Patrik Engström
Mästermyr 2010-07-20
Taxasida
knappag
Schoenus nigricans
L.
knappag är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Patrik Engström
Översikt
Översikt
knappag är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- knappag
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Schoenus nigricans
Vetenskapligt namn, fullständig form
Schoenus nigricans L.
Svenskt namn
knappag
norwegianBokmal
svartskjene
norwegianNynorsk
svartskjene
Danskt namn
Sort skæne
Foton
Thomas Gunnarsson
Ekelunda alvar,Sandby,Mörbylånga 2017-07-17
Thomas Gunnarsson
Ekelunda alvar,Sandby,Mörbylånga 2017-07-17
Thomas Gunnarsson
Ekelunda alvar,Sandby,Mörbylånga 2017-07-17
Thomas Gunnarsson
Frösslunda bäcken norrut,Stenåsa,Mörbylånga 2021-06-26
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Sydlig myrväxt.
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
420 Schoenus nigricans L.
This species occurs in Europe (except N and NE) and adjacent parts of Africa and Asia. Furthermore, it occurs probably as a native plant in C. and S. Africa and western and southern N. America and C. and S. America (not native here). Its distribution eastwards are in its details uncertain. World map in Meusel et al. 1965, p. 62.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: uppgiven från sex lokaler (utöver de aktuella för hybriden S. ferrugineus × nigricans även från tre lokaler i Brunnby (senast 1944, HRic 1944) samt från Ljungastorpskärret i Högestad (senast 1967, LÅGu inv.), men enligt molekylärgenetiska såväl som morfologiska studier tillhör alla aktuella förekomster hybriden S. ferrugineus × nigricans och detta gäller troligen även för de äldre uppgifterna (MHd 1997).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Knappag växer i kalkkällmyrar och i kalkbleke på tidvis vattendränkt mark och är i Sverige bara känd från Öland, Gotland och Skåne (utgången). Två belägg från Småland är utan tvivel feletiketterade: Kalmar Kalmar 1885 (H. Wellin i LD). Torsås Söderåkra Bergkvara, äng, 1938 (B. Carlsson i OHN).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Knappag växer på blöt, kalkrik mark som kan vara betad eller ohävdad. Den är till skillnad från axag S. ferrugineus inte lika tydligt knuten till källflöden men ibland växer de båda tillsammans. På sina fåtaliga lokaler på Öland växer knappag i mindre skogskärr, små fuktiga svackor på alvarmark, rikkärr och i källpåverkade kärr.
Knappag har alltid varit sällsynt på Öland och Rikard Sterner såg den bara på sex lokaler. Utdikningen av Vedborms och Borga träsk, Högby sn, samt sänkningen av Hornsjön gjorde att arten försvann från dessa lokaler där många belägg samlats genom decennierna; den sågs senast i socknen 1967 av Åke Lundqvist. Trenden är sakta nedåtgående men på de idag aktuella lokalerna bör knappag kunna fortleva om inte hydrologin eller markanvändningen ändras.
Gammal, bofast.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig.
Växer blött i en zon i utkanten av agmyrar, i rena knappagmyrar, källmyrar, kalkgräsmyrar, fuktängar och vätar, även i rena bestånd på fuktiga strandängar och sjöstränder. I samband med Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) var knappag en av de oftast registrerade arterna (plats 19 med 108 noteringar; högst [309 noteringar] för blåtåtel Molinia caerulea). Knappag utgör enligt dessa inventeringar ett dominerande inslag i ”kärr av knappag-typ” med uppskattad areal av 787 hektar på Gotland. Knappag hittas inte inom öns jordbruksbygder, där dess växtmiljöer saknas. Även om Johansson (1897) enbart angav förekomsten som ”H. o. d.”, motsvarande ungefär dagens tämligen allmän, bör arten ha minskat genom utdikningarna av öns stormyrar.