Taxasida

mjölkdunört

Epilobium lactiflorum

Hausskn.

mjölkdunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt

mjölkdunört är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • mjölkdunört
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Epilobium lactiflorum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Epilobium lactiflorum Hausskn.
Svenskt namn
mjölkdunört
icelandic
Ljósadúnurt
norwegianBokmal
hvitmjølke
norwegianNynorsk
kvitmjølke
Finskt namn
valkohorsma
finlandSwedish
mjölkdunört
Danskt namn
Mælke-dueurt
Foton
Patrik Engström
Lullehatjårro 2011-07-28
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

NILS-arthandbok

Stefan Ericsson, SLU Umeå, Institution för skoglig resurshållning

Fjäll-levande dunörter Epilobium sp. (delvis)
(fjälldunört Epilobium hornemanni, mjölkdunört E. lacteum, källdunört E. alsinifolium och dvärgdunört E. annagallidifolium)

En grupp nordliga dunörter som är typiska för våta lokaler i fjällen. Dessa fleråriga arter har det gemensamt att den upprätta köttiga stjälken är trind och kal så när som på två rader med vitaktiga hår. Den senare karaktären är viktig då den skiljer dem från övriga dunörter. Gruppen har även i allmänhet ovanjordiska utlöpare Blommorna som kan vara både vita och skära är för släktet typiska, fyrtaliga med urnupna hylleblad De vita märkena är oflikade och klubblika. Bladen är kala och i alla fall nedtill motsatta samt ovala till brett lansettlika och ojämnt tandade. Frukterna är avlånga skidor som spricker upp i flera delar och blottar de vithåriga vindspridda fröna.

Denna grupp dunörter är karaktärsarter för fjällens lutande källkärr med mossan källnicka Pohlia wahlenbergii. De hittas dessutom ofta i bäckkanter, snölegor och andra fuktiga fjällmiljöer. De flesta av arterna är allmänna i hela fjällkedjan och en del av dem går även att hitta i skogslandet, dock ej ända ned till kusten, söderut till Dalarna och Värmland.

Förväxlingsrisk:
Alla övriga arter dunörter har stjälkar som är runtom gleshåriga eller kala och saknar alltid hår i tydliga rader.
Kärrdunört (E. palustre), lappdunört (E. laestadii) samt smaldunört (E. davuricum) (som är den av övriga dunörter man oftast finner i fjällen) har smalt lansettlika blad och ganska tunna, ej så köttiga stjälkar. Smaldunört saknar dessutom alltid utlöpare.
Bergdunört (E. montanum) och backdunört (E. collinum) växer på torra lokaler och kan också hittas i fjällområdet. De har blommor med fyrflikigt märke, gleshåriga blad och stjälkar som dessutom är något kantiga.

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Först uppgiven av Murbeck (1886). Arten samlades dock redan 1836 av Thedenius på Funäsdalsberget. Vid denna tid var dess systematiska ställning ännu inte klarlagd.

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1369 Epilobium lactiflorum Hausskn.

This arctic-montane species occurs in same restricted areas of Europe and N. America. As it is often misunderstood, its distribution is insufficiently known. Thus, the map should be regarded as preliminary. It is recorded among the amphi-atlantic plants by Hultén, Amphi-atl., p. 194 and map 176.

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Källdrag och sipperstråk i skogsmark , sumpskog, bäckraviner, även kvarstående på fuktiga hyggen. Växer ofta i blöt mossa. Ibland i kulturskapad miljö såsom sipperpåverkade vägslänter och diken på grusigt eller lerigt underlag, undantagsvis i grustag och lägdkant på lerig jord. Sannolikt något gynnad av basiskt underlag. - 39 (22).

Gästriklands flora

Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Mjölkdunört är en ursprunglig art. Den uppgavs första gången 1927. Två gamla uppgifter finns men inga aktuella. Arten är veterligen inte samlad från Gästrikland varför den kanske kan ifrågasättas. Senare insamlade vitblommiga dunörter från en av de uppgivna lokalerna, en källa vid Präståsen i Ockelbo, har visat sig vara hybriden mellan fjälldunört och kärrdunört.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Mjölkdunört har noterats över 20 gånger i äldre tid, men bara vid fyra tillfällen under vår inventering. Möjligen har arten förbisetts på grund av förväxling med den senare inkomna amerikanska/vita dunörten, se denna. Arten är här nära sin svenska sydgräns, vilket återspeglas i att nästan alla lokaler ligger i landskapets norra halva.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mjölkdunört förekommer mest i högre skogsområden och är särskilt vanlig i västra Haverö och norra Ljustorp-Liden. Den är en karaktärsart i dessa relativt artfattiga områden. Den är inte lika bunden till stora källvattenutflöden som fjäll- källdunört utan växer ofta i mindre fuktsvackor i skogen. Arten finns naturligt i videkärr och drag i sumpskog, vanligen i fläckar av vitmossa och ofta skuggigt, men man hittar den ibland också vid källor och källbäckar. Den är även sedd i översilad granskog invid en bäck i Haverö och på en sjöstrand i Borgsjö. Bestånden är ofta små. Mjölkdunörten är gynnad av kulturpåverkan och har idag sina största förekomster på hyggen, där den lätt tycks etablera sig i fuktgropar och traktorspår. Den är också vanlig i källpåverkade skogsbilvägsdiken. Arten tycks vara konkurrenssvag och förekommer gärna i magra miljöer, där högörter saknas.