parksallat

Lactuca macrophylla
Parksallat härstammar från mellersta och östra Ryssland. Den odlas som prydnadsväxt i Sverige troligen sedan 1800-talets slut, särskilt vid herrgårdarna. Arten växer helst i lätt skuggiga miljöer med frisk eller fuktig, näringsrik jord. Man påträffar den i övergivna trädgårdar och parker, lövdungar och skogsbryn, på vägkanter och industrimark, längs stränder och diken. Den bildar lätt stora, outrotliga bestånd genom krypande utlöpare och har ökat starkt under 1900-talets senare del.
Funnen i 154 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Ganska vanlig i trakterna kring Växjö och nära Vättern (där de flesta tidiga fynden också gjordes), i resten av Småland sällsynt. – Förvildad; bofast.

Ursprunglig i centrala och östra Ryssland, naturaliserad i flera andra europeiska länder. Stundom odlad som prydnadsväxt, som förvildad mindre allmän i Uppland, vanligast i Stockholmsområdet. 210 kartblad, 298 kvadranter.
Almq. Flerstädes odlad, även förvildad.
Parksallat bildar snabbt utbredda bestånd där den etablerat sig och har påträffats i lundar och parker, på grässlänter, vägkanter och tippar. Den har ökat kraftigt under de senaste decennierna och kan betraktas som en invasionsart. Den rika bildningen av underjordiska utlöpare gör att den kan bli en besvärlig konkurrent till den ursprungliga vegetationen. Detta är påtagligt i Vårdsätra naturreservat söder om Uppsala, där parksallat efter inplantering vid ett närbeläget sommarhus spritt sig in i reservatet (Magnusson & Hambäck 2005).

Parksallat odlades något i äldre tid. Den sprider sig kraftigt vegetativt och är svårutrotad i rabatter; ibland förvildad, troligen främst genom utkast och tycks inte frösprida sig i landskapet. Ibland kan den gå in i naturlig vegetation; i Tuna sedd i mossig granskog nära en väg men då ej blommande. Idag ökar arten och utgör en av de hotande invasionsarterna. Noteringarna nedan kan idag sannolikt kompletteras med ytterligare många.