luden johannesört

Enl. obekräftade uppgifter möjligen sedd i Tylöskog och vid Lanna i Hidinge/Vintrosa (Hallin 1980a, b, B. Pettersson).

1311 Hypericum hirsutum L.

This species is mainly restricted to Europe and W. Asia. The map may be somewhat incomplete. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 283.

Johannesörter, släktet Hypericum

Perenna (beståndsbildande), 0,5–8 dm höga örter med upprätta, något förvedade stjälkar. Korsvis motsatta grenar och korsvis motsatta, oskaftade, mörkgröna blad med helt jämn kant. De är oftast ovala, alltid rundspetsade, har rundad eller hjärtlik bas, och framåtriktad, nästan bågböjd nervatur. I allmänhet slanka, eller vidgreniga endast i blomställningen Blommor 5-taliga, gula, med många ståndare. Mosar man en blomma blir fingrarna vinröda. Frukten är en 3-rummig kapsel som öppnas upptill.

Johannesörter har en bred spännvidd. De två vanligaste arterna (fyrkantig johannesört, Hypericum maculatum, och äkta johannesört, H. perforatum) hör till kulturlandskapet och har stor utbredning på torr ängsmark, skräpmark etc. Från Svealand och söderut finns andra arter i fuktigare miljöer, på klippor och i skog. Våtast växer kärrjohannesört, H. tetrapterum (Skåne).

Förväxlingsrisk:
Nejlikväxter (fam Caryophyllaceae) har i allmänhet spetsiga blad. De som har mest rundtoppade blad är vekare, eller håriga.
Törlar (Euphorbia) har strödda blad och mjölksaft.
Dunörter (Epilobium) har mjukare stängel och alltid mer eller mindre ojämn, eller tandad, bladkant.
Hönsbär (Cornus suecica) är lågvuxen och tuvad, med vita “blommor” (svepen) och röda bär.

3; mycket sällsynt i Östra Mälarområdet, för nuvarande troligen två recenta lokaler : Kungsåra Skepphusa, "vid en skogsbäck nära sjön" 1881 (A. E. Luhr enligt SAM. 1925, LD, S, UPS)†. Ej återfunnen av författaren 1977. Torde ha varit utgången redan under 1920-talet, då A. Joh. (1925, 1930) besökte lokalen (Impatiens noli-tangere). Utrotad genom insamliing? Tillfällig? Kärrbo Aggarön, "ca 400 m V om Aggarö gård, väster om åkern, gräsmark längs dike ", två små bestånd 1974 (KERS 1978; S). Ängsö Fagerön [1840-talet] (Forel., UPS) - (WALL 1852) -73 (A. N. Afz., LD; Collen, LD, S, UPS) -79 (C. H. Joh., JOH) – (WALLD. 1958a: i ett strandsnår).

Tämligen starkt sydlig-sydöstlig, kalkgynnad. Av klimatskäl i nutiden sannolikt hänvisad till Mälaröarna. Utbredningstyp: S13.

Luden johannesört växer i busksnår och lundbryn på kalkrik och näringsrik jord. Den är i Sverige minst sällsynt i Skåne, på Öland och i Uppland men har enstaka lokaler även i exempelvis Västergötland och Östergötland. Två gamla uppgifter från norra Småland bedöms som trovärdiga; lokalerna ansluter till en gles förekomst i södra Östergötland.

Luden johannesört växer i halvskugga på mull- och kalkrik mark. Den är funnen i ädellövskog, annan lövskog och hassellundar men är ovanlig i barrskog. Ofta växer den längs skogsvägar, i gläntor eller andra ljusöppningar i skogen. Den är relativt vanlig längs de åkerkanter (uppodlade före detta ängar) som gränsar till lövskogen. Luden johannesört är beteskänslig men funnen i några slåtterängar.

Luden johannesört är spridd inom Mittlandet och västra kustskogen, främst i Räpplinge och Högsrum sn. På södra Öland är den funnen i större skogsdungar som Asplunden, Hulterstad sn och Stora Dalby lund, Kastlösa sn. En sydlig utpostlokal finns i Albrunna lund, S. Möckleby sn. För övrigt saknas den på sydöstra Öland och det blir glest mellan fynden norr om Borgholm. Längst uppe i norr, Böda sn, saknas luden johannesört. Rimligen borde där det finnas lämpliga miljöer i en del rikare lövskogar, ängsgranskogar och hassellundar. I Sterner (1938) finns tre noteringar i Böda sn. Luden johannesört är idag funnen i färre socknar trots den förbuskning och beskogning som skett av landskapet. Men dagens skogar är ofta alltför mörka medan gårdagens extensiva skogsbete och ängsbruk som gav upphov till luckiga skogar var något som passade växten bra.

Gammal, bofast.

Inkommen, bofast.
Liksom ett stort antal andra arter i parken vid Sockerbruket har luden johannesört förmodligen inkommit med utländskt gräsfrö. Vi får anta att arten funnits i parken sedan den anlades i slutet av 1800-talet. Därför måste luden johannesört räknas som bofast på Gotland. Uppgiften från Gammelgarn rör troligen ett odlat exemplar; Aurén samlade flera odlade och förvildade växter från sin trädgård vid skolan i Gammelgarn (t.ex. våradonis Adonis vernalis och strandvedel Astragalus danicus).

Luden johannesört växer i ädellövskog på näringsrik mulljord med skalinslag eller med påverkan från basrikt berg samt i rasmark. Alla aktuella lokaler finns på fyra öar. Arten tycks vara långlivad på sina lokaler men inte sprida sig till nya. På flera av sina äldre lokaler finns den kvar, men inga nyfynd har gjorts.

Luden johannesört växer på kalkrik mark nära kusten eller stora sjöar. Den växer vanligen i örtrika, gärna solexponerade skogsbryn, svagt betade torrängar, vägkanter eller i gläntrika, torra skogar. Arten föredrar ljusa ståndorter och är beteskänslig men tydligt störningsgynnad.

Europa, västra Asien. I Sverige upp till Uppland.