lönnmålla

Lönnmålla är kulturberoende och uppträder tillfälligt på odlad mark, jordhögar och ruderatmarker. I likhet med flertalet mållor är den ettårig.

Enligt Uotila & Suominen (1976) är arten införd till Norden, främst som inblandning i trädgårdsfrö och med jord, som medföljer importerade prydnadsväxter. Från Halland är den också känd som barlastväxt.

Publicerad som Chenopodium hybridum - lönnmålla

Okänd miljö. - 1 (1).

681 Chenopodium hybridum L.

This widespread species s. str. (subsp. hybridum) is confined to Eurasia, where it is widely spread by man, for instance in Scandinavia. It is considered not to be introduced in N. America. Subsp. gigantospermum (Aellen) Hult. occurs there instead. The species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. II, p. 142 and map 134). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 132.

Näringskrävande art i mullrik jord, införd med trädgårdsväxter eller frö. Den odlades i Askersund 1921 E. Johansson (S).

Gammal bofast art.

Av Myrin uppgiven utan precisering.

Sällsynt och sporadisk på Mälarslätten; en tillfällig förekomst i Nedre Bergslagen I Västmanland N om sin klimatiska N-gräns som potentiellt bofast.

Lönnmålla räknas som arkeofyt i södra och sydöstra Sverige dvs. sedan längre tillbaka inkommen med människans hjälp men som numera förökar sig naturligt i landskapet. De vanligaste växtmiljöerna är av ruderatkaraktär som jordhögar, stentippar, gamla sandtag, brännplatser och komposter. Lönnmålla är också vanlig som ogräs i trädgårdsland, på gårdsplaner, vid ladugårdar och gödselupplag. Där fågelmatning skett under vintern dyker den ofta upp. Enligt uppgift är lönnmålla ovanlig som åkerogräs (Jonsell 2001) men ca 20 % av de öländska fynden härstammar från åkrar, speciellt vanlig tycks den vara i fodermajsåkrar. Som kuriosum kan nämnas att den noterats som ogräs i en vinodling.

Lönnmålla är spridd över en stor del av Öland, speciellt frekvent längs den västra delen från Borgholm och söderut till Mörbylånga. Söder om Mörbylånga är det påfallande glest med fynden och växten saknas helt i de sydligaste socknarna. Någon bra förklaring till denna snedfördelning kan vi inte ge. På Stora Alvaret saknas den av självklara orsaker men finns vid några alvarbyar. Långt norrut i Högby, Källa och Persnäs sn ligger fynden tätt, orsaken där är flitiga inventerare. Eftersom lönnmålla förefaller klara sig bra i fodermajsåkrar lider den inte brist på potentiella lokaler på dagens Öland. Jämfört med Sterner (1938) ses ingen förändring i statistiska analyser (Frescalo och Telfer); vår bedömning är en svag ökning.

Gammal kulturföljeslagare och inkommen, bofast.

Kulturföljeslagare.
Ogräs i trädgårdsland, på komposter, i störd jord samt på utkast och soptippar, någon gång i åker. Långlivade frön gör att lönnmålla kan dyka upp efter lång tid, om marken blottas. Arten är ojämnt spridd, med förekomster mest på norra halvan av Gotland, oftast i anslutning till bebyggelse. Johansson (1897) angav ”H. o. d.”, motsvarande ungefär tämligen allmän. Sedan dess har lönnmålla minskat något.

Lönnmålla har under inventeringen påträffats på näringsrik jord i skräpmark. 

Lönnmållan är en ettårig art som förmodligen inkommit och spritts med trädgårdsprodukter. Den växer i näringsrik mullrik jord, som ogräs i rabatter och trädgårdsland, främst kring äldre bebyggelse, i städer och vid herrgårdar. Arten har en långlivad fröreserv i jorden. Fröna gror när de blir exponerade vid anläggningsarbeten eller på tippar och jordhögar. Utbredningen är ungefär densamma nu som under 1800-talet, men frekvensen verkar ha ökat.

Europa, Asien, Nordamerika. I Sverige mest utmed kusterna upp till södra Norrland.

De få fynden av lönnmålla från gamla tider är antingen gjorda i tätortsmiljöer, på barlast eller i en icke preciserad miljö. Numer hittas den – fortfarande mycket sällan – mest i rabatter eller på mark nära hus, men även vid avfallsanläggning. Flera gånger har endast ett eller ett fåtal exemplar setts. På detta vis dyker lönnmålla upp även annorstädes i Sverige, och ursprunget har misstänkts vara fågelfrö. På en lokal i Delsbo var det ganska tydligt att arten kom in med planteringsjord till en rabatt, där den växte två år i rad (Börje Wernersson, brev). Märkligt nog är den inte funnen i Söderhamns kommun, där den på grund av sin i Sverige sydliga utbredning borde vara vanligast. I stället har den hittats på några lokaler i inlandet.