Lars Efraimsson
Botes källmyr, Region Gotland 2010-06-23
Taxasida
kärrlilja
Tofieldia calyculata
(L.) Wahlenb.
kärrlilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Foto: Lars Efraimsson
Översikt
Översikt
kärrlilja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- kärrlilja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Tofieldia calyculata
Vetenskapligt namn, fullständig form
Tofieldia calyculata (L.) Wahlenb.
Svenskt namn
kärrlilja
Foton
Thomas Gunnarsson
Botes källmyr,Fardhem,Gotland 2007-07-02
Patrik Engström
Torsburgen 2020-07-01
Lars Efraimsson
Botes källmyr, Region Gotland 2010-06-23
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
128 Tofieldia calyculata (L.) Wahlenb.
This species is mainly restricted to C. Europe. The basic material is somewhat incomplete. The map is therefore partly preliminary.
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Kärrliljan växer i Norden endast i kalkkällmyrar på Gotland. Från Småland finns två icke trovärdiga uppgifter. Dels finns ett herbarieex från ´Sm. mosse N om Ryssby´ 1931 (J. Johansson i LD). Samlaren etiketterade om sitt herbarium på ålderns höst varvid många fel uppstod. Dels noterades arten vid skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering från Vetlanda Karlstorp Sällevadsåns dalgång 2,5 km S Kvarnefors (Å. Eckerbom enligt P. Karlsson 1996). Biotopen var en östvänd bergbrant (!). Även jordviva Primula vulgaris och torta Cicerbita alpina noterades från området.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Ursprunglig. Kärrlilja är en typisk art för öns källmyrar, men den finns även i liknande miljö i agmyrkanter, fuktängar, dikeskanter och grustag, där källflödena inte är så framträdande. Kärrlilja förekommer främst inom öns högre liggande kalk- och skogsområden, där källmyrar finns i större utsträckning och dikning av artens miljöer inte skett lika ofta. I Våtmarksinventeringen (Martinsson 1997) var kärrlilja en av de mest registrerade arterna (16:e plats med 117 noteringar; vanligast var blåtåtel Molinia caerulea med 309 noteringar). Vi bedömer, liksom Johansson (1897), frekvensen som tämligen allmän, men kärrlilja har troligen ändå minskat något genom utdikning och torrläggning.