Taxasida

lappranunkel

Coptidium lapponicum

(L.) Tzvelev

lappranunkel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Katarina Stenman
Översikt
Översikt

lappranunkel är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • lappranunkel
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Coptidium lapponicum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Coptidium lapponicum (L.) Tzvelev
Svenskt namn
lappranunkel
norwegianBokmal
lappsoleie
norwegianNynorsk
lappsoleie
Finskt namn
lapinleinikki
finlandSwedish
lappranunkel
Foton
Katarina Stenman
Gärdsmark, Skellefteå 1985-07-25
Patrik Engström
Svalbard 2025-07-20
Patrik Engström
Svalbard 2025-07-20
Anders Delin
Dalsbäcken, Ljusdal 1992-08-09
Patrik Engström
Rantavaara, Ullatti 2023-07-27
Patrik Engström
Rantavaara, Ullatti 2023-07-27
Patrik Engström
Jokkmokk 2022-06-04
Katarina Stenman
Hemmingen, Norsjö 2019-08-14
Katarina Stenman
Hemmingen, Norsjö 2019-08-14
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Ångermanlands flora

Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.

Utpräglad inlandsart i det nordliga skogslandet, endast i Själevad känd nära kusten, dock ingen aktuell uppgift därifrån. - 138 (24).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

859 Ranunculus lapponicus L.

This arctic-boreal species, which avoids the mountains, belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 100 and map 92).

Härjedalens kärlväxtflora

Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund. ISBN 91-971255-9-8.

Hot. I den mån lappranunkel finns kvar inom landskapet är den starkt hotad av främst utdikningar i samband med industriellt skogsbruk.

Hälsinglands flora

Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala

Lappranunkel växer i sumpskog vid bäckar. Det är miljöer som periodvis kan dämmas upp av bävrar, vilket ställer krav på artens anpassningsförmåga. Delvis överlever den troligen genom att utlöpare växer upp på stambaser eller tuvor. Bladen sitter på den krypande jordstammen och är låga, med karakteristiskt utseende. I snösmältningen finns inga gröna blad. Blommorna är oansenliga och kommer sent på sommaren, i ljungens tid.

Det första fyndet i Hälsingland gjordes 1991 (Stridh 1991b). Det var i sumpskogen intill Dalsbäcken, mellan Lövingen och Ytterdal, NV om Ljusdal. Den dagen gick bäcken hög och plantorna av lappranunkel stod delvis under vatten i gropar mellan styltstarrtuvor och rester av stubbar. I groparna fanns naken dy eller vitmossmattor men ont om kärlväxter. Lappranunkelns utlöpare kröp upp på groparnas kanter. Ett par dagar senare hittades arten även vid Liljeslåttsbäcken, 300 m från den första lokalen, i liknande miljö (Stridh 1991b).

Vid återbesök 2002 hade bäver byggt damm och dränkt vissa delar av bägge dessa lokaler, så att lappranunkeln i de dränkta områdena hade försvunnit. Trots det fanns på bägge lokalerna ungefär lika många blad som 1991, men med annan fördelning inom lokalen.

Medelpads flora

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Lappranunkel är en taigaart som hos oss når sydöstra gränsen för sin utbredning. Här förekommer den sällsynt i rika gransumpskogar i väster men är även funnen i sura områden som i norra Ljustorp. Den dyker upp nyckfullt och fåtaligt i sin, till synes, ganska artfattiga växtmiljö – måttligt blöta skogar, vanligen i vitmossamattor i svackor, på svagt sluttande eller plan mark. Den är gynnad av utflödande grundvatten; så sågs den t.ex. vid Göransåsbäcken i Borgsjö. Ibland ser man flera förekomster längs en skogsbäck, som i Västbybodarna nordost om Vike i Holm – sannolikt sprids arten med vattnet. Trots sina fordringar på växtmiljön är lappranunkeln ofta ensam kärlväxt på sina växtplatser. Den är konkurrenssvag och blir lätt överväxt; så t.ex. missgynnas den i bestånd av skogsfräken Equisetum sylvaticum och brunrör Calamagrostis purpurea. Den försvinner vid avverkning eller dikning, som t.ex. vid Oflotjärn nordost om Vike i Holm. På en utdikad lokal, Göransåsbäcken i Borgsjö, blommade den ”desperat” en tid innan den försvann. På en annan avverkad lokal, nära Rismyra i Borgsjö, växte den kvar under ris. – Arten är skyddsvärd och hotas av det nutida skogsbruket.