Taxasida

kardborrar

Arctium

L.

kardborrar är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Översikt
Översikt

kardborrar är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Taxonomi
Ordning
Släkte
Namn

Inga alternativa namn hittades.

Foton
Patrik Engström
Näverkärr 2012-07-29
Patrik Engström
Gannarve 2010-07-22
Patrik Engström
Gotland sydvästra delen 2011-07-14
Torbjorn Tyler
2016-07-28
Peter Ståhl
Valbo kyrka, Gävle 2012-08-01
Peter Ståhl
Ön, Hedesunda 2012-07-21
Torbjörn Tyler
Lund 1996-01-01
Arnold Larsson
V om kyrkan, Norrbo 2004-07-26
Arnold Larsson
S. om Ramtjärn, Idenor 2013-07-08
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2011-09-03
Patrik Engström
Färingsö, Ekerö kommun 2011-07-16
Patrik Engström
Bassholmen 2010-07-08
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Växternas äldsta historia är svårtydd. I äldre källor används ibland samma namn för olika arter. Samzelius (1760) påpekade växternas kulturberoende ”vid husen”. ”Bardana”, en eller flera kardborrearter, nämndes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949). Kardborrarna avhandlades i kommerskollegium i relation till riksdagen som”... ganska utförligt uppehåller sig vid kardborrplantering o. dyl.” (Utterström 1943).

”På apotheken fås Bardanae rot, ört och blomma. Stiälken närmast roten kan ätas rå eller kokad såsom sparris. Drifwer urin, är därföre god i stenpassion, renar bloden. Bladen kastade på elden spraka såsom salpeter, lagda på swulnader göra dem miuka; lagda öfwer hufwudet lisa i febrar. Fröna äro beska tjäna i ländwärk och moderpassion. Decoctet brukas i smittosamma siukdomar och har för öfrigt samma kraft som petasites” (Samzelius ms 1758).

Medicinalstyrelsen uppmanade till insamling av kardborrarnas rötter under andra världskriget (Bondeson 1941).

Kända närkiska namn på växterna är bårrar, karborrgräs och töflor (Samzelius 1760, ÖLM). I en mängd uppteckningar (ÖLM 32a, 449, 1732, 1795) från 9 socknar framhålls töflor.

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Äldre regionalt namn för kardborrar är ”klänkborre”.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Hybrider mellan arterna i släktet har tyvärr inte rönt något större engagemang under inventeringen. Rikard Sterner och samtida botanister var däremot flitiga och samlade ett antal belägg under de första decennierna av 1900-talet. I en artikel redogörs för kända kardborrehybrider (Murbeck 1943). Arter som liknar varandra och ibland är svåra att skilja åt är liten kardborre A. minus och lundkardborre A. nemorosum som dessutom lätt bildar hybrider. Dessa hybrider är nästan fullt fertila med funktionsdugligt pollen och god fröproduktion. På lokaler där de båda möts är hybrider lika vanliga som föräldraarterna. I artikeln lyfts frågan om inte lundkardborre, med ett lite vidare artbegrepp, kunde anses som en underart av liten kardborre? Övriga hybrider har alla nedsatt pollenfertilitet och frösättning. Även hybriden mellan stor kardborre A. lappa och ullkardborre A. tomentosum uppstår lätt; när de två arterna möts finns nästan alltid hybrider. Båda arterna har en kvastliknande korgställning men stor kardborre skiljs från ullkardborre på att rosettbladen är märgfyllda (inte ihåliga), holkarna är något plattade, gröna och aldrig filthåriga. Något svårare för att uppstå har hybrider av stor kardborre med liten kardborre eller lundkardborre. Mest sällsynta är hybrider mellan ullkardborre och liten kardborre eller lundkardborre; dessa hybrider är de som uppvisar sämst pollenfertilitet och fruktsättning.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Wahlenberg (1806, som Arctium lappa). Släktet var ej artuppdelat vid denna tid. Se vidare under de enskilda arterna.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Högväxta, kvävegynnade örter som ibland är svåra att bestämma. Det är endast liten kardborre som är någorlunda vanlig. De övriga kräver troligen lång vegetationsperiod för att få mogna frön och är mera sällsynta. Äldre uppgifter om dessa är också svåra att få fram, eftersom t.ex. Rudberg 1902 behandlade stor- och lundkardborre som kollektivart. Under inventeringen har få kardborrar samlats och alla uppgifter nedan är inte helt säkra. Kardborrarna bildar hybrider, som tidigare ofta samlats. Under inventeringen har de uppmärksammats mycket lite.

Sörmlands flora

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Alla arterna hybridiserar med varandra och ställvis kan sådana hybrider bilda variabla mellanformer mellan arterna.