
kupandmat
Lemna gibba
kupandmat är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

kupandmat är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
- kupandmat





Inga nycklar finns för detta taxon.
Ångermanlands flora
Av allt att döma felaktigt uppgiven från Gudmundrå Lunde 1902 (Montelin S jfr Hyl. 1966), belägget förefaller endast innehålla L. minor (Å. Lundqvist i brev).
Atlas of North European vascular plants
376 Lemna gibba L.
This species has a wide but disjunct distribution. See world map in Meusel et al. 1965, p. 81. However, it is reported among the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 148 and map 140).
Hallands Flora
Kupandmat är sannolikt ursprunglig. I naturliga miljöer är den funnen i ett hällkar (fågelgödslat?) och i en liten bäck nära kusten. Den är emellertid starkt kulturgynnad och de rikaste förekomsterna finns i en damm samt i en å med näringsrikt vatten. Eftersom kupandmat växer tillsammans med den snarlika men mycket vanligare andmaten L. minor finns risk för att den är något förbisedd. Till en viss hjälp vid letandet kan vara att kupandmaten, särskilt under hösten, får en rödaktig färgton som är kraftigare än hos andmat.
Närkes flora
Näringskrävande art i främst dammar, förr sälls., nu möjligen utgången.
Blekinges Flora
Gammal bofast art.
Västmanlands Flora
10; endast i Mälarområdet; sydlig, klimatfordrande, eutrof. Nu mycket sällsynt, sedan 1920 tre lokaler, varav två säkert recenta. Utbredningstyp: S12.
Floran i Skåne.
Förändring och hot: ökning med 31–45 %.
Smålands flora
Kupig andmat
Kupandmat växer flytande i mycket näringsrikt, stilla vatten. Vid kusten anträffas den i ytterskärgårdens fågelgödslade hällkar. I odlingsbygd förekommer den i förorenade eller på annat sätt näringsberikade dammar, diken och gödselpölar. Arten uppträder i inlandet ofta i sällskap med andmat L. minor men blir i skärgården gärna allenarådande.
Ölands flora
Kupandmat växer i kraftigt näringspåverkat, stillastående eller sakta rinnande sötvatten, ofta tillsammans med andmat L. minor. På Öland ses kupandmat i kvävepåverkade diken, dammar, sandtag och stenbrott.
Kupandmat har ökat tydligt sedan Sterner (1938); under nästan 100 år fanns endast en känd lokal. Den eutrofiering som skett under andra halvan av 1900-talet har gynnat kupandmat som idag är glest spridd över ön.
Kupandmat utmärks av sin tjocka bladskiva. Men ibland ses kupandmat i en slank, tunn form som då kan förväxlas med röd andmat L. turonifera eller andmat L. minor. De stora nätmaskorna på undersidan är typiska även för den slanka formen; 10–20 nätmaskor som mäter 0,3–0,7 mm (Schou m.fl. 2017).
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Ursprunglig. Kupandmat hittas i näringsrika dammar, bryor på beten, kanaler och åar inom öns slättområden. Johansson (1897) kände bara till arten från Visby, Gamlehamn och Österby, dammen vid Roma kungsgård samt i Romamyr. Antalet lokaler är fler i våra dagar; kanske har fler lämpliga biotoper (diken, kanaler, dammar) skapats under 1900-talet.
Bohusläns Flora
Kupandmat växer flytande på ytan i stillastående, mycket kväverikt vatten i hällkar på fågelgödslade öar i två områden, dels utanför Gullholmen och Skaftölandet dels mellan Öckerö och Marstrand. Trots efterforskningar på andra kraftigt fågelgödslade öar har vi inte funnit arten i andra områden. Uppgifter från öar utanför Kungshamn i Bergqvist & Blomgren (1994) och hos Andréasson (1994) grundar sig på felbestämning.
Västergötlands flora
Sörmlands flora
Kupandmaten växer vanligen i mycket näringsrika, stilla småvatten som gårdsdammar, diken och vattenhål, mera sällan vid stränder av mycket näringsrika sjöar, nästan alltid i sällskap med andmat. Arten sprids liksom andra andmatarter genom sjöfåglar och kan plötsligt dyka upp på en lokal för att lika hastigt åter försvinna.
Upplands flora
Sydlig utbredning i Sverige med nordgräns i Uppland för annat än tillfälliga förekomster.
Den karakteristiska miljön för kupandmat är dammar och vattenhål i betesmarker. Den förekommer även vid lugna sjö- och åstränder och i skärgårdens hällkar.
Förändring -52 %. – Minskningen beror säkerligen på dränering och igenfyllning av småvatten.