långnate

117 Potamogeton praelongus Wulf.

This widespread species occurs through most of Eurasia and N. America. The knowledge of its distribution is, especially in Asia, incomplete. The species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 88 and map 80).

Täml. sälls. växt i näringsrika sjöar och åar. Den växer i Vättern ned till 7 m:s djup (Stålberg 1951). Vid Nyttinge i Glanshammar har den setts i ett marmorbrott (L. Carlsson & Nilsson enl. Nilsson 1986). Andersson (1906) fann 9 000-tusenåriga lämningar i fjällsippetorven i Mosjömyren i Ramundeboda 1905.

Långnate är ursprunglig och växer under vattenytan i näringsrika sjöar, småvatten och åar.

Gammal bofast art.

Näringsrika, gärna kalkpåverkade insjöar, älvar, kraftigt sötvattenpåverkad havsfjärd. Sannolikt något förbisedd, särskilt i större vattendrag.

18; tämligen sällsynt i S. och Ö. Västmanlands slättbygder. Utbredning här lik Potamogeton compressus' och P. crispus' (i Skandinavien mycket nordligare). Huvudsakligen i mycket eutrofa vatten; på ett par lokaler (8, 18) i troligen något mindre näringsrik omgivning. Förmodligen beror frånvaron i Bergslagen och större delen av Skogslåglandet. på olämpliga, trofiska förhållanden. Spridning i S och Ö ofullständig? Utbredningstyp: S3

Kindberg & Sundblad 1854.

Först uppgiven av Thedenius (1839): "I Funnesdalssjön." Belägg finns i UPS.

Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från ungefär lika många (ca 35) rutor vid förra inventeringen men då med lokaler i betydligt fler olika vattensystem.
Kommentar: B, granskare KAO.

Långnate växer i regel i ganska djupt vatten på sand eller finare mineraljord. Man påträffar den oftast i ganska näringsrika sjöar och åar men ibland i näringsfattigare vatten. Den växer sällan i dammar eller större diken.

Långnate förefaller ha minskat något under 1900-talet. Den kan dock vara förbisedd, eftersom det är en undervattensväxt och man i regel behöver båt för att se den växande.

Långnate växer i måttligt näringsrikt och klart sötvatten. Den är mycket sällsynt på Öland och har bara en aktuell förekomst i Hornsjön, Högby sn. Den har tidigare även funnits i närbelägna Vedborms träsk där den senast sågs 1937.

Gammal, bofast.

Ursprunglig. Funnen i några djupa sjöar inom Linde och Stånga samt i Etelhem: senast sedd 1949. Eftersökt utan framgång under Projekt Gotlands flora.

Långnate hör till de storvuxna natarna, som gärna växer på ganska djupt vatten i större sjöar och vattendrag med klart vatten, men arten är även funnen i en golfbanedamm.

Långnaten växer vanligen i större sjöar och åar, en gång rapporterad från Östersjön i Stadsfjärden vid Nyköping (Blom 1916). Arten växer vanligen på djupt vatten, ofta ned till 3–4 m. Den bildar ofta blommande bestånd i sjöarnas öppna vatten utanför vassbältena. Långnaten föredrar klart, näringsrikt men ej övergött vatten. På några lokaler växer den närmast i fattigsjöar.

Förekommer i hela landet men är vanligare norrut; Långnate växer på tämligen djupt vatten i både näringsrika och näringsfattiga sjöar. De flesta fynden är dock från förhållandevis rena, måttligt näringsrika vatten. Den växer sällan i åar och kan i Bottenviken sällsynt förekomma i utsötat brackvatten.
Förändring - 51 %. – De fåtaliga förekomsterna i västra Uppland kan åtminstone delvis bero på att den förbisetts under inventeringen.

Långnate uppges av Preston (1995) vara vintergrön. Den är funnen på tio lokaler i äldre tid men inte eftersökt på dessa. Vi har hittat den på fem nya lokaler nära kusten. En är i brackvatten, de övriga är små sjöar med klart vatten, åtminstone i två av dem kalkhaltigt.