Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Klippfibblorna växer på torr, ljusöppen mark i klippterräng.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Klippfibblor är en grupp som först på allra senaste tid börjat studeras närmare av Torbjörn Tyler, och han har nyligen reviderat sektionen (Tyler under tryckning). I Bohuslän är klippfibblor ganska vanliga men ägnades inte någon större uppmärksamhet under inventeringen, därför att de inte kunde bestämmas till småart. Ett litet antal belägg togs dock, och dessa har bestämts av Torbjörn Tyler och redovisas här nedan efter sektionen som helhet. Eftersom så många herbariebelägg blivit ombestämda är äldre litteraturuppgifter mycket osäkra och har därför inte tagits med. Från landskapet är 16 småarter kända, varav 10 är funna under inventeringen.
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Två arter är kända: H. argenteum Fr. (coll.) och H. hilare Dt. Inget närmare är känt om växtsättet. Den senare arten finns också i Jmt.
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Ej utmärkt i Västmanland hos SAMUELSSON (1954), men några uppgifter om H. saxifragum Fr. (coll.) föreligger: Iverus (1877): flera lokaler; kanske otillförlitlig källa. Kila: Sätra brunn 1860 (Th. M. Fries enligt Hamrins manuskript). Säker i varje fall från Ramnäs Annehill [1950-talet] (Almquist enligt ERIKSSON 1967a).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1907 Hieracium, the group Oreadea Fr.
This large group of species (agamotaxa) has a disjunct distribution in Europe and in adjacent parts of Africa and Asia. The map is preliminary, at least for C. and S. Europe.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Känd från kustlandet och det norra inlandet.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: en handfull äldre uppgifter om förmodat spontana förekomster av hithörande arter föreligger men inga helt övertygande belägg har påträffats. Se vidare under arterna nedan.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Klippfibblor växer torrt och exponerat på klippor och hällmarker av näringsfattiga såväl som näringsrika bergarter, särskilt nära havet och större sjöar. Sekundärt förekommer de även i torra vägskärningar, bland sprängsten och liknande. Gruppen representeras i Småland av fyra väl skilda arter.
Funna i 51 rutor; tidigare uppgifter från 23 rutor. Ganska vanliga vid kusten mellan Oskarshamn och Västervik, ganska sällsynta i övrigt i nordöstra Småland, mycket sällsynta längre väster- och söderut, saknas i sydväst. Frekvensen blev kanske något underskattad vid inventeringen, eftersom klippfibblor var dåligt eller ej alls beskrivna i de floror som användes. – Ursprungliga.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Sektionen representeras på Gotland av en art, smal klippfibbla H. lindebergii. Även avafibbla H. avae fördes av Nordenstam (1970) till sektionen klippfibblor, men vi har här, efter Johansson (1897), räknat den till styvfibblorna.
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
7 i landskapet bofasta arter som troligen trivs på torr mark på hällmarker, i rasbranter och i skogsbryn med gles vegetation. De verkar kräva lång vegetationsperiod och är kanske gynnade av grönsten. Sektionen är dåligt uppmärksammad. Troligen är klippfibblorna sällsynta och finns mest i närheten av Vänern, i Götaälvdalen ochi Alingsåstrakten. De har rapporterats från ett 20-tal lokaler, men alla är inte belagda.
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Europa. I Sverige mest längs kusterna, men utbredningen mycket ojämn. I Sörmland tämligen sällsynta, 9 arter kända – (6%). Klippfibblorna växer i öppen, solexponerad terräng i varma lägen – exempelvis på klipphällar, i bergbranter, vägskärningar och moränsluttningar, både på kalkrikt och kalkfattigt underlag. De kan också finnas på andra ståndorter, där de blir mindre uppmärksammade. De sörmländska arterna är emellertid dåligt utredda. Artgruppen är svår att säkert skilja från hagfibblor och styvfibblor, och är säkerligen förbisedd.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
Mellansvensk grupp av fibblor med tyngdpunkten i utbredningen efter kusterna i norra Götaland och östra Svealand. Sällsynta i Uppland, förekommer främst vid kusten i södra delen av landskapet samt vid Mälaren. 49 kartblad, 64 kvadranter.
Klippfibblor växer på klippor, hällmarker och i branter, ofta exponerat. Troligen underrepresenterade i inventeringsmaterialet om man jämför med tidigare fynd. Förekommer i miljöer som troligen inte förändrats så kraftigt senaste 100 åren.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Klippfibblorna växer oftast öppet och torrt på berghällar och i klippstup. De är troligen förbisedda under landskapsinventeringen och bara en notering är gjord under denna.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Klippfibblor växer torrt och solexponerat, i klippspringor i bergbranter och på hällmarker. Endast två arter finns uppgivna.
Hieracium botnicum
H. botnicum är en tveksam art som nog egentligen bör ingå i den vitt spridda art som ska kallas antingen H. argenteum eller H. saxifragum, men dessa är ofullständigt utredda (Tyler pers. komm.).