madonnalilja

Status: odlad prydnadsväxt; någon gång kvarstående. Endast uppgiven 2002 från Skårby (YLn & MAL).
Kommentar: B, granskare KAO.

Den snövita madonnaliljan är ursprunglig i östra Medelhavsområdet men har odlats sedan mycket länge, även i Sverige. Den fanns vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Lilium album vulgare, på svenska hwita liljor).

Madonnalilja härstammar från östra Medelhavsområdet (Grekland, Turkiet, Libanon, Syrien och Israel) och har länge odlats i Europa för sina vackra, vita blommors skull. Till skillnad från andra i släktet bildas de basala bladen redan på hösten för att sedan övervintra. Kultiverade former producerar inga frön. Madonnalilja är extremt giftig för katter. På Öland är den funnen som måttligt spridd från trädgårdar till vägkanter, i åkerkanter, vid ödetorp och på jordhögar. En tydlig anhopning av fynd ses på sydvästra Öland där madonnalilja växer på rödfyr och klapperstensvallar nära havet, en växtmiljö som mycket liknar den i södra Europa där arten förekommer på steniga sluttningar och snårmark. Tills vidare bedöms fynden vara av tillfällig natur men förutsättningar finns för att den kan bli bofast på sydvästra Öland.

Kulturflykting och kvarstående, tillfällig.

Förvildad, tillfällig. Vanlig i odling men mycket sällan sedd utanför trädgårdar, då spridd med utkast. Fröspridning inte observerad; fruktkapslar bildas sällan på Gotland (Johansson 1998).