nagelört

Gammal bofast art.

Myrin 1832.

Nagelört är ursprunglig men starkt kulturgynnad. Den konkurrenssvaga arten växer, ofta ymnigt, på naken eller glesbevuxen sand, grus och jord. Vanliga växtplatser är sandiga kusthedar, hällmarker i åkrar och betesmarker, fodervallar, åkerkanter, åkervägar, gårdsplaner och rabatter.

Nagelörten är ettårig och växer på torr öppen jord på markhällar, torrbackar och trampade ställen i betesmarker, på murar, stationsområden, vägkanter och åkrar. Den kräver glest och lågt växttäcke med fläckar av bar jord för att gro och är därför starkt betes- och trampgynnad.

Europa, västra Asien, Nordafrika. I Sverige främst i Götaland och Svealand, lokalt i Norrland.

966 Erophila verna (L.) Chev.

Syn.: Draba verna L.

This species s. lat. is indigenous in probably large parts of Europe, N. Africa and W. Asia. For the intricate taxonomy, see Fl. Eur. 1/1964, p. 312f. and literature quoted there. Among the lower taxa the mainly Mediterranean subsp. praecox (Stev.) Walt. may be mentioned. Being favoured by settlement and agriculture it has been introduced into N. and S. America (Chile), Tasmania and New Zealand.

Torrängsväxt på sand- och hällmark, allm. på Närkeslätten och avtagande i Skogsbygden men allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström). På sandfält ofta i ymn. bestånd.

Allmän på Mälarslätten; högre upp spridd-sällsynt i låglänta kulturområden Nästan okänd i Övre Bergslagen Syns upp till 250-m-nivån ha koloniserat de flesta för arten lämpliga ståndorter, varför anhopning I SÖ till stor del måste antas hänga samman med denna trakts större tillgång på sådana. I Övre Bergslagen torde den dock möta ett ogynnsamt temperaturklimat. Utbredningstyp: S2.

Starkt kustbunden, möjligen endast tillfällig i Ådalen. - 38 (15).

Nagelört är indifferent till kalk och har en bred ekologisk nisch så länge växtmiljön är torr och med ingen eller liten konkurrens. Den är följaktligen vanlig i betade torrängar och hittas ofta där marken sårats av djurens tramp eller där röjningar skett. På alvaret kan den växa i små mosskuddar som ligger direkt på kalkstenshällen. Få andra växter är anpassade till denna extrema miljö; bland grannarna kan nämnas alvararv Cerastium pumilum, stenkrassing Hornungia petraea och grusbräcka Saxifraga tridactylites. Strategin är att blomma tidigt, snabbt sätta frukt för att sedan vissna bort när torkan sätter in. Nagelört växer också i glesare gräsmattor, som ogräs i trädgårdar, på ruderatmarker (tippade sandhögar), grusplaner, i vägrenar och åkerkanter.

Nagelört är en vanlig växt och spridd över hela Öland. Så snart en blotta skapas i grusiga eller sandiga marker är den snabb med att dyka upp. Endast i Bödas barrskogar är det lite glesare med fynden.

Nagelört varierar en hel del i hårighet och andra karaktärer. I Stace (1997) delas den upp i tre arter (då tillhöriga släktet Erophila). E. majuscula har stjälk (åtminstone nertill) och blad som är tätt gråhåriga, korta bladskaft (1/5–1/2 av bladskivans längd), små frön (0,3–0,5 mm) och få kromosomer 2n = 14. E. verna har sparsamt håriga plantor, större frön (0,5–0,8 mm), bladskaftet är 0,5–1 gånger bladskivans längd och 2n = 30–46. Dess kronblad är också djupare kluvna än hos de två andra. E. glabrescens är nästan glatt, frön 0,5–0,8 mm, bladskaftet är 1,5–2,5 gånger bladskivans längd och 2n = 48–56.

I Johansson & Johansson (2000) presenteras de tre formerna av nagelört och några lokaler på Öland där de noterats. Flest noteringar har författarna av E. verna s.str. (76 fynd); därefter följer E. majuscula (40 fynd) och E. glabrescens (17 fynd). En antal belägg av nagelört är samlade under inventeringen för framtida studier.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Öppen, torr, ofta betad miljö: torrbackar, kalkhällmark och alvar (gärna på bara fläckar), i vittringsgrus eller mosskuddar; även uppfrysningsmark, sandmark, kalkgräsmark, ängen, strandängar, åkrar och ruderatmark. Johansson (1897) bedömde att arten fanns ”Allest.”. Detta beskriver delvis även dagens situation, men nagelört saknas i mer sluten vegetation och i skogsmark.

Nagelört växer friskt eller torrt på blottad eller glesbevuxen jord i torrbackar, hällmarker och naturbeten. Den förekommer även på stigar, brukningsvägar och markblottor i gräsmattor framför allt på campingplatser, vid vägkanter och åkerrenar samt på skräpmarker av olika slag. Som alla små ettåriga örter växlar nagelörten mycket i antal mellan åren. Vissa vårar kan den lilla anspråkslösa växten med sina små blommor färga stora partier på berghällar och utefter stigar vita.

Nagelört kan vila i fröbanken i många år, åtminstone flera decennier. Den kan komma upp på jord som varit helt övervuxen med kvickrot och annan hög vegetation, efter att denna vegetation utrotats. Fröna gror oftast på hösten, ibland så sent som i början av november, varvid en rosett utvecklas som blommar nästa vår. Fröna kan dock även gro, utveckla rosett, blomma och frukt under våren. Groningen är beroende av väta och kan under en torr höst utebli.
Bladrosetter övervintrar ofta gröna. Det händer dock att rosetter som bildats under hösten dör under vintern och att frön gror på våren och ger upphov till nya rosetter, som ibland är mindre än de som bildats på hösten och blommar något senare med mindre blomställningar. Rosetter som har övervintrat kan också dö innan de har kommit i blom och ersättas av nya rosetter som gror under våren.
Blomningen börjar i blåsippans tid, före vårförgätmigej och vårveronika, som ofta finns på samma lokal. De första blommorna kan slå ut efter en natt med minus 7 grader. Blomningen når sin höjdpunkt i vitsippans tid. Om våren blir torr och varm blommar den snabbt över, mognar, vissnar och släpper frö redan i skogsstjärnans tid, medan vårförgätmigej och vårveronika behåller sin grönska.