norsknoppa

Inskränkt till landskapets inre delar och förekommer mest i de nordvästra socknarna, men säkerligen delvis förbisedd. - 23 (10).

Först uppgiven av Sjöstrand (1833) som G. sylvaticum (f. fuscatum).

1786 Gnaphalium norvegicum Gunn.

Syn.: Omalotheca norvegica (Gunn.) Schultz Bip. & F. W. Schultz

This arctic-montane species has a disjunct distribution from northeastern N. America through Europe to the C. Asiatic mountains. It belongs to the amphiatlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 48 and map 29). The closely related G. caucasicum Leskov in Caucasus and Asia Minor is also mapped.

Perenn, rosettbärande, 2–5 dm hög ört. Rosetter med upp till 15 cm långa, långskaftade, spetsiga blad som är bredast rätt långt ut och saknar tänder. De är filthåriga under med 3 tydliga nerver. Rak stängel som har korgarna gyttrade i toppen, och enstaka korgar nedanför. Blomställningen omfattar högst en fjärdedel av stängelns längd. Tämligen få, snett uppåtriktade stjälkblad, varav de nedersta är glest satta och mindre än rosettbladen. Högre upp i blomställningen sitter bladen tätare, och hålls horisontellt. Detta arrangemang gör att växten ser “topptung” ut. Korgar halvcentimeterlånga, smala, med bruna holkfjäll. Av blommorna syns mycket lite. Frukten har hårpensel med vit färg.

Norsknoppa är allmän i fjällen och översta skogslandet. Längre ned blir den sällsynt, men följer höjderna ungefär ned till högsta kustlinjen. I fjällen i många miljöer, t.ex. fjällängar och bäckkanter, men även i fjällbjörkskog och i öppen, fjällnära barrskog. Längst ned nästan alltid på skogklädda kalottberg.

Förväxlingsrisk:
Rosetter av skogsnoppa (G. sylvaticum) (vanligen ej på fjället) har mycket mindre, smalare blad med endast 1 tydlig nerv. Stängeln har många blad, och stödbladen blir allt smalare högst upp. Blomställningen är utdragen, och omfattar ungefär hälften av stängelns längd eller mer.

Det vi bestämt som norsknoppa har, jämfört med skogsnoppa, bredare rosettblad som är mer tydligt trenerviga och mer kompakt blomställning men inte lika utpräglat som fjällens norsknoppa. Dessa egenskaper varierar dock med växtplatsen. Bägge arternas rosettblad blir bredare i mörk miljö. Även skogsnoppa kan ha sidonerver på ömse sidor om mittnerven, men de är otydligare. Vid Enåsen i Ramsjö har norsk- och skogsnoppa setts växa tillsammans, utan mellanformer. Norsknoppa har inga övervintrande blad. På våren kan man se nya 4 cm höga skott med uppåtriktade smala blad, svåra att skilja från dem på skogsnoppa. Bild på blomställning finns i Natur och vegetation, sid. 218.
Problemet med avgränsningen av norsknoppa gentemot skogsnoppa har uppmärksammats av flera floraförfattare. Danielsson (1994) skrev: ”Jag har ansett att exemplar med trenerviga nedre blad tillhör norsknoppa, även om de genom förlängd korgställning närmar sig skogsnoppa”. Mascher (1990) skrev: ”Övergångsformer till G. sylvaticum förekommer”. Lidberg & Lindström (2010) presenterade norsk- och skogsnoppa samt deras hybrid, och beskrev hybriden på följande vis: ”Under denna rubrik upptas intermediärer mellan norsknoppa och skogsnoppa. Dock uppträder dessa mellanformer ofta som ett självständigt taxon utan ”föräldrarnas” närvaro… Formen är vanlig och förekommer i ungefär samma miljöer som norsknoppa men även i skogsbilvägkanter.” Nilsson & Nilsson (1986) och Mossberg & Stenberg (2003) skrev också att mellanformer förekommer.

V