Taxasida

rödsyra

Rumex acetosella subsp. tenuifolius

(Wallr.) O. Schwarz

rödsyra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

rödsyra är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • rödsyra
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Rumex acetosella subsp. tenuifolius
Vetenskapligt namn, fullständig form
Rumex acetosella subsp. tenuifolius (Wallr.) O. Schwarz
Svenskt namn
rödsyra
icelandic
Smásúra
norwegianBokmal
smalsyre
norwegianNynorsk
smalsyre
Finskt namn
kaitasuolaheinä
finlandSwedish
rödsyra
Danskt namn
Finbladet rødknæ
Foton
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2023-05-14
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Ett 30-tal lokaler är kända men kunskapen om växten är mycket bristfällig. Den kan förmodas vara allm. i torrängsvegetation och f.ö. spridd.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Hudiksvall Bjuråker Västerstråsjö, 6872 1525, 1945 (MEN i S, det. R. Elven); Våtmor, 68702 15352, grusgrop 2000 (ALA i S, conf. Th. Karlsson); Sördala, 68704 15338, liten grusgrop 2000 (ALA i S, conf. Th. Karlsson); Nordan­stig Gnarp Sörfjärden, 6880 1585, badstrand 1946 (MEN i S, det. R. Elven); Ovanåker Alfta Malvik, 68035 15107, vägkant 1917 (FRA i S, det.Áskell Löve, conf. R. Elven); Ovanåker Lillbo, 6805 1505, 1950 (SKI); N. Edsbyn, 6807 1500, 1950 (SKI).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
R. tenuifolius, R. acetosella var. tenuifolius
Rödsyra uppträder i relativt naturlig miljö på berg och hällar men även på starkt kulturpräglad mark.
Vid inventeringen urskildes denna underart nästan bara av inventerarna i östra Kronobergs län och Kalmar läns mellersta och norra kusttrakter, men där noterades den i så gott som alla rutor. I övrigt är växten endast sporadiskt och ojämnt antecknad. Troligen är den mycket vanlig i hela landskapet och i många trakter vanligare än ssp. acetosella. – Ursprunglig.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Rödsyra är konkurrenssvag, ljuskrävande och kan växa på mycket torra marker. Den anges som kalkskyende men klarar på Öland att växa i rent kalkgrus. I Sterner (1938) noteras uppmätta värden med pH = 8,0 (grusalvar) på några av dess växtplatser. Rödsyra växer främst i betade alvartorrängar och uppträder gärna runt urbergsblock eller gråstenar som ligger inbäddade i de svallade moränavlagringarna. Den ses också på tuviga partier och delar där gärna växtplats med t.ex. fårsvingel Festuca ovina. Rödsyra klarar även som nämnts att växa direkt i grusalvar, tunn alvarmo som täcker kalkstenshällar, karster och sprickrik kalksten. Rödsyra växer också i sandstäpp, på sanddyner och stränder. Sällsynt är den noterad som åkerogräs, i vägkanter och ruderatmiljö.

Rödsyra är spridd över hela Öland. Den är frekvent på Stora Alvaret, speciellt den norra halvan, samt längs västra stenkusten. Även sandiga partier av östra sjömarken, som Sandbymålet i Sandby sn, hyser rödsyra. Något hot föreligger inte så länge naturbetesmarkerna hävdas och inte tillförs näringsämnen.

Gammal, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig.
Strandäng, sandhed, sand över kalkhäll och torräng. Oftast i rikare miljöer än äkta bergsyra ssp. acetosella. Rödsyra har inte alltid antecknats under Projekt Gotlands flora.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Rödsyra växer torrare, magrare och mera ljusöppet än den äkta bergsyran och är med säkerhet betydligt vanligare än vad som framgår av antalet fynd.