klipplök

144 Allium strictum Schrad.

Syn.: A. lineare L. p. p.

This Eurasiatic species has partly a disjunct distribution, especially in Europe. Cf. also Meusel et al. 1965, map p. 93.

Klipplök har sin huvudsakliga världsutbredning i Ryssland mot Uralbergen, vidare österut genom Sibirien till Sachalin och Kamtjatka. De lokaler som ligger närmast de öländska återfinns i norra Ladoga, mellersta Tyskland och Tjeckien.

Klipplök växer i Norden endast på Stora Alvaret på Öland. Växten samlades redan 1946 av Sten Selander i Vickleby storkarst men kunde först 1976 identifieras av Åke Lundqvist när han granskade öländska belägg på Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm. Han skickade då ut sina vapendragare Bengt Lundgren, Fred Svensson och John Kraft till Storkarsten och redan samma år kunde trion återfinna klipplök på Selanders lokal.

Klipplök växer i större karstsprickor, i övergången mellan torrängar och grusalvar samt i jordfyllda sprickor i kalkstenshällar eller på låga platåer. Trots att den sent identifierades på Öland är den säkerligen en gammal invånare i vår flora. Plantor av klipplök är mycket smakliga för kreaturen och det hårdare betet på Öland under Rikard Sterners inventering bidrog säkert till att han missade växten. Idag finns det återigen djur i de flesta fållor på Stora Alvaret även om betestrycket inte är lika hårt som i början av 1900-talet. Men när fårbete infördes på en lokal nära Bårbykällan, Mörbylånga sn, minskade antalet blommande klipplökar på några år med 99 ٪, från över 1000 till enstaka blommande plantor. Samtidigt kan igenväxning på sikt vara ett hot mot arten. Betet bör på lokaler med klipplök vara extensivt och fårbete helt undvikas.

Klipplök växer främst på norra halvan av Stora Alvaret och dess centrala delar. Många lokaler finns nära Resmozonen, den sprickzon som löper från Lundkällan, Resmo sn, och vidare åt nordost till Ekelunda, Sandby sn. På ömse sidor av försänkningen finns stora karstområden där klipplök är noterad. I dagsläget känner vi till drygt 55 lokaler för klipplök men på några av dem är växten inte återfunnen under de senaste åren. Under 1990-talet och framåt har ett antal nya lokaler noterats och årliga uppföljningar skett genom flitigt inventerande av Jan-Olof Petersson. Sammanställning finns i floraväktarrapporter exempelvis Andersson & Gunnarsson (2007 a). På samtliga lokaler som noterades i Sterner (1986), förutom en, har klipplök återfunnits under inventeringen.

Klipplök kan förväxlas med andra arter i släktet Allium som växer på Ölands alvarmarker. Den blommar i skiftet maj–juni med en topp andra veckan i juni dvs. något senare än alvargräslök A. schoenoprasum var. alvarense. Sandlök A. vineale och backlök A. oleraceum har då ännu inte påbörjat sin blomning. Klipplök växer styvt och upprätt, bladen är plattade och stjälken har nertill vissna bladslidor. Någon egentlig lök som hos sand- eller backlök finns inte utan stjälken är nertill långsmalt uppdriven som en purjolök. I knopp är stjälken böjd på ett karakteristiskt sätt för att vid blomningen resa sig rakt upp; efter blomningen mörknar huvudet och blir gråsvart.

Gammal, bofast.