Taxasida

myggblomster

Hammarbya paludosa

(L.) Kuntze

myggblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Ingemar Gustafsson
Översikt
Översikt

myggblomster är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • myggblomster
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Hammarbya paludosa
Vetenskapligt namn, fullständig form
Hammarbya paludosa (L.) Kuntze
Svenskt namn
myggblomster
norwegianBokmal
myggblom
norwegianNynorsk
myggblom
Finskt namn
suovalkku
finlandSwedish
myggblomster
Danskt namn
Hjertelæbe
Foton
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-07-15
Katarina Stenman
Tåme skjutfält 2022-08-03
Bengt Stridh
Torrakmossen, norra änden, Vstm 2019-07-07
Patrik Engström
Armasjärvimyren 2013-07-16
Calle Ljungberg
Tobro, kärr 180 m NO längs Skärveteån, Sm 2014-07-31
Ingemar Gustafsson
Orsa 2016-07-24
Ingemar Gustafsson
Orsa 2016-07-24
Lars Efraimsson
Tjärnberget, Forshaga kommun 2007-07-20
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2019-08-17
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2013-07-11
Katarina Stenman
Bjuröklubb, Lövånger 2013-07-11
Ingemar Gustafsson
Orsa 2016-07-25
Ingemar Gustafsson
Orsa 2016-07-25
Ingemar Gustafsson
Orsa 2016-07-25
Ingemar Gustafsson
Orsa 2016-07-25
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-07-15
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-07-15
Ingemar Gustafsson
Orsa 2019-07-15
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

584 Hammarbya paludosa (L.) O. Kuntze

Syn.: Malaxis paludosa (L.) Sw.

This acidophilous peat-land species occurs in large parts of Europe (except extreme N and the Mediterranean region) and infrequently through S. Siberia and boreal N. America. It occurs irregularly also within the hatched area. The species is amphiatlantic (Hultén, Amphi-atl., p. 270 and map 252) but has also a circumpolar tendency. Cf. Meusel et al. 1965, map p. 111.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Myggblomster är en ursprunglig orkidé. Man kan finna den i små fattigkärr, som helst skall vara översilade av källvatten eller mera diffust framträngande grundvatten, i kärrdråg, på åmader och vid myrgölar. Den vanligen endast halvdecimeterhöga orkidén växer främst i vitmossa på tuvkanter intill fritt vatten eller på nästan naken mineraljord eller torv.

Myggblomster hotas i första hand av dikning och igenväxning.

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Kärrväxt på gungflyn och i vassruggar i rester av myrgölar etc. Den har under ett par århundraden lidit av fortgående torrläggningar. Porlafyndet preciserades av Gellerstedt 1831) till ”en måsse mellan Porla och Risbålet” där den samlades 1847 (Hamnström, LD). Enl. Hamnström i Gellerstedt (1852) hade den setts ”på flere särskildta ställen, ehuru högst spars... på sednare åren förgäfves sökt på... stället... troligen emedan de djupa kärren sedan dessa blifvit till större delen utdikade, och några äfven odlade”.

Stora bestånd har setts i Trugamossen i Viby, 200 ex. 1973 (Nilsson 1978, OREB), och Markkärret i Almby, ymn. ”utefter norra sidan” 1917 (Jansson 1929).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Gammal bofast art, nu utgången.

Flora över Dal

Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.

Hardin 1838.

Västmanlands Flora

Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.

Inom ett efter 1965 väl undersökt område i Skogslåglandet på ömse sidor om Kolbäcksån tämligen sällsynt-spridd. För övrigt ett 20-talet strölokaler i Skogslåglandet och Bergslagen; troligen traktvis förbisedd. I nedersta Skogslåglandet och på Mälarslätten i nutiden mycket sällsynt. Klimatiskt oberoende; bunden till områden med föga kulturpåverkad myrvegetation (numera främst i barrskogsområdet). Utbredningstyp: N1.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

I inlandet sällsynt, förefaller där mer krävande än i kustregionen. - 110 (25).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Dusén (1880). Belagd från Älvros: Kolsätt (16E 6j. 1879, Strömfelt i UPS). Strömfelt reste i sällskap med Dusén.

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: har alltid varit mycket sällsynt, men har tidigare kontinuerligt varit känd från ca 10 lokaler. På samtliga nu aktuella lokaler i mycket individfattiga populationer. Nationellt fridlyst.

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora

Myggblomster växer i fattiga eller måttligt rika kärr, särskilt vid grundvattenutflöden eller på ställen med genomsilning. Den påträffas oftast bland vitmossa Sphagnum i kanten av tuvor mot lösbottnar men kan även växa på öppen torvdy tillsammans med bl.a. småsileshår Drosera intermedia. Oftast växer arten i låg och gles vegetation men den kan även förekomma i hög vass, om inte själva marken är alltför igenväxt.

Myggblomstret har minskat under 1900-talet beroende på dikning och igenväxning. Det är inte nationellt rödlistat men betraktas som hotat i Jönköpings och Kronobergs län.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Det finns endast en aktuell lokal på Öland för myggblomster, ett fattigkärr på norra Öland där orkidén växer på tuvor med vitmossa Sphagnum sp. Dessutom finns ett äldre belägg men det ifrågasattes i Sterner (1986) och hamnade under Floristiskt tillägg. Fyndet av myggblomster från Tveta finns med i Sterners liggare men saknas i Sterner (1938). Ytterligare ett belägg som samlats 1905 på Öland finns i OHN. Båda beläggen har granskats och de visar myggblomster.

I Byrums dynkärr, Böda sn, upptäcktes myggblomster 1970 och har där hållit sig kvar med ett växlande men långsamt minskande antal plantor. Tyvärr har vattenståndet sjunkit i kärret bland annat beroende på att vatten letts därifrån till närbelägna sommarhus. Igenväxningen med pors Myrica gale, brakved Frangula alnus och glasbjörk Betula pubescens har fortskridit i det allt torrare kärret och i nuläget finns inte många tuvor med vitmossa kvar. Försiktiga röjningar har gjorts under 2000-talet. Från lokalen är vitag Rhynchospora alba, dystarr Carex limosa och trindstarr C. diandra redan försvunna medan tranbär Vaccinium oxycoccos och rundsileshår Drosera rotundifolia kämpar sig kvar. Myggblomster sågs senast 2013 och är därefter eftersökt utan fynd. Det är således oklart om arten finns kvar i den öländska floran.

Gammal, förr bofast, snart utgången?

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Ursprunglig. Utgången.
Trots flera eftersökningar på de svåråtkomliga holmarna i Fardume träsk har myggblomster inte återfunnits. Holmarna, som tidigare betades, har vuxit igen starkt. Dessutom har vattennivån i träsket sänkts med ca 60 cm, vilket bör ha torkat upp växtmiljön. Bestånd av vitmossa finns ännu kvar, t.ex. vid Norrgårdholm, men det finns inga säkra rapporter om myggblomster från Fardume träsk sedan 1881.

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Myggblomster växer fuktigt till blött bland vitmossa eller på öppen dy i fattiga till medelrika kärr, i kärrdråg och på gungflykanter vid mossgölar eller öppna myrflarkar. Den har minskat mycket kraftigt sedan förra inventeringen, även om den var ganska sällsynt också då. Förmodligen beror detta på utdikning, men försurningen kan också spela roll.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Ursprunglig, växer vid tuvor och på lösbottnar i mosselaggar, på gungflyn och i strandkärr. Gynnas av något rörligt vatten och mesotrofa förhållanden. Har troligen minskat kraftigt på grund av utdikningar och av den allmänna försurningen. Sällsynt. 29 lokaler i 26 rutor (3 %).

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Antagligen förbisedd på grund av att den är så liten och växtplatserna ofta svårtillgängliga. Myggblomster växer i öppna fattigkärr, ibland rikkärr, gärna på gungflyn kring skogssjöar. Man finner den ofta i blötmattor med vitag, oftast i själva övergången mot de svarta lösbottnarna tillsammans med stor- eller småsileshår. På somliga lokaler, t.ex. i Pilgöljan i Björkvik och Kokärret i Floda, blommar den vissa år i tusental.

Upplands flora

Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala

Myggblomster växer oftast bland vitmossa Sphagnum i kanten av höljor i blöta kärr, på gungflyn runt skogssjöar samt på öppna myrar. Ibland förekommer den i rätt täta bestånd av bladvass. Arten förekommer huvudsakligen på mossar och i fattig- och medelrikkärr, men kan även finnas i rikkärr.
Förändring - 13 %. – Myggblomster har minskat i likhet med många andra växter i samma miljö, sannolikt till följd av utdikningar samt igenväxning av myrmarker.

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Myggblomster är en ursprunglig myrväxt. Den anges först vara sällsynt i Gävletraktens växter 1848 och senare förekomma flerstädes med åtskilliga lokalexempel. Arten är överlag ganska flitigt rapporterad. Dess förekomst har troligen inte förändrats särskilt mycket under de senaste 150 åren.
Normalt växer myggblomster i öppna kärr men den har undantagsvis hittats i ganska tät sumpskog. En förekomst har också påträffats i botten av ett igenväxande grustag. I övrigt är växten påtagligt kulturskyende.
Den vanligaste följeväxten är vattenklöver (63%) följd av tranbär, pors, trådstarr, rundsileshår, vass, rosling, vitag, dystarr, storsileshår och småsileshår.
Myggblomstrets blomning sammanfaller med älggräsets och mjölkörtens blomning men blommande individer har påträffats både tidigare och senare. Plantor i frukt är ganska vanliga men stänglarna försvinner snabbt på hösten.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Myggblomster sprids sannolikt med frön, som likt andra orkidéfrön är mycket små och länge kan hållas svävande, men även med groddknoppar som bildas på bladkanten, särskilt nära bladets spets. Det är troligen dessa som kan ge upphov till kolonier av småplantor intill moderplantan om den växer i vitmossa. Kanske sprids de även av högvatten.

Myggblomster växer gärna på naken dy, men skyddad av ruggar av stabil starr, i kanten av torv på en myr, eller intill block. Några följearter är strängstarr, dystarr, vitstarr, snip, dytåg, dvärgbläddra och storsileshår. Den har dock även förmåga att växa i kapp med vitmossa genom att årets nya skott anläggs som en knöl en centimeter ovan den gamla.

Bladen och hela plantan är svåra att se. Trots att blommorna och blomställningen är små är det ofta de som drar till sig blicken genom sin gulaktigt gröna färg. Blommor ser man i linneans och i mjölkens tid. I ljungens tid syns plantan ändå bättre på grund av att den i sin helhet blir gulvit.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Myggblomster växer på stora, öppna, vattenrika myrar av medelrik typ. Trots att så stora arealer synes stå till förfogande är arten ofta mycket fåtalig och svårfunnen. Den kan dock avslöjas redan i knoppstadium genom sin intensivt gulgröna färg i kontrast mot den svarta myrytan. Frekvensen växlar mellan olika år och massuppträdanden på mer än 1000 individ har några gånger observerats, t.ex. på Svenskmyra 1975 och Lövlandsmyra 1982, båda i Torp. Arten växer främst i lågstarrkärr på mjukmattor i gles vegetation, eller på öppen dybotten med bläddror Utricularia, någon gång på låga tuvor. Lokalerna brukar ligga i anslutning till sidorörligt vatten, t.ex. breda drag, mosaikartade kärrytor eller intill små bäckflöden på myren, gärna vid myrutloppen och alltid solöppet. I sträng-flarkmyrar står den ofta i flarkkanten. Vid Njurundakusten är myggblomster också funnet bland vass Phragmites australis på lösbotten, och någon gång har det setts i gungfly vid tjärnkanter, som vid Svarttjärn i Njurunda.