanligaste sandmaskrosen på skalhaltig, kustnära gräsmark i södra och mellersta delen av Bohuslän, men den saknas nästan i norr.