Patrik Engström
Södra Kärrlången 2023-08-12
Taxasida
knoppslinga
Myriophyllum sibiricum
Kom.
knoppslinga är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
knoppslinga är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- knoppslinga
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Myriophyllum sibiricum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Myriophyllum sibiricum Kom.
Svenskt namn
knoppslinga
icelandic
Vatnamari
norwegianBokmal
kamtusenblad
norwegianNynorsk
kamtusenblad
Finskt namn
kalvasärviä
finlandSwedish
knoppslinga
Foton
Anders Delin
Morvikstjärn, Norrala 2013-05-30
Anders Delin
Långvind, Enånger 2011-08-27
Anders Delin
Långvind, Enånger 2011-08-27
Patrik Engström
Södra Kärrlången 2023-08-12
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Nyligen uppmärksammad och bristfälligt känd vattenväxt.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Nilsson (1976) anger en lokal för M. spicatum i Storsjö: i ån strax S om Öjön (18C 4j). Enligt uppgift av honom gäller det dock knoppslinga (belägg saknas). Lokalen ligger på 848 m.
I Faegris arbete om arten (1982) finns ingen lokal markerad i Härjedalen. – En aktiv efterforskning av arten torde med stor säkerhet resultera i fler fynd.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammal bofast art.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Tidigare förbisedd och förväxlad med M. spicatum. Många uppgifter om denna art, särskilt från älvar och havsfjärdar, torde avse M. sibiricum. -18 (8).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1374 Myriophyllum spicatum L.
This variable aquatic plant is widely distributed in Eurasia and N. America. It includes subsp. spicatum in Eurasia and subsp. exalbescens (Fem.) Hult. in N. America, described as a species by Fernald in Rhodora 21/1919, p. 120-124. This species s. lat. belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. Il, p. 180 and map 171). It occurs also in several places in Africa, S. Asia and S. America, probably introduced there. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 302. - Recently subsp. exalbescens has been reported as occurring in N. Europe, in Fennoscandia formerly named M. squamosum Laest. (Aiken and McNeill in Bot. J. Linn. Soc. 80/1980, p. 213-222; Faegri in Taxon 31/1982, p. 467-471). This subspecies seems to have, on the whole, more northern and eastern distribution than subsp. spicatum.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
M. exalbescens; kotteslinga
Denna i Norden först 1980 uppmärksammade art (Aiken & McNeill 1980) växer på näringsrika mjukbottnar i lugna havsvikar, längre norrut i landet också i sötvatten.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa, Nordamerika. I Sverige i Svealand och Norrland, i Götaland blott enstaka. I Sörmland mindre allmän i havet, i övrigt sällsynt – (4%), förmodligen något underskattad på grund av förväxling med andra slingor. Knoppslingan var tidigare endast känd från Nordamerika och det var först i början av 1980-talet som arten upptäcktes även i Europa (Aiken & McNeill 1980). Det visade sig snart att arten förekommer även i Sverige där arten tidigare har identifierats som axslinga. Äldre litteraturuppgifter om denna gäller ibland knoppslingan. Knoppslingan övervintrar liksom kransslingan enbart med kringdrivande kottelika skottspetsar. Den växer på mjukbottnar i skyddade vikar av Östersjön, helst i något utsötade partier i innerskärgården och längs fastlandsstränderna. Växten finns lokalt också i inlandet i vegetationsrika sjöar och diken med ler-, dy- eller sandbotten.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Sällsynt i Uppland med förekomster enbart i kustområdet. 59 kartblad, 84 kvadranter.
Almquist (1929) skiljer inte ut arten från Myriophyllum spicatum.
Knoppslinga växer framför allt i brackvatten. Många rapporter kommer från lösslitna exemplar i driften vid strandängar etc., men växande knoppslinga har påträffats i skyddade, dyiga vikar och i små laguner intill havsstranden. Inga fynd har gjorts i sötvatten efter 1990.
Almquist (1929) skiljer inte ut arten från Myriophyllum spicatum.
Knoppslinga växer framför allt i brackvatten. Många rapporter kommer från lösslitna exemplar i driften vid strandängar etc., men växande knoppslinga har påträffats i skyddade, dyiga vikar och i små laguner intill havsstranden. Inga fynd har gjorts i sötvatten efter 1990.
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Knoppslingan är ursprunglig. Det tidigaste belagda fyndet är gjort 1835 vid Kastet i Bomhus i Gävle. Arten har i sen tid urskilts ur axslinga.
De vanligaste följeväxterna är borstnate, ålnate och höstlånke.
De vanligaste följeväxterna är borstnate, ålnate och höstlånke.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Ett av knoppslingans kännemärken är att den inte har någon övervintrande jordstam. Under sensommaren och hösten bildar den här och var på skotten turioner (2 cm långa mycket kompakta gröna skott), som övervintrar, medan resten av plantan dör. På våren växer en kort och J-formig jordstam ut åt ena hållet från turionen. Åt andra hållet utvecklas bladskottet som kan bli flera meter långt. Om arten växer i mycket näringsrikt vatten kan jordstammen förgrena sig kraftigt och bilda många rötter på olika nivå i bottenmaterialet, så att den kan ge intryck av att vara perenn. Blommor ses bara på vissa lokaler och på en liten del av plantorna. Arten kan blomma så sent som i lingonens tid. Blomställningarna sticker upp ovan vattenytan och har hanblommor upptill och honblommor nertill. Honblommorna har inte röda märken som hårslinga, utan gulvita. I höstfärgernas tid är bladen brungröna, vissnande, men turionerna gröna.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Knoppslinga växer både i sött och salt vatten. Längs havet förekommer den i de inre utsötade områdena som Alnösundet, i skyddade näringsrika fjärdar som Njurunda Bodviksfjärden, och på sandbankar i deltat vid Indalsälvens mynning. Den går upp i älvarna på grunda deltabottnar och bäckmynningar, gärna i ävjebroddsamhällen med slamkrype- och lånkearter, nålsäv Eleocharis acicularis m.fl., som i Stödesjöns delta i Stöde. Den finns på mer rörliga och utsatta bottnar än kransslinga M. verticillatum. Den förekommer också i några rikare sjöar som Torp Mellansjön tillsammans med bandnate Potamogeton compressus och hårslinga M. alterniflorum. Arten växer i regel på grunt vatten, ofta bara ett par decimeter djupt, men ibland ned till åtminstone 1,5 meter.