prakttidlösa

Prakttidlösa, som härstammar från Turkiet, Kaukasus och norra Iran, har större och mera rent violetta blommor än tidlösa C. autumnale, och det vita i blommornas inre är mera utbrett och tydligare avgränsat. Arten har under slutet av 1900-talet planterats mer än tidlösa och ses nu nästan lika ofta i parker och större trädgårdar som denna.

Prakttidlösa är ursprunglig i norra Turkiet, Iran och Kaukasus. Det förefaller vara den art i släktet som idag oftast odlas på Öland och därmed hittas förvildad. I artikeln i Krutbrännaren (Svenson 2013) finns en genomgång av släktet på Öland som redovisar de belägg som granskats av experten på släktet Karin Persson (KPe i lokalförteckningen) och hennes man Jimmy Persson (JPe). De flesta fynd är gjorda på utkast, vägkanter och gräsmark nära tomter. På lokalen i Föra sn förefaller prakttidlösa ha haft en längre kontinuitet och förekommit med som mest ett par hundra blommande plantor i en frisk betesmark; på sikt bör den därför bedömas som bofast i landskapet. Ölands klimat och jordmån verkar passa tidlösor bra men en del förekomster är tillfälliga och vid senare besök har inga tidlösor återfunnits.

Prakttidlösa är storblommig med kronflikar som mäter 4,5–8 × 1–2,7 cm och långa ståndarknappar (1–1,2 cm). Blommorna är ofta tvåfärgade, ljust till mer mörkt i rosa–purpur med ett vitt parti mot svalget; kronrör i grönt eller vitt med streck i purpur. Ibland förekommer former med helvita blommor. Hos tidlösa C. autumnale är kronflikarna mer jämnt färgade i ljust rosa–purpur, de mäter 4–6 × 1–1,5 cm och ståndarknapparna är 0,5–0,8 mm.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig–snart bofast?

Förvildad, tillfällig. Ibland planterad i trädgårdar eller parker (Johansson 1998). Funnen som förvildad i Klinte sommaren 2000 (se primäruppgift). Då fanns där åtta grupper med frukter som blommade fint samma höst, liksom följande år fram till och med 2004. Senare har ytterligare trädgårdsutkast tillkommit, vilket har hållit nere beståndet.