Taxasida

piploka

Pleurospermum austriacum

(L.) Hoffm.

piploka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

piploka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • piploka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Pleurospermum austriacum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pleurospermum austriacum (L.) Hoffm.
Svenskt namn
piploka
Danskt namn
Blærefrø
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2016-06-05
Anders Delin
Mariehill, Söderhamn 2010-07-07
Torbjorn Tyler
i odling i Brönnestad socken 2016-06-05
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1407 Pleurospermum austriacum (L.) Hoffm.

This species is widely distributed in Eurasia. The distribution area seems to be divided into one C. European and one large E. Russian and Asiatic area with populations distinguished as P. uralense Hoffm. and P. camtschaticum Hoffm. (cf. also Meusel et al. 1978, map p. 308). An isolated group of occurrences is situated in E. Sweden. Its origin there is uncertain. Several fossil finds (pollen) have been made in lateglacial layers in S. Scandinavia.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ett belägg från 1897 från Listarum i Smedstorp föreligger (Kurck det. HWei i LD). Fyndet förefaller osannolikt och troligen rör det sig antingen om odlade exemplar eller om en ettikettförväxling. För det senare talar att insamlingen enligt etiketten ursprungligen bestämts till libbsticka – en art som insamlaren borde ha varit väl förtrogen med.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Piplokan är flerårig och växer främst på igenväxande kulturmarker, vägkanter och i bryn, ofta på åbrinkar. Den tycks kräva hög luftfuktighet och näringsrik, gärna mullrik jordmån. I skugga bildas endast bladskott, men i gläntor eller andra ljusöppna miljöer blommar den på ibland manshöga stjälkar. Särskilt riklig är piplokan längs Vretaån och dess tillflöden, där underlaget i regel är sand eller mo. Arten äts av kreatur och har nog gynnats av minskande bete men drabbas nu av igenskogning och har därför åter minskat på många av sina tidigare lokaler. Blomningen är mycket oregelbunden, vissa år blommar många plantor, andra kan den vara svår att finna. Piplokans svenska areal omfattar utom det lilla sörmländska området, de angränsande socknarna Krokek och Kvillinge i Östergötland där den först upptäcktes nära Kolmårdens marmorbruk av M. Floderus (1853). Den rikliga förekomsten inom ett så begränsat område är märklig. Förmodligen är arten rätt sent inkommen till Kolmården, kanske med vallfrö. Arten är känd från betydligt flera lokaler nu än tidigare, men det beror nog snarare på noggrannare inventering än på spridning. Piplokans förekomst i Sverige har diskuterats ingående av H. Horn af Rantzien (1946, 1952).

Mellaneuropas berg, Ryssland, Nordasien. I Sverige endast inom ett begränsat område på Kolmården.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Det första och enda fyndet av piploka norr om Kolmården gjordes 2009 i ­Mariehill, Söderhamn av Solveig Strand, Margareta Bodlund och Gunnar Bodlund (Strand m.fl. 2010). Arten finns i många centraleuropeiska länder, mer i inlandet än vid kusterna i de länder som gränsar till Nordsjön och Östersjön. I Mariehill växer piplokan i förvildad parkliknande skogsvegetation i sydvästsluttning mellan ett bostadshus och stranden av Söderhamnsfjärden, på bägge sidor om en stentrappa och växer inom ett område med åtminstone 50 m diameter. Den är oerhört riklig, en av de dominerande arterna i fältskiktet, mest som blad på sterila plantor, men även som blommande manshöga stänglar. I juli 2010 fanns även mängder av fröplantor med kvarsittande hjärtblad. År 2017 räknades till mer än 1000 plantor. Övrig vegetation är ett glest träd- och buskskikt med stort lövinslag och en frodig ört- och gräsvegetation. Arten har troligen kommit in när en tidigare husägare på platsen, patron på sågverket Mariehill, lät bygga trappan. Därvid användes även barlast från de skutor som kom för att lasta bräder.