prakttoppklocka

Se även toppklocka Campanula glomerata.

Status: förr liksom nu ofta odlad prydnadsväxt; ofta länge kvarlevande och åtminstone vegetativt starkt spridd och bofast. Först uppgiven 1865 från Billinge (BCös det. TTy i LD) och sannolikt först införd av Lilja för att odlas i klockareträdgården därstädes.
Förändring och hot: troligen först i senaste tid etablerad och bofast.
Kommentar: även en del uppgifter som inte preciserats till underart har inkuderats här men av de angivna biotoperna att döma torde nästan samtliga sådana avse denna kultursort. De sedan länge förvildade formerna är mycket enhetliga och tillhör troligen en och samma klon, men det material som odlas i dag och någon gång påträffas förvildat utgörs uppenbart av flera olika kloner eller sorter vilka dock, något oegentligt, under inventeringen sammanförts under detta namn. Flera av dessa moderna sorter saluförs under namnet ’Dahurica’ men tillhör knappast den i Centralasien ursprungliga C. g. subsp. dahurica (vidi TTy).

Prakttoppklocka är en flerårig trädgårdsväxt med okänt ursprung. Den kan påträffas förvildad i vägkanter, ängsmark, gles tallskog och på utkast. Ingen av lokalerna har någon längre kontinuitet varför växten bedöms vara tillfällig men har potential att bli bofast i landskapet.

Dessutom finns några fynd från inventeringen rapporterade som endast toppklocka. I de flesta fall är lokalerna av ruderatkaraktär så troligen är det prakttoppklocka.

Prakttoppklocka skiljs från ängstoppklocka C. glomerata subsp. glomerata på att blommorna endast är toppställda och dessutom något större (30–45 mm långa), stjälkbladen är något äggrunda. Ängstoppklocka har blommor som både är topp- och kransställda, blommorna är mindre (10–25 mm långa) och stjälkbladen lansettlika.

Tillfälligt utkommen.

Förvildad, bofast. Sällsynt.
Kvar efter odling, ibland under mycket lång tid (i något fall över 100 år); vid f.d. hus samt spridd till häck och med utkast till vägkanter, gräsmark och skräphögar, t.ex. i lövsnår. Förmodade fynd av denna form har gjorts på ett drygt 20-tal växtplatser från Öja till Hangvar; kanske kan även en notering från Hellvi räknas hit.