klibbglim

782 Silene viscosa (L.) Pers.

Syn.: Melandarium viscosum (L.) Celak

This partly anthropochorous species occurs mainly in Europe (excl. W and S) and W. Asia. Many occurrences are casual.

Förmodligen gammal bofast art.

Klibbglim växer på klippiga havsstränder i den epilitorala strandzonen dvs. precis ovanför det högsta vattenståndet; växten är kvävegynnad. Från Finland uppges den även växa i vägkanter (Jonsell 2001) och detta är även noterat från Södermanland (fynd på Artportalen).

Klibbglim är uppgiven från Öland av E. V. Ekstrand vid Holmudden, Böda sn, men fyndet har ifrågasatts. Ett belägg från Böda samlat 1883 tas upp i Jonsell (2001), belägget har inte gått att lokalisera under inventeringen. I Sterners liggare finns ytterligare ett fynd (Högby: Alvedsjöbodar på en trädesåker bredvid vägen norrut Axel Hillert 1938). Det nämns inte i Sterner (1938) men finns publicerat i Lundqvist (1970 a). I Sterner (1986) hamnar fyndet under Floristiskt tillägg med kommentaren "knappast tänkbar ståndort!". Men med tanke på att klibbglim kan växa i grusiga vägkanter är fyndet kanske inte orimligt?

Gästande danska botanister fann klibbglim 2012 ca 400 m NO om Hälluddens stugby och uppgiften publicerades samma år (Andersson & Gunnarsson 2012 d). Fyndet gjordes strax söder om Holmudden där växten uppgavs av Ekstrand! Lokalen är belägen på en delvis sammansjunken gammal strandvall i en ohävdad strandäng med fuktiga svackor bestående av finmalt material. Klibbglim har varit årsviss sedan upptäckten med som mest 50–100 plantor. Kan den ha funnits i området sedan 1800-talet men undgått upptäckt? Troligare är att det rör sig om en sentida etablering från skärgårdsöarna längs smålandskusten. Grågäss uppges under senare tid ha bidragit till spridningen av klibbglim (Löfgren & Jerling 2003).

Gammal, bofast.

Inkommen, bofast.
I sprickor och på tunn jord över kalkhällar, där fåglar brukar rasta, varför viss gödning från spillning förekommer på hällarna. Till dagens växtplats är klibbglim troligen nyinvandrad och spridd med fåglar; förmodligen inkommen på samma sätt på St. Karlsö 100 år tidigare. Eftersom arten funnits på den nuvarande växtplatsen minst 1995–2013 betecknar vi den som bofast.

Östeuropa, Väst- och Centralasien. I Sverige utmed kusten från Småland till Uppland. I Sörmland mindre allmän till tämligen allmän i hela ytterskärgården, sällsynt och lokal i de inre fjärdarna – (4%). Klibbglimmen har sin huvudutbredning på Östeuropas och Centralasiens stäpper med en isolerad förekomst vid Östersjön. Där gynnas den av det tor ra och soliga lokalklimatet i skärgårdens yttre delar. Den är en karaktärsväxt för mindre, starkt gödsla de ”fågelskär”, men den förekommer också någon gång på de större öarnas utstickande, fågelgödslade uddar. På några ställen växer den på skräpmark kring sjöbodar och kajer. Plantorna står vanligen i hällarnas sprickor och skrevor, ofta tillsammans med strandveronika men ofta längre ut i skärgården än den. Arten är tvåårig eller kortlivat flerårig och varierar därför i antal från år till år, främst beroende på nederbördsförhållandena under groningsperioden.

Klibbglim finns vid kusterna i Danmark, sydöstra Sverige och södra Finland inklusive Åland. Den förekommer på ett stort antal öar i skärgården söder som Norrtälje. Dessutom finns den på ett fåtal platser utanför Gräsö, vilket utgör den svenska nordgränsen. 
Kala skär och mindre öar i mellan- och ytterskärgården med sand och grus, utan sluten vegetation, är de karakteristiska lokalerna för klibbglim. Framför allt växer den där det är fågelgödslat, ibland i kanten av hällkar.
Förändring - 5 %.