klynnetåg

Fjällart med fåtaliga utposter vid Höga Kusten, eventuellt relikt från perioden strax efter istiden, jfr Lohammar (1950) . - 4 (3).

179 Juncus trifidus L.

This arctic-montane species occurs disjunctly in Europe and sparsely in W. Siberia. It also occurs in arctic mountainous areas in eastern N. America and on Greenland. Thus the species belongs to the amphi-atlantic plants (Hultén, Amphi-atl., p. 46 and map 28). Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 82.

Först uppgiven av Sjöstrand (1833).

Perenn, tuvbildande graminid med 1–3 dm höga och ca 1 mm tjocka strån och 2–3 slanka, rätt mjuka stödblad som står upp ovanför det lilla blomhuvudet. Stödbladen gör att stråna ser ut att vara gaffelgrenade upptill. Nedtill har stråna slidor med ett tunt, nästan hårfint, uppåtriktat blad. I tuvan finns mängder av gamla stråbaser, som vid en närmare titt visar sig stå i mycket täta, snett uppåtriktade rader. Blommorna, som har 6 kalkblad, sitter ensamma, eller i ett knippe med högst 3 blommor. Frukten är en spetsig, brunsvart kapsel med många små frön.

Klynnetåg är en karaktärsväxt för vindblottor i fjällen. Den är ofta ytterst allmän på mager torv, men finns också på klippor och grus. Den bildar bastanta, ibland rätt vida tuvor. Rätt många, små förekomster är kända från kala berg i skogslandet, i några fall helt nära kusten.

Förväxlingsrisk:
Omisskännlig!

Klynnetåg tycks ha långlivade och stabila populationer, eftersom vi har återfunnit arten på de bägge lokaler där den var känd sedan tidigare (Lohammar 1950). Det är stora berg med hällar och branter, på Storåsen mot norr, på Blacksås mot öster.

Trots den ganska stora inventeringsinsats som har gjorts i vårt projekt har bara en ny lokal för arten hittats, i ett stort berg med stup mot norr (Larsson 1992c).

På alla tre lokalerna växer klynnetåg i exponerat läge, på kanten av krönets hällar eller på hyllor i branten. Klynnetågen växer utan nämnvärd konkurrens från andra arter, och är trots sin litenhet tämligen lätt att se. I omgivningen finns de allra vanligaste arterna från fattig skogsmark, på Storåsen även lopplummer och hällebräken.