kustbaldersbrå

Ett släkte med ca 35 arter varav de flesta är begränsade till Mindre Asien och Centralasien.

Hos oss förekommer två ursprungliga arter varav den ena kan delas i ett flertal underarter, samt en art (knappbaldersbrå T. disciforme) som är en mycket sällsynt inkomling från Turkiet. Våra två inhemska arter är ibland svåra att skilja åt och har ibland betraktats som underarter då mellanformer/hybrider förefaller vara ganska vanliga och endast har svagt nedsatt fertilitet, men de har liksom underarterna ganska väl skilda utbredningsområden. Nyckeln här tar inte hänsyn till sådana hybrider.

Hithörande arter förväxlas ibland med kamomiller Matricaria spp. vilka skiljer sig genom att mosade blad och korgar doftar starkt aromatiskt (baldersbrår är på sin höjd svagt illaluktande) och att fullt utvuxna korgar har konisk och i genomskärning ihålig disk (medan baldersbrår har platt–rundad solid disk). Viss förväxlingsrisk föreligger även med kullor Anthemis spp. vilka skiljer sig genom att ha smala hinnlika fjäll mellan diskblommorna (baldersbrår har inga fjäll mellan blommorna).

Kustbaldersbrå växer på tånggödslade havsstränder, främst på grus och klapper samt i klippterrang.

Gammal bofast underart.

Spridd utefter hela kusten och skärgården, även funnen (om ej föreg underart) i Ångermanälvens delta i Torsåker Utnäsgrundet 1957 (N. Lundqvist 1957).

(Matricaria maritima)
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: ej statistiskt undersökt men uppgiven från mindre än hälften så många (ca 30) rutor vid förra inventeringen.
Kommentar: B, granskare KAO och SSp.

Kustbaldersbrå växer på steniga havsstränder, gärna betade, där den ofta ses på uppkastade tångvallar. Stränderna ska helst vara något skyddade. Ibland växer kustbaldersbrå på ohävdade partier av stranden men endast om igenväxningen inte är alltför påtaglig. Relativt ofta ses den även på sandstränder. Den kan följa med när sjögrus påförs traktorvägar.

Kustbaldersbrå är väl spridd utmed östra kusten där den är funnen i samtliga socknar. Utmed västra kusten är den betydligt mer sparsam, främst från Vickleby sn och vidare norrut ända till Norra udden. Kuststräckan är där bitvis alltför exponerad men samtidigt bitvis igenväxt för att vara optimal. Däremot är kustbaldersbrå vanlig på sydvästra Öland. Utbredningsmönstret påminner mycket om det som anges i Sterner 1938 (se nedan). En viss minskning bedöms ändå föreligga eftersom havsstränder utmed delar av västra kusten inte längre hävdas.

Kustbaldersbrå kan lätt förväxlas med de plantor av baldersbrå T. inodorum som växer på stränder. Dessutom kan de två bilda hybrider. Kustbaldersbrå är flerårig, plantorna är nedliggande, ibland förvedade nertill, och bladen är köttiga. De vita strålblommorna är påfallande korta. Holkfjällen har mörkbruna hinnkanter och frukterna har tydligt avlånga oljeglandler. Plantor som ser ut på detta sätt har benämnts kustbaldersbrå under inventeringen. Baldersbrå som växer på havsstränder ser annorlunda ut än ogräsformen vi möter i åkermiljöer. Även dessa plantor har köttiga blad men växten är ettårig med längre strålblommor och holkfjäll med blek hinnkant. Frukterna har rundade oljeglandler.

Gammal, bofast.

Ursprunglig.
Strandängar (gärna sumpigt), driftvallar och tånggödda sandstränder; två fynd i inlandet på en tånggödslad sandig åker resp. en sandhög med tång. Kustbaldersbrå saknas i stort längs Gotlands sten- och klippkuster på de nordvästra och norra delarna inklusive norra Fårö. Dagens utbredning och frekvens stämmer överraskande väl med de 277 lokalprickar som Englund (1942) redovisade efter sina inventeringar av Gotlands stränder 1928–36.

Kustbaldersbrå växer på tånggödslade steniga havsstränder och havsstrandängar samt i skrevor och sprickor i hällmarker vid kusten och på öarna. Den är en av de arter som förmår att växa mycket exponerat, långt ut i havsbandet. I lite mer skyddade lägen har den i skrevorna sällskap av trift, gulkämpar och strandglim. På fågelgödslade öar kan arten vara helt dominerande och fylla ut varje spricka på de av fågelspillning vitfläckiga, släta klipporna.