klippstarr

Först uppgiven av Sjöstrand (1833): "på Mettukläppen."

427 Carex rupestris All.

This arctic-montane species belongs to the circumpolar plants (Hultén, Circumpol. I, p. 26 and map 20). The distribution is partly disjunct. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 64.

Flerårig liten starr med utlöpare och endast ett ax. Växten blir endast 1 dm hög och har ett styvt rakt eller snett upprätt strå. De basala bladen är kortare än strået, mycket smala (1–2 mm) men styva och med en tydlig ränna på ovansidan. De är mot spetsen typiskt böjda, oftast åt samma håll, vilket ger hela bladrosetten ett trassligt vridet utseende. Axet är utdraget och ganska glest med de ljusbruna, omvänt äggrunda fruktgömmena nederst och hanblommorna i toppen. Axfjällen är mörkbruna med en otydlig hinnkant. De basala slidorna är rödbruna med rester av äldre döda blad.

Klippstarr växer på kalkrik stenig eller grusig mark i fjällen. Man ser den ofta i torra partier på dryashedar, vindblottor, på klippor och i branter. Den är en vanlig art i större delen av fjällkedjan och förekommer från Härjedalen och norrut.

Förväxlingsrisk:
Liknar kanske närmast enaxig sävstarr (C. myosuroides). Denna har dock raka basalblad samt ett mycket smalt ax med tvåkönade blommor och inga fruktgömmen.
Den sällsynta staggstarren (C. nardina) bildar mycket täta tuvor med ljusbruna basala slidor och strån som är lika långa eller kortare än bladen. Axen är mycket korta och täta med fruktgömmen som är tandade mot toppen.
Isstarr (C. glacialis) är en ganska sällsynt art med blad som ibland är vridna lite på samma sätt som klippstarr. De är dock ännu något smalare och stråna har små separata mycket glesa och nästan klotrunda honax.