rödmire

Gammal bofast art.

Det finns bara ett fynd: Hede: tillfälligt i en trädgård i Hede by 1878 (Dusen 1880, sagesman S. J. Enander). Belägg okänt. Lokalen ligger på ca 425 m.

Rödmire är ursprunglig på sandiga/grusiga havsstränder. Den är emellertid starkt kulturgynnad och växer främst i åkerkanter och trädgårdsland, på vägkanter, jordhögar och glesbevuxna ruderatmarker.

1484 Anagallis arvensis L.

This variable species (incl. A. foemina Mill.) probably originates from the Mediterranean region. It has then spread as a weed to C. and N. Europe and to several other parts of the world, even to the S. hemisphere. With its present distribution this species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 204 and map 196), although there are wide gaps in the distribution. Cf. world map in Meusel et al. 1978, p. 334.

Åker- och trädgårdsogräs, möjligen försvunnet från Närke.

Den blåblommiga form som omnämns av Arnell (1925) kan i vissa fall ha utgjorts av f. azurea Hyl. men ett belägg tillhör följande art.

1 lokal 1970-talet

18; spridda fynd t.o.m. 1920-talet, därefter tre (lokal 1, 11, 17), senast sedd cirka 1963.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %.
Kommentar: blåblommiga former är mycket sällsynta och har under inventeringen endast uppgivits från Lyngsjö (KAO).

Rödmire är troligen ursprunglig i Medelhavsområdet och har som ogräs spridit sig till de centrala och norra delarna av Europa. I Sverige är den vanlig på Öland och Gotland, för övrigt växer den utmed kusterna i södra delarna av landet.

Rödmire är konkurrenssvag och föredrar sandig–grusig mark som är fri från annan vegetation. Den är än idag fortfarande vanlig som åkerogräs och blommar speciellt rikligt i trädes- och stubbåkrar. I ruderatmiljöer ses den på jordhögar, stentippar och dammvallar. Rödmire klarar även att växa extremt kalkrikt och är vanlig i grusalvar där den delar växtplats med småsporre Chaenorhinum minus och åkervinda Convolvulus arvensis. I denna miljö anges den i Sterner (1938) vara ursprunglig. Den gynnas av markstörningar och dyker upp vid röjningar av betesmarker, när grus påförts traktorvägar och längs nygrävda diken. Växten tål att marken är något saltpåverkad och är sällsynt funnen längs grusiga havsstränder.

Rödmire är en vanlig växt som är spridd över större delen av Öland. Endast längst uppe i norr i Bödaskogarna är det glesare med fynden. På Stora Alvaret växer den i naket vittringsgrus som periodvis är fuktigt. I betesmarker hittas den där kreaturen sparkat upp luckor i vegetationen eller längs stigar och traktorvägar. Rödmire föredrar åkrar med glesare grödor men klarar även att växa i dagens fodermajsåkrar. Någon hot mot arten ses inte på dagens Öland.

Rödmire kan ibland ha blommor med blå eller rosa färg. Det är funnet några gånger under inventeringen.

Blommorna är endast utslagna mitt på dagen vid solig väderlek vilket det danska folknamnet ’Grine til Middag’ anspelar på. Romanen "Röda nejlikan" av Emmuska Orczy utspelas under franska revolutionen. Hjälten är en engelsman med kodnamnet Scarlet pimpernel som räddar franska adelsmän från giljotinen. Scarlet pimpernel är det engelska namnet för rödmire, så långt från nejlikor man kan komma!

Gammal, bofast.

Gammal kulturföljeslagare (eller kanske ursprunglig).
I åkrar (säd, träda och raps) samt på fuktig alvarmark och blekefält; även ruderatmark, jordhögar, åkervägar och i trädgårdar och grustag. Rödmire förefaller vara en gammal kulturföljeslagare som även spritt sig till naturlig vegetation på alvarmarker och blekefält, men det kan inte uteslutas att arten är ursprunglig och förekomsterna i kulturmarker är sekundära eller att arten blivit tidigt införd till kulturmark.

Former med blå blommor (f. azurea) påträffas sällsynt (se nedan); även en form med blekrosa blommor har rapporterats (Silte, ca 1 km VSV Siglajvs [norra gården], i trädesåker, 1995; 164480 634550 GI), liksom en form med mörkt vinröda blommor (Sproge, 250 m NO St. Norrgårde, rikligt i en åkerkant och i ett sandigt dike 2004; 164295 635170 GI). Den blåblommiga formen har tidigare inte skilts från en blåblommig art, blåmire Lysimachia foemina (se denna art), varför äldre uppgifter om denna måste betraktas som osäkra, om det inte finns belägg.

Rödmire är allmän på Gotland (med undantag av Fårö, där den är sällsynt), vilket återspeglas i den höga andelen undersökta provrutor. Frekvensen förefaller oförändrad sedan slutet av 1800-talet, då den angavs som allmän (Johansson 1897); även då saknades den på Fårö.

Rödmire växer på torr till frisk, näringsrik och gärna sandig jord. Man finner den på glest bevuxna ställen på havsstrandängar och grusiga stränder liksom som ogräs i skalhaltiga åkrar och rabatter. Ibland förekommer den också på blottad mark i torrbackar och naturbetesmarker. Formen azurea blå rödmire är funnen en gång under inventeringen.

Rödmiren är en värmekrävande ettårig, vanligen vårgroende ört med liknande krav och förekomst som åkerranunkel, korndådra och spikvallmo. På skärgårdens större öar är den bofast och växer i sandiga eller leriga åkrar och på vägrenar men minskar med det avtynande jordbruket. I inlandet uppträder den numera liksom tidigare mest som tillfällig men ibland i flera år uppdykande i trädgårdsland, rabatter och på avfallsplatser, införd med blom- och köksväxtfrö.

Ursprunglig i Medelhavsområdet, nu kulturspridd över stora delar av världen. I Sverige mest i kustbandet upp till Svealand, sällsynt i inlandet. Tillfällig till södra Norrland.