Taxasida

palsternacka

Pastinaca sativa

L.

palsternacka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

palsternacka är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • palsternacka
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Pastinaca sativa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Pastinaca sativa L.
Svenskt namn
palsternacka
norwegianBokmal
pastinakk
norwegianNynorsk
pastinakk
Finskt namn
palsternakka
finlandSwedish
palsternacka
Danskt namn
Pastinak
Foton

Inga foton finns för detta taxon.

Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Se vanlig palsternacka Pastinaca sativa subsp. sativa och vildpalsternacka Pastinaca sativa subsp. sylvestris

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Odlad och stundom förvildad, inkommen med barlast och järnvägstrafik. -4 (4).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1428 Pastinaca sativa L.

This species originates from C. and S. Europe. Four subspecies are distinguished in Fl. Eur. 2/1968, p. 364. Subsp. sativa has been introduced as a vegetable to other parts of Europe and to several countries around the world. From gardens it has spread widely as a weed. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 319.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

”I W. Neriket nästan allm.” (Lundmark enl. Afzelius ms 1779–1784). Gellerstedt och Hamnström gissade att växten ursprungligen planterades och förvildades ur odling, men nutida fynd tyder också på en omfattande spridning längs vägar och järnvägar. Ofta har bestånden på sand- och grus i vägkanter och banvallar varit omfattande, ibland över 100-tals m². Åren 1924–1942 lärde Broddeson (ms) känna den på ett 40-tal lokaler över hela Närke. Den är nu lokalt täml. allm.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Sannolikt gammal bofast art.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Spridd-tämligen sällsynt (-lokalt allmän). Syns vara fullt härdig i hela Västmanland. Ojämnheterna i utbredningen beror på ojämn, ännu ofullbordad spridning Utbredningstyp: U.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Larsson 1859.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund

Status: gammal och bofast. Sannolikt ursprungligen förvildad men sedan länge fullständigt naturaliserad och bevisligen bofast sedan före 1749. Odlad som köksväxt sedan 1300-talet (KLun 2007). Dock först efter 1930 mer allmänt spridd.
Förändring och hot: ökning med mer än 75 %.
Kommentar: såvitt känt förekommer endast vanlig palsternacka P. s. var. sativa i Skåne (LFg muntl.).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Palsternacka härstammar från södra och mellersta Europa. Den har odlats i Sverige som köksväxt åtminstone sedan 1600-talet. Från Småland vet vi att den fanns i Nils Linnaeus’ trädgård i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732). I mitten av 1800-talet hade förvildningen ännu inte blivit omfattande: Scheutz (1864) anger arten som sällsynt förvildad i östra delen. Idag är arten emellertid vittspridd i landskapet. Den föredrar torr till frisk, näringsrik mineraljord och är särskilt vanlig på vägkanter och i slänter längs stora vägar samt på banvallar, stationsområden, hamnplaner och industritomter. Man påträffar den också kring gårdar och på renar. De vildväxande bestånden har sällan något direkt samband med nutida odling. Växten sprids numera självständigt med trafiken och i samband med vägbyggen och omläggningar.
Funnen i 372 rutor; tidigare uppgifter från 113 rutor. I de flesta trakter ganska sällsynt men spridd i Smålands alla delar. – Förvildad; bofast.
Växten har ökat under 1900-talet, säkerligen till största delen på grund av vägarnas ombyggnad och en allt livligare fordonstrafik.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Palsternacka har delats in i underarter beroende på bland annat behåring: vanlig palsternacka subsp. sativa, vildpalsternacka subsp. sylvestris och sydpalsternacka subsp. urens. Sydpalsternacka är väl skild med rund och glest korthårig stjälk, blad med grågrön och ganska täthårig ovansida, bladflikar rundade och primärflock med 5–7 strålar. Den är nyligen inkommen till Sverige från södra Europa eller sydvästra Asien och är under spridning. Vanlig palsternacka och vildpalsternacka har en fårad stjälk och primärflock med fler än 8 strålar. Vildpalsternacka har urskilts genom sina långa och krusiga hår samt de kortare och rundade småbladen. Vanlig palsternacka är vanligen kal eller kort styvhårig och med småblad som är längre och något spetsiga. I sin genomgång av släktet inför arbetet med Flora Nordica menar Lars Fröberg att han inte sett några övertygande bevis i form av belägg av vildpalsternacka från Norden och därför accepteras inte detta taxon (Jonsell & Karlsson 2010). Vanlig palsternacka kan endera ha en tydlig rotknöl (var. hortensis) eller sakna detta (var. pratensis); den sistnämnda förefaller vara den vanligaste i naturen. På Öland är endast underarten vanlig palsternacka subsp. sativa känd.

Palsternacka härstammar från södra och centrala delarna av Europa. Den har länge odlats i Sverige som köksväxt men även inkommit senare under 1800-talet via hamnar varifrån den spridits längs järnvägsnätet och landsvägar.

På Öland växer palsternacka på öppen, sandig och näringsrik mark. En klar majoritet av lokalerna återfinns längs de större vägarna där den här och där kan bli beståndsbildande. Palsternacka växer även i ruderatmiljöer som grustag och jordhögar. Den klarar även högarna med bränd alunskiffer runt Degerhamn, S. Möckleby sn. Sällsynt är växten funnen på steniga och sandiga stränder samt vid enstaka tillfällen noterad i betade torrängar.

Palsternacka har ökat sedan Sterner (1938) och främst har växten spridit sig längs vägnätet. Utbredningen på Öland är ojämn och växten saknas nästan helt längs östra landsvägen och vägarna genom Mittlandet. Enda undantaget är vägarna till N. Möckleby och Gårdby. Däremot har den etablerat sig på norra Öland där den anmärks av Rikard Sterner som sällsynt. På Stora Alvaret saknas den men har noterats längs de tvärvägar som går över alvaret från väster till öster. Rika lokaler finner man inom industriområdena i Degerhamn och Grönhögen, S. Möckleby respektive Ventlinge sn.

Palsternacka kan ge upphov till en fytodermatit kallad Sibbarpssjukan (benämnd efter ett utomhusbad strax söder om Malmö). Får man växtsaft från palsternacka på huden samtidigt som den utsätts för solljus får man en fototoxisk reaktion med ilsken rodnad och blåsor. Saften innehåller så kallade psoralener som gör huden ljuskänslig. Liknande reaktioner kan även andra flockblomstriga växter ge, exempelvis björnlokor Heracleum sp. och selleri Apium graveolens.

Gammal kulturföljeslagare och inkommen, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, även sent inkommen, bofast.
Karakteristisk vägkantsart, framför allt i grusiga vägrenar och vägskärningar; även i grustag, en uppgift från en havsstrand. Arten var i stark spridning, i synnerhet längs vägar, under 1900-talet. Den växer ibland i mycket rika bestånd, som efter några år kan minska eller försvinna. På mellersta och södra Gotland är den ganska ojämnt spridd.

I början av 1900-talet uppmärksammades en hårig form av palsternacka på stranden söder om Slite, här ”med hufvudformen” (Fries 1917). Då var den troligen relativt nyinkommen, förmodligen med hamntrafiken. Den har sedan spritt sig på norra Gotland. I Flora Nordica (Jonsell & Karlsson 2010) skiljs denna form inte från huvudformen. Vi redovisar här den håriga formen som vildpalsternacka ssp. sylvestris och håller den således skild från vanlig palsternacka ssp. sativa.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Palsternacka är en sedan mycket länge odlad grönsak, som växer som förvildad på torr, sandig mark i öppna lägen. Man finner den framför allt på vägkanter, banvallar och stationsområden, på hamnområden, lastageplatser, industritomter och tippar. Den har spritt sig kraftigt med järnvägs- och biltrafik sedan mitten av 1900-talet och spridningen tycks fortsätta.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Inkomling från Europa, växer på vägkanter, banvallar och andra störda marker. verkar vara under spridning och ökar sina förekomster längs vägar. I landet finns två varieteter, vanlig palsternacka, P. sativa var. sativa och vildpalsternacka P. sativa var. sylvestris. Dessa har inte skilts åt under inventeringen. Ej heller har äldre belägg bestämts till varietet. Palsternacka är vanlig i Göteborgsområdet och mindre vanliga i övrigt. 306 lokaler i 179 rutor (22 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Syd- och Mellaneuropa – därifrån spridd med kulturen över hela världen. I Sverige upp till Mälarlandskapen, norrut tillfällig. I Sörmland tämligen allmän – (31%). Palsternackan är en tvåårig köksväxt som framgångsrikt spritt sig från trädgårdarna och nu förekommer förvildad i landskapet i vägkanter, dikesrenar samt på öppen jord invid bebyggelsen. Den är likaså vanlig utmed vissa järnvägssträckor. Utbredningen är ojämn, vilket säkerligen har spridningshistoriska orsaker. Vid 1800-talets mitt fanns den på flera håll i landskapet (Hofberg 1852). Spridningen har därefter gått stadigt framåt och accelererat under 1900-talets andra hälft. Sedan den vilda populationen väl uppkommit under 1800-talet tycks den ha spritts på egen hand. Någon förvildning av odlade palsternackor under 1900-talet har i alla fall inte rapporterats från Sörmland. Det sörmländska beståndet tillhör såvitt känt var. sativavanlig palsternacka. Den finhåriga var. sylvestrisvildpalsternacka har inte noterats i landskapet.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Allmän i stora delar av södra Uppland, men saknas lokalt i de norra och västra delarna. 298 kartblad, 588 kvadranter.
Almq. Spridd i hela området.
Palsternackan sprider sig effektivt utefter vägar och förekommer oftast på vägkanter och vändplaner, på Mälaröarna ofta tillsammans med vildmorot längs huvudvägarna. Den är lokalt vanlig på banvallar och stationsområden, liksom i gamla grustag och på skräpmarker och tippar. Stundom förekommer den i stora bestånd.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Palsternacka är en gammal köksväxt som odlades i liten skala vid gårdar i landskapet under 1800-talet och vid 1900-talets början. Den har inte förvildats i närheten av mindre gårdar på samma sätt som pepparrot. Palsternackan har istället fått fäste vid några större bruksområden och förekommer sedan länge i stor mängd vid Söderfors, Gysinge och Forsbacka. Den finns också rikligt vid Storviks station. Från dessa och andra spridningscentra sker en viss utvidgning längs vägnätet och växten är kanske på frammarsch. Arten nämns inte i Gävle-traktens växter och det enda 1800-talsfyndet är gjort 1866 i Gävle. Troligen innebär detta att den etablerat sig som vild i sen tid, och mest under 1900-talet.
Palsternackan blommar samtidigt som älggräs och liten blåklocka.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Palsternacka anlägger bladrosett och pålrot första året. Några blad övervintrar gröna. Året därefter blommar den, varefter plantan dör. Som rotfrukt noterades palsternacka redan av Lenaeus (1764), men det är inte i närheten av köksträdgårdar vi har sett den utan på diverse ­ruderatmarker. Flera av fynden har gjorts på hamn- eller järnvägsmark.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Palsternacka har i sen tid av och till hittats i trafikmiljöer i kustområdet. Arten är känd som järnvägsspridd och är så funnen i Sundsvall och i Timrå växte den i en torr sandig slänt intill en övergiven industrijärnväg. Dessutom hittad på några lokaler i anslutning till E4:an söder om staden och i gammal lastagemiljö. Förekomsterna har sannolikt ingenting att göra med artens odling som köksväxt.