röd kärleksört

Prydnadsväxt. Tidigast odlad i Örebro vid Rynninge 1929 (V. Björkqvist i herbarium Broddeson, S).

Den ofta odlade underarten röd kärleks­ört, H. telephium subsp. telephium har noterats som förvildad på två lokaler.

Mellaneuropa, Asien. I Sverige en gammaldags prydnads­växt som nu gått ur bruk. Ibland förvildad.

Odlad som prydnadsväxt, samt kvarstående eller förvildad bl.a. på hällar och stenmurar.

(Sedum telephium ssp. purpurascens, S. t. ssp. telephium, S. purpureum)
Status: åtminstone numera sällan odlad prydnadsväxt; troligen sedan länge fullt naturaliserad och eventuellt kan även helt spontana förekomster finnas. Först uppgiven 1835 från Lund (Fries enl. Hyla 1970) och känd i odling sedan början av 1800-talet (KLun 2007), men ej alltid uppmärksammad i äldre tid.
Förändring och hot: förefaller starkt ökande men sannolikt ej alltid uppmärksammad i äldre tid.
Kommentar: mellanformer mellan denna och vanlig kärleksört H. t. subsp. maximum förekommer sällsynt, se vidare TTy (1996).

Sedum purpureum; S. telephium ssp. telephium

Röd kärleksört har en stor utbredning i Eurasien, men i Sverige kan endast de rika förekomsterna i sydvästra Skåne (Tyler 1996b) vara spontana. Längre norrut och österut odlas den till prydnad och förvildas ibland. I Småland är den känd sedan mitten av 1800-talet (se primäruppgift) och fanns då främst på kyrkogårdar, något som inte längre gäller: idag ses den mest på vägrenar, ibland även på sophögar eller som odlingsrest på ödetomter. Men i en del av sydvästra Småland (delar av Alvesta och Älmhult) växer den även i sluten gräsmark, ibland i stor mängd och tydligt självspridd.

Röd kärleksört är förmodligen inte ursprunglig i Sverige, även om det inte helt kan uteslutas i Skåne (Tyler 1996). I vissa delar av Sverige, bland annat södra Småland, har den förr varit relativt vanlig i odling och har därför förvildats. Numera förekommer röd kärleksört knappast alls i den vanliga trädgårdshandeln. På Öland verkar röd kärleksört inte ha odlats i någon större omfattning. Aktuella fynd saknas och en tidigare uppgift är osäker.

Förvildad, bofast.
Ursprungligen odlad växt som har hittats i kulturnära miljöer, exempelvis på kyrkogårdar, väg- och åkerkanter, soptippar och andra ruderatmarker. Under Projekt Gotlands flora funnen från Hablingbo till Bunge. På en av de äldre lokalerna, Vall kyrkogård, där den noterades redan av Eisen & Stuxberg (1869), finns den ännu rikligen kvar i kanterna av kyrkogården. Johansson (1897) angav ”Sälls.” och nämnde röd kärleksört från sju lokaler. Förmodligen ökade denna underart något under 1900-talet. Det kan inte uteslutas att enstaka uppgifter beror på förväxling med höstkärleksört H. spectabile × telephium.

Odlad prydnadsväxt som tillfälligt förvildas.