Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Nordmaskrosor är svåra att skilja från ogräsmaskrosor. Varken utseendet eller växtplatserna är särskilt olika för de båda sektionerna och endast sju småarter har uppmärksammats under inventeringen. Liten kärrmaskros och Ostenfelds maskros är de enda som är spridda i Bohuslän.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
T. campylum Dt (Taraxacum oxylobium Brenner) - Nya fynd: Tännäs Röstberget (17C 8g 0- 3-), Linsell Linan vid Lofsdalsvägen (16D 8i 1- 4-), Nordiåsens fäbod (16D 8g 0- 0-), Svartåsvallen (16D 8f 1- 2-).
T. grammolepis Dt - Belägg (Dt) i S (Storsjö, Ljusnedal, Tännäs, Hede).
T. rhodolepis Dt - Dahlstedt (1930). Nya fynd: Linsell vid vägen V om Harrtjärnarna (17D 0a), kyrkbyn (16D 9j), Lofsåsvallen (16D 7j 4- 1-).
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Komplex av apomiktiska arter av vilka följande 15 arter är kända från landskapet. Endast fem arter har påträffats under inventeringen och kunskapen om de övriga är mycket bristfällig.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Sektionen nordmaskrosor är relativt nyligen utskild (Richards 1985) och är ännu oklart avgränsad mot ogräsmaskrosorna; den har inte alls beaktats under inventeringen. De flesta nordmaskrosor uppträder på samma typer av växtplatser som ogräsmaskrosor, men deras förekomst i landskapet är troligen över lag sparsam. Sektionen är troligen inte helt homogen; särskilt avvikande är liten kärrmaskros T. litorale som också har annorlunda ekologi (i Småland främst en strandängsväxt). Även Ostenfelds maskros T. ostenfeldii hör främst hemma i naturbetesmarker. De flesta arterna har en nordlig utbredning i landet, och det är numera mycket ont om aktuella uppgifter för dessa i hela södra Sverige (H. Rydberg i brev). Kanske har de trängts tillbaka i samband med ogräsmaskrosornas starka ökning under 1900-talet.
Med nuvarande avgränsning av sektionen är 19 beskrivna arter kända från landskapet; ytterligare en är känd och namngiven men ännu ej formellt publicerad.
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Nordmaskrosorna är en grupp som relativt sent bröts loss från ogräsmaskrosorna. Det finns inga helt säkra skiljekaraktärer, men ofta är nordmaskrosorna något mindre och har något enklare bladform än ogräsmaskrosorna. Flera arter saknar pollen. Det finns fynd av 16 beskrivna arter på Öland varav sex har fynd från inventeringen. Dessutom har minst tre obeskrivna arter påträffats under inventeringen.
Taraxacum cruentum in ed.:
En nordmaskros som ännu inte är formellt beskriven men där fynd finns från Öland.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Sektionen nordmaskrosor, beskriven av Richards (1985), innehåller 17 arter på Gotland; de fördes tidigare till ogräsmaskrosor (nuvarande sect. Taraxacum). Bara sju av dem har rapporterats efter 1983. En art, liten kärrmaskros T. litorale, hör hemma i ängsmark eller alvarmark, liksom Ostenfelds maskros T. ostenfeldii, som dock även förekommer på kulturmarker. De övriga arterna är starkare knutna till kulturmark, ofta vägkanter, och ruderatmark. En art, taggmaskros T. obnuptum, är känd nästan bara från Gotland (en lokal i Uppland). De flesta arterna inom sektionen hör hemma i norra Skandinavien.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
16 arter är funna i landskapet. De har troligen förbisetts då de oftast är småväxta och sällan finns i mängder. Av arterna i denna sektion har endast T. ostenfeldii noterats under de senaste åren. Den förefaller vara ganska vanlig, åtminstone på Falbygden.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Arterna förekommer mest i vägkanter, på näringsrika gräsmarker och på ruderatmark, men också i hagmarker. De räknades tidigare till sektionen Septentrionalia.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Nordmaskrosorna har ganska nyligen brutits ut ur ogräsmaskrosornas sektion. Kännetecknande för artgruppen är de mörka holkarna, de oftast små korgarna med relativt små yttre holkfjäll, ofta avsaknad av pollen, små blad och tämligen korta, ofta vasst tillspetsade sidolober. Arterna är vanligare norrut i landet, men i söder är det bara Ostenfelds maskros som är någorlunda vanlig. Nordmaskrosorna är funna på havsstränder, fuktiga slåtterängar och naturbetesmarker, men uppträder lika ofta på ruderatplatser och i vägkanter, där de ibland blir storvuxna. 27 småarter kända från Uppland. 58 kartblad, 73 kvadranter.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Nordmaskrosor är en grupp som i sen tid brutits ut ur ogräsmaskrosornas sektion. De saknar pollen, har tunna, korta ytterholkfjäll, blad med tillspetsade flikar samt mörka, tämligen små holkar. Arterna lever på både gödslad och ogödslad mark, men deras ekologi i norra Sverige är inte fullt utredd. Gruppen är väl företrädd i landskapet med 16 kända arter. Av dessa är dock bara tre arter påträffade i nutid och det är oklart om detta beror på förbiseenden eller om arterna verkligen gått tillbaka. I Sörmland och Uppland, där inventeringsinsatserna varit betydligt större under senare decennier är tendensen densamma, nämligen att bara ett fåtal av tidigare rapporterade arter återfunnits.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
26 olika arter är noterade från landskapet, varav 16 är påträffade efter 1980. Därtill kommer 2 arter som är namngivna men ännu inte giltigt publicerade, båda funna efter 1980.
Nordmaskrosor har främst en nordlig utbredning. De växer på kulturmark av skilda slag, det vill säga liknande lokaler som ogräsmaskrosor, och har möjligen trängts tillbaka av dessa (Edquist & Karlsson 2007).
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Nordmaskrosorna är liksom ogräsmaskrosorna vanligast i kulturbygder, där de oftast växer tillsammans. Vissa arter hittar man också i äldre fodermarker.
